Även om man inte är en sportfantast så har nog de flesta hört talas om sumo, Japans anrika och ikoniska sport. Inte lätt att missa dessa oftast mycket storväxta män i ett land där de flesta är relativt korta och framför allt smala. En rolig detalj för svensktalande är att u-et i sumo är i princip helt tyst, och ett japanskt o uttalas alltid som ett svenskt å, så sumo uttalas alltså “små”.
Matcherna går i sex turneringar per år, i januari, mars, maj, juli, september och november. I januari, maj och september så sker det hela på den stora sumoarenan i östra centrala Tokyo, medan de andra tre delas mellan Osaka, Nagoya och Fukuoka.
Eftersom biljetterna är mycket efterfrågade så gäller det att inte vila på hanen när man ska beställa biljett på nätet, och det finns en ganska utbredd svarta-börs-marknad.
Jag har varit på sumo-matcher tre gånger under min tid i Japan, och det är faktiskt fascinerande att få vara med live. Matcherna är ofta korta men spännande och stämningen stiger ordentligt när man närmar sig “division 1” som kommer sist under matchdagarna.
På senare år har det blivit allt vanligare med icke-japaner i ringen, bland andra många mongoler. I år var det faktiskt en ung man från Ukraina, 21-årige Danylo Yavhusyshyn, med sumo-namnet Aonishiki Arata, som blev stormästare!