Japan funderar kring delad vårdnad efter skilsmässa

Japanska justitieministeriet meddelade i fredags att man före slutet av året ämnar börja studera möjligheterna att tillåta delad vårdnad av barn efter en skilsmässa.

Tillåt oss att utbrista "kors i taket!".

Nu säger man ju "ämnar börja studera", så vi är ju i och för sig inte framme än, men det är ett gott steg på vägen; det är annars lätt för japanska politiker att bara sopa problem under mattan.

Vi har tidigare skrivit om hur skilsmässor i Japan oftast innebär att mamman får ensam vårdnadsrätt för barnet eller barnen. Denna inställning har också lett till problemet med japanska mödrar med utländska makar boende i utlandet som åkt hem till Japan med barn utan makens medgivande, därigenom i princip förvägrat pappan vidare umgänge med barnen. Även om Japan nu skrivit på Haag-konventionen om bortförande av eget barn, så kvarligger problematiken då den inhemska lagstiftningen inte på något avgörande sätt anpassats till Haag-konventionens innehåll. Om den föreliggande studien resulterar i att delad vårdnad blir en möjlighet, så kan detta problem kanske äntligen läggas på soptippen.

Tokyo återigen utnämnd till världens säkraste stad

Engelska affärstidningen The Economist gör varje år en sammanställning över stora städer, rangordnade efter hur säkra de är. Det kallas Safe Cities Index och innehåller 60 större städer runt hela världen. Man tittar på faktorer som personlig säkerhet (risk för att utsättas för brott och våld), infrastrukturens säkerhet (att kommunikationer och byggkonstruktioner underhålls), hälsorelaterad säkerhet (tillgång till sjukhus, läkare och överkomliga sjukförsäkringar), digital säkerhet (förekomst och bekämpning av kriminalitet på internet) och, nytt för året, urban motståndskraft, vilket handlar om beredskapen inför naturkatastrofer och om hur social samhörighet eller dess motsats påverkar situationen efter katastrofer.

Tio-i-topp ser ut så här:

1. Tokyo

2. Singapore

3. Osaka

4. Amsterdam

5. Sydney

6. Toronto

7. Washington, D.C.

8 (delad) Copenhagen

8 (delad) Seoul

10. Melbourne

Med andra ord två japanska städer bland de tio säkraste (och hade andra japanska städer varit med i utvärderingen skulle vi gissa att listan hade haft fler japanska städer högt upp i rankningen).

De tio städerna med den sämsta säkerheten är dessa:

51. Bogota

52. New Delhi

53. Jakarta

54. Casablanca

55. Kairo

56. Dhaka

57. Karachi

58. Yangon

59. Caracas

60. Lagos

För den som vill veta mer, så finns hela rapporten att ladda ned som PDF här.

Få 87,000 kr om ni flyttar till Nagoya från Tokyo

2027 kommer Chuo Shinkansen - världens hittills längsta bana för tåg som svävar framåt med hjälp av magnetisk levitation - att börja åka mellan Shinagawa i Tokyo och Nagoya. Restiden kommer att minska från dagens 90 minuter till 40 minuter, och Aichi prefektur, vars huvudstad är just Nagoya, befarar att detta kommer att innebära att Aichi-bor kan frestas att flytta till Tokyo-regionen, då det blir kortare restid hem till släkten.

Man har därför lanserat en kampanj i förebyggande syfte som går ut på att prefekturen ger dig ett bidrag om du flyttar ned till Aichi från Tokyo för att bo, jobba och betala skatt där under minst fem år. Om du är singel så får du 600,000 yen (ca 52,000 kr) och är ni ett par eller fler så får ni 1,000,000 yen (ca 87,000 kr) i bidrag.

Erbjudandet gäller alla som idag bor och jobbar i Tokyo samt de som bor i de tre kransprefekturerna Kanagawa, Saitama och Chiba och pendlar in till jobbet i Tokyo.

Chuo Shinkansen (här på provbana i Yamanashi) kommer att förändra många samhällen i Japan, liksom orginal-Shinkansen har gjort: vissa orter kommer att minska i attraktionskraft och andra kommer att bli mer populära.

Foto: Yosemite, Creative Commons license.

En uppenbar fördel med Aichi jämfört med Tokyo-regionen är att boendet är billigare. En nackdel kan istället vara att Nagoya för några år sedan fick den icke avundsvärda titeln "Japans tråkigaste stad" (bland de åtta största städerna i landet), och märk att enkäten gjordes i Nagoya med omnejd. Det är en industriregion som helt enkelt inte har det kulturella utbud eller den generella mångfald som städer som Tokyo, Yokohama, Osaka eller Kyoto har.

Detta belyser hur som helst den fortfarande tilltagande urbaniseringen i Japan, och då framför allt i Tokyo-regionen. Andra regioner ser sig mer eller mindre tvingade till att skapa diverse incitament för att locka till sig invånare/skattebetalare. Vissa regioner erbjuder t ex extra billigt boende; man kan på flera ställen hyra en villa i gott skick för ca 4,000 kr i månaden, och bor man där i 20 år så blir hyresgästen villans ägare. Dessa erbjudanden gäller dock så vitt vi kan se uteslutande yngre familjer, gärna med så många barn som möjligt. Pensionärer är inte intressanta om de inte kommer tillsammans med barn och barnbarn.

Nya kejserliga erans namn tillkännagett

Idag, den 1:a april strax före 11-tiden på förmiddagen, offentliggjordes den nya kejserliga erans namn. Som bloggens läsare redan är bekanta med, så kommer den nuvarande kejsaren att avgå och överlämna tronen till äldste sonen. Heisei-eran tar slut efter drygt 30 år och den nya eran får namnet Reiwa, ungefär "påbjuden fred". Ni kan läsa en uttömmande beskrivning av hela Heisei-eran på Rekishikan.

Man kan räkna med att veckorna eller kanske t o m månaderna här framöver kommer att vara fulla av TV-program om den gångna Heisei-eran och med spekulationer om den kommande Reiwa-erans innehåll. Man kan också förvänta sig att man den 1:a maj kommer att ha TV-team på alla möjliga barnabördsavdelningar för att kunna göra reportage om erans första bebis. Det är nämligen först den 1:a maj som den nye kejsaren tillträder.

Mannen med det alltid lika buttra ansiktsuttrycket i TV-bilden här ovan är Yoshihide Suga, regeringens chefssekreterare.

2019 blir alltså både Heisei 31 och Reiwa 1. Att använda både en kejsareras tideräkning och den gregorianska kalendern samtidigt, och oftast med enbart ett av systemen i datorerna, gör inte arbetet lättare (själv har jag ett program i telefonen som kan berätta vilket år det är i Japan när jag glömmer bort det).. Min gissning är att man så småningom kommer att övergå till enbart vår tideräkning i byråkratiska eller ekonomiska sammanhang, då Japan blir allt mer internationellt och faktiskt också börjat få lite generell datormognad (med vilket jag menar att man i många läger inte riktigt förstått vitsen med effektivisering via datorisering, vilket i sin tur beror på att många organisationer styrs av äldre män som själva har ringa eller ingen datorvana, då sådana meniala sysslor givetvis ska skötas av underordnade). Men att man samtidigt nog aldrig kommer att sluta med att benämna kejserliga eror, i alla fall så länge inte själva kejsarhuset förpassas till historien.

Tro inte på alltför generella påståenden om Japan eller japaner

Ett av Sveriges största internetfora heter Flashback; här diskuteras precis allt mellan himmel och jord, inte minst Japan och japaner. När man läser inläggen så slår det en att det mesta som sägs är extremt generellt. Japan är si och så; japaner funkar så här - utan undantag. Mitt intryck är att de flesta som skriver inlägg här har ingen eller ringa erfarenhet av att leva i Japan och/eller ingen eller ringa kunskap i det japanska språket. När någon som säger sig ha bott i Japan i 10 år säger att "det är stört omöjligt att få japanska vänner", så tappar jag faktiskt hakan. Jag har japanska vänner som jag umgåtts med sedan 1980-talet, och jag vill mena att man utan problem kan få nya vänner i princip hela tiden, så länge man har ett allmänt trevligt sätt, kan lite japanska och har tid och lite budget till att gå ut och umgås på lokal. Jag har aldrig upplevt att japaner skulle utmärka sig genom en oförmåga till socialt umgänge eller en ovilja att bli närmare bekant med en utlänning. Visst finns det blyga japaner, men med få undantag så lossnar det med tiden.

Här har vi en rad citat med kommentarer:

"Är du vit så har du halva inne hos flickorna. Talar av egen erfarenhet."

Tja, ser man hyfsat bra ut och inte luktar illa och går ut i Roppongi, så kanske det är den erfarenhet man får. Stadsdelen har nämligen en högre andel utländska män på barerna än i andra stadsdelar, så de tjejer som fått för sig att en utländsk pojkvän och kanske sedermera make skulle sitta fint, finns i överflöd här. Men att det skulle gälla överallt och med alla japanskor är klart missvisande.

"Annars ska man ha klart för sig att man inte har samma status som "vit" i Japan som i många andra asiatiska länder. Japanerna anser sig (med viss rätt) som världens mest civiliserade folk, och en svensk ses ungefär som en Jamaicaneger gör härhemma; en del coolpoäng plussas på men i slutändan är det ju ändå bara en neger..."

Med detta menas då tydligen att både svenskar och japaner är inbitna rasister. Vissa japaner har förvisso en rangskala över utlänningar, men där hamnar vita västerlänningar högst upp. De japaner jag umgås med har inga rasistiska tendenser alls. I vänkretsen, som alltså mest består av japaner, har vi också folk från Ryssland, Ungern, Nya Zealand, Australien, Filippinerna, Indien, Taiwan, Kina, Vietnam och Sydkorea.

"Även om du pratar flytande Japanska och har bott i Japan 10 år så kommer folk stirra på dig var du än är, detta gäller givetvis inte alla men i nästan vilken situation du än befinner dig i Japan där det finns massa Japaner, så kommer en eller två titta på dig med en konstig min. Kommer du ut från storstäderna så är detta mycket värre, folk kommer titta på dig som om de sett ett spöke. "

Klar överdrift i dagens läge.. När jag var ny i Japan 1982, hände det att lågstadieungar kunde peka på mig och glatt utropa "mite, gaijin da!" (kolla, en utlänning), men idag är det så mycket utlänningar överallt så ingen orkar bli förvånad, åtminstone i de större städerna.

"Du kommer aldrig känna dig som hemma i Japan hur mycket "Japan" du än blir och hur mycket du lär dig om deras kultur, du kommer alltid vara den där "gaijinen" som bara är en "spännande produkt" eller något slags spännande "djur" för de flesta Japanerna, som de tittar på och kanske fnissar lite åt, inget mer och inget mindre. "

Håller inte med.. Nu har jag visserligen bott här ca tre gånger längre tid än ovanstående skribent, men jag kände mig rätt hemma redan efter 10 år. Känner mig inte speciellt utpekad, utom i ett positivt hänseende, då japaner kan komma och fråga saker om utlandet som de inte känner till, då de vet att jag även delar deras referenser och kan ge dem ur deras synvinkel relevanta svar.

"Detta är kanske den absolut största anledningen till att de flesta inte kommer klara av Japan under en längre tid. Det är extremt svårt att skaffa RIKTIGA Japanska vänner och "connecta" med dem som du gör med andra västerlänningar."

Återigen, inte min erfarenhet. Åsikten delas inte heller av de flesta av mina utländska kompisar, som jag vill mena är väldigt väl integrerade och umgås flitigt med japaner.

"Jag har själv som sagt varit här i 10 år nu, har bott över hela landet, är extremt utåtgående och trevlig, får alltid folk att skratta och försöker ständigt "planera events" med japaner... I dagsläget så har jag 1 riktig japansk "vän" som jag kan lita på, och det är min fru. Utöver henne så har jag inte lyckats skaffa en enda RIKTIG Japansk vän under 10 år, och tro mig jag har försökt. "

Definitionen på "riktig vän" varierar så klart, men jag umgås med åtminstone tio gånger fler japaner än med andra utlänningar, och jag behöver absolut inte tvinga mig på dem. Det är lättsamt och otvunget och vi pratar om ditt och datt, även djupt personliga saker. Om man "är extremt utåtgående och trevlig, får alltid folk att skratta och försöker ständigt "planera events" med japaner", så misstänker jag att det finns japaner som tycker att man är lite "för mycket", lite för intensiv, en personlighetstyp som vissa japaner (och svenskar) kan tycka blir tröttsam efter ett tag.

"Många tror att det är drömmen att skaffa en japansk flickvän och nu låter jag kanske negativ igen, men tro mig det är ingen dröm heller. Själv har jag en japansk fru och hon är tack och lov väldigt global, smart och vet hur världen fungerar. Den normala japanska tjejen är HELT tom i skallen. Om du trodde svenska tjejer är materalistiska och korkade så ska ni se de japanska tjejerna, det finns absolut inget annat för dem än shopping, märken och kläder. Det går inte att föra en vettig konversation med dem för att de vet ingenting, de kan inte peka ut USA på en världskarta."

Det är klart att det finns japanska tjejer, framför allt de väldigt unga, som tror att de måste bete sig på ett barnsligt sätt då många japanska killar gillar det beteendet, och även lägger ned mycket tid och pengar på mode, då de i den rådande kulturen känner en press på sig att vara gulliga, men även den typen av tjejer brukar förändras om man bara behandlar de som vuxna och respekterar den intelligens som finns bakom den gulliga ytan. De flesta damer jag har lärt känna i Japan har varit mycket intelligenta, kunniga på många områden och utrustade med hög social kompetens.

"Och tro mig, om ni är vana vid passionerade västerlänningar i sängen så kommer ni bli väldigt besvikna på Japanskorna här också, de skriker inte som i porrfilmerna, en majoritet ligger i sängen som en död fisk knäpptysta."

En majoritet av hur många då? Man kan undra vilket statistiskt underlag killen har när han beskriver japanska damer i sängen på det viset..

Det finns så mycket annat också.. folk som beskriver sushi som "gatuköksmat" som inte är svårare att fixa till än att "lägga en varmkorv i ett bröd", plus givetvis en massa djupt rasistiska inlägg där man framför allt beundrar Japan för att man har en striktare invandrings- och flyktingpolitik än Sverige.

Vad jag vill säga med detta är att man ska vara försiktig med att tro på folk "som vet" när de använder sig av alltför svepande beskrivningar. När man säger något som ska beskriva "alla" japaner, så är det förmodligen inte riktigt korrekt.

Försök att hålla dig objektiv tills dess du kommer hit och själv kan avgöra hur du ser på Japan och japanerna.

Världens största stad blir ännu större

Japans premiärminister Shinzo Abe har lovat att vända på urbaniseringstrenden i Japan och detta redan till 2020. Han är visserligen född i Tokyo, men släkten härstammar från Yamaguchi prefektur på Honshus västra spets, och som alla japanska riskdagspolitiker är han lyhörd för åsikterna från landsbygden, då valkretssystemet är så konstruerat att en landsortsröst väger tyngre än en storstadsröst. Avfolkningen av landsbygden är givetvis ett stort problem, då skatteinkomsterna sinar samtidigt som folket som blir kvar är i allt större utsträckning kostnadskrävande äldre.

Hans löfte lär dock förbli ouppnåeligt, i alla fall på kort sikt. Siffrorna från 2018 har presenterats, och det visar sig att befolkningen i Stor-Tokyo (Tokyo tillsammans med grannprefekturerna Kanagawa, Saitama och Chiba) växte med nästan 140,000 personer under året som gick. Prefekturerna Aichi (Nagoya), Shiga (nära Kyoto), Osaka och Fukuoka uppvisade också en ökad befolkning, medan resterande 39 av landets 47 prefekturer fick minskade invånartal.

För oss som bor i Tokyo-trakten, innebär detta givetvis att det blir fler som ska klämma in sig i samma tågvagn, fler som ska konkurrera om de bättre krogarnas stolar och fler som ska slåss om de redan sedan tidigare otillräckliga dagisplatserna.

Vad som behövs för att komma tillrätta med detta problem är nog en sorts kulturell revolution, inte minst en förändrad relation till vad man kallar arbete i Japan. Istället för att som idag koncentrera en organisations resurser till ett höghus mitt i Tokyo, så önskar jag att man kunde inse att man kanske inte behöver ha alla anställda under samma tak hela tiden. Med dagens teknik, som ju japanerna har all önskvärd tillgång till, så borde man kunna jobba hemifrån åtminstone en del av veckan. Sedan borde man kunna fixa billiga lån till husbyggen eller renoveringar av övergivna hus till folk som kan tänka sig att flytta ut från stan. Att få de unga att stanna kvar alternativt flytta ut från stan är kanske den svåraste biten, då man som ung givetvis lockas av pulsen i stan, men det bör gå att hitta sätt att göra landsbygden lite "coolare". Se bara på ett för mig närliggande exempel, min gamla gymnasiestad Skellefteå. För inte så länge sedan så handlade allt om gruv- och skogsnäring och till dessa områden knutna teknikföretag. Idag finns allt detta kvar, givetvis, men bredvid detta har vi nu dessutom en blomstrande sektor med mjukare tjänster som IT, design, spel och turism. Skellefteå känns betydligt yngre nu än det gjorde för 37 år sedan. Sverige kan kanske bli en rollmodell för Japan i det här sammanhanget.

Världens äldste man dog igår på Hokkaido

Den äldste mannen i världen (så vitt man vet), Masazo Nonaka, avled igår, 113 år gammal. Han dog lugnt och stilla i sömnen på söndagsmorgonen i sitt hem, som också råkar vara ett värdshus med varm källa som hans familj har drivit i fyra generationer i Ashoro, ca 25 mil öster om Sapporo.

Han föddes den 25:e juli 1905, dvs under Japans Meiji-period. Samma år vann Japan det rysk-japanska kriget, transsibiriska järnvägen öppnades för trafik, Norge blev självständigt då unionen med Sverige upphävdes och Albert Einstein lämnade in fyra avhandlingar, varav en skulle ge honom Nobelpriset 1912.

Nonaka är dock inte den japanske man som levt längst. Jiroemon Kimura blev 116 innan han avled 2013.

Vi har skrivit om japanernas tendens till att leva länge tidigare, men det tål att upprepas att detta land är fullt av pigga och aktiva åldringar. Det finns faktiskt över två miljoner japaner som fyllt 90, och de flesta lever relativt aktiva liv. Det finns säkert genetiska orsaker, men ett aktivt liv med arbete för både kropp och hjärna kombinerat med sund kosthållning och en väl utvecklad sjukvård hjälper definitivt till.

Välkomna till Vildsvinets År

Sedan igår är det inte enbart 2019 enligt den gregorianska kalendern, vi har samtidigt år 31 i den japanska Heisei-eran och Vildsvinets År i den kinesiska zodiaken (förvisso känt som Grisens År i Kina), en zodiak som vidskepliga japaner också använder sig av. De läsare som under 2019 når en ålder som är delbar med tolv är alltså födda i Vildsvinets År. Vi ska inte gå in på den kinesiska zodiakens ganska så intrikata detaljer, då vi föredrar astronomi framför astrologi, men det finns hur många webbsidor som helst som ger dig detaljer i överflöd om du är intresserad av sådant, bara att googla på "Chinese Zodiac". Rekishikan har också ett intressant inlägg i frågan.

Den nyårshelg vi just firat är den sista i Heisei-eran, då kejsare Akihito kommer att abdikera den 30:e mars i år; det är den första kejsaren på drygt 200 år som abdikerar före frånfället. Det handlar om att han är 85 år gammal och har opererats för både hjärtbesvär och cancer. Han borde ha fått gå i pension långt tidigare, vill man tycka. Hans äldste son, Naruhito, kommer att ta över krysantemumtronen och han får då sin egen era vars namn kommer att offentliggöras den 1:a april.

Kejsare Akihito abdikerar den 30:e mars och efterträds av äldste sonen Naruhito.

Foto: Public Domain samt Michel Temer (Creative Commons license)

Heisei-eran började den åttonde januari 1989, dagen efter att Showa-erans kejsare Hirohito avled. Minns det mycket väl, då vi åkte bil hem från nyårshelgsfirandet nere hos svärmor i Nara då vi fick höra om kejsarens frånfälle på bilradion. 1989 blev alltså både Showa år 64, med några dagars marginal, och Heisei år 1. Det kan därför vara svårt att räkna fram vilket år ett japanskt år i en japansk kejsarera blir i den gregorianska kalendern, och vi får alltså samma problem i år, då året blir Heisei år 31 och år 1 i nästa era. Det finns dock listor över eror på internet, som här, och även appar för telefonen som lätt räknar ut åt båda hållen för den som vill veta.

Nämnas bör att de flesta japaner inte har en aning om vad deras kejsare är döpta till. Då man bara har en kejsare i taget, så är han helt enkelt bara 天皇 - tennou - kejsaren. När han avlidit, eller som nu abdikerar, blir han benämnd efter sin era; dagens kejsare blir alltså 平成天皇 - Heisei Tennou - i april.

Japan hävdas för övrigt ha världens äldsta obrutna led av monarker. Hovet menar att man har lydit under 125 kejsare med start från kejsare Jimmu (ca 660 f. Kr), men historiker vill mena att otvetydiga historiska bevis endast föreligger från kejsare Kinmei (539 e. Kr); med råge tillräckligt långt med nästan 1500 år, vill vi tycka.