Konkurrenslagarna är strikta i EU och det gäller inte minst tågtrafiken. Detta kan kontrasteras mot tankesättet i Japan som fungerar i princip tvärtom. I Japan har respektive järnvägsföretag hand om hela affären, räls, tåg, signalsystem etc. Detta gör det möjligt att utforma styr- och signalsystem som är skräddarsydda för en viss typ av tåg, t ex Shinkansen. Man äger dessutom sina stationer och marken de står på vilket ger möjlighet att ha stationer som inte bara är ställen där man väntar på tåget. De är istället prominenta kommersiella centra med butiker, restauranger och ibland även hotell. Dessa sidoinkomster gör att tågföretagen inte behöver statliga subventioner för att hålla igång tågtrafiken. Att tågen fraktar kunder till stationernas butiker och restauranger är givetvis en fantastisk fördel. Om saker och ting inte förändrats sedan jag bodde i Sverige, så är det väl på sin höjd en Pressbyrå-kiosk i stationsbyggnaden (rätta mig om jag har fel).
Det kanske viktigaste är väl dock att tågföretaget har totalt ansvar för att trafiken ska fungera felfritt, vilket ju förklarar den fantastiska statistik man kan uppvisa med få eller inga förseningar. Man kan ju inte skylla på någon annan om det skulle bli problem. Visserligen är jag i princip inte negativ till en hälsosam konkurrens mellan olika aktörer, men i fallet med allmänna kommunikationer så måste jag nog säga att jag föredrar det japanska systemet. Gott att veta att tåget både avgår och kommer fram enligt tidtabell.
Videon här ovan är en mycket god beskrivning av skillnaderna mellan EU-metoden och den japanska metoden. Värd att titta på om man är intresserad av alllmänna kommunikationer.
