Nya kejserliga erans namn tillkännagett

Idag, den 1:a april strax före 11-tiden på förmiddagen, offentliggjordes den nya kejserliga erans namn. Som bloggens läsare redan är bekanta med, så kommer den nuvarande kejsaren att avgå och överlämna tronen till äldste sonen. Heisei-eran tar slut efter drygt 30 år och den nya eran får namnet Reiwa, ungefär "påbjuden fred". Ni kan läsa en uttömmande beskrivning av hela Heisei-eran på Rekishikan.

Man kan räkna med att veckorna eller kanske t o m månaderna här framöver kommer att vara fulla av TV-program om den gångna Heisei-eran och med spekulationer om den kommande Reiwa-erans innehåll. Man kan också förvänta sig att man den 1:a maj kommer att ha TV-team på alla möjliga barnabördsavdelningar för att kunna göra reportage om erans första bebis. Det är nämligen först den 1:a maj som den nye kejsaren tillträder.

Mannen med det alltid lika buttra ansiktsuttrycket i TV-bilden här ovan är Yoshihide Suga, regeringens chefssekreterare.

2019 blir alltså både Heisei 31 och Reiwa 1. Att använda både en kejsareras tideräkning och den gregorianska kalendern samtidigt, och oftast med enbart ett av systemen i datorerna, gör inte arbetet lättare (själv har jag ett program i telefonen som kan berätta vilket år det är i Japan när jag glömmer bort det).. Min gissning är att man så småningom kommer att övergå till enbart vår tideräkning i byråkratiska eller ekonomiska sammanhang, då Japan blir allt mer internationellt och faktiskt också börjat få lite generell datormognad (med vilket jag menar att man i många läger inte riktigt förstått vitsen med effektivisering via datorisering, vilket i sin tur beror på att många organisationer styrs av äldre män som själva har ringa eller ingen datorvana, då sådana meniala sysslor givetvis ska skötas av underordnade). Men att man samtidigt nog aldrig kommer att sluta med att benämna kejserliga eror, i alla fall så länge inte själva kejsarhuset förpassas till historien.

Tro inte på alltför generella påståenden om Japan eller japaner

Ett av Sveriges största internetfora heter Flashback; här diskuteras precis allt mellan himmel och jord, inte minst Japan och japaner. När man läser inläggen så slår det en att det mesta som sägs är extremt generellt. Japan är si och så; japaner funkar så här - utan undantag. Mitt intryck är att de flesta som skriver inlägg här har ingen eller ringa erfarenhet av att leva i Japan och/eller ingen eller ringa kunskap i det japanska språket. När någon som säger sig ha bott i Japan i 10 år säger att "det är stört omöjligt att få japanska vänner", så tappar jag faktiskt hakan. Jag har japanska vänner som jag umgåtts med sedan 1980-talet, och jag vill mena att man utan problem kan få nya vänner i princip hela tiden, så länge man har ett allmänt trevligt sätt, kan lite japanska och har tid och lite budget till att gå ut och umgås på lokal. Jag har aldrig upplevt att japaner skulle utmärka sig genom en oförmåga till socialt umgänge eller en ovilja att bli närmare bekant med en utlänning. Visst finns det blyga japaner, men med få undantag så lossnar det med tiden.

Här har vi en rad citat med kommentarer:

"Är du vit så har du halva inne hos flickorna. Talar av egen erfarenhet."

Tja, ser man hyfsat bra ut och inte luktar illa och går ut i Roppongi, så kanske det är den erfarenhet man får. Stadsdelen har nämligen en högre andel utländska män på barerna än i andra stadsdelar, så de tjejer som fått för sig att en utländsk pojkvän och kanske sedermera make skulle sitta fint, finns i överflöd här. Men att det skulle gälla överallt och med alla japanskor är klart missvisande.

"Annars ska man ha klart för sig att man inte har samma status som "vit" i Japan som i många andra asiatiska länder. Japanerna anser sig (med viss rätt) som världens mest civiliserade folk, och en svensk ses ungefär som en Jamaicaneger gör härhemma; en del coolpoäng plussas på men i slutändan är det ju ändå bara en neger..."

Med detta menas då tydligen att både svenskar och japaner är inbitna rasister. Vissa japaner har förvisso en rangskala över utlänningar, men där hamnar vita västerlänningar högst upp. De japaner jag umgås med har inga rasistiska tendenser alls. I vänkretsen, som alltså mest består av japaner, har vi också folk från Ryssland, Ungern, Nya Zealand, Australien, Filippinerna, Indien, Taiwan, Kina, Vietnam och Sydkorea.

"Även om du pratar flytande Japanska och har bott i Japan 10 år så kommer folk stirra på dig var du än är, detta gäller givetvis inte alla men i nästan vilken situation du än befinner dig i Japan där det finns massa Japaner, så kommer en eller två titta på dig med en konstig min. Kommer du ut från storstäderna så är detta mycket värre, folk kommer titta på dig som om de sett ett spöke. "

Klar överdrift i dagens läge.. När jag var ny i Japan 1982, hände det att lågstadieungar kunde peka på mig och glatt utropa "mite, gaijin da!" (kolla, en utlänning), men idag är det så mycket utlänningar överallt så ingen orkar bli förvånad, åtminstone i de större städerna.

"Du kommer aldrig känna dig som hemma i Japan hur mycket "Japan" du än blir och hur mycket du lär dig om deras kultur, du kommer alltid vara den där "gaijinen" som bara är en "spännande produkt" eller något slags spännande "djur" för de flesta Japanerna, som de tittar på och kanske fnissar lite åt, inget mer och inget mindre. "

Håller inte med.. Nu har jag visserligen bott här ca tre gånger längre tid än ovanstående skribent, men jag kände mig rätt hemma redan efter 10 år. Känner mig inte speciellt utpekad, utom i ett positivt hänseende, då japaner kan komma och fråga saker om utlandet som de inte känner till, då de vet att jag även delar deras referenser och kan ge dem ur deras synvinkel relevanta svar.

"Detta är kanske den absolut största anledningen till att de flesta inte kommer klara av Japan under en längre tid. Det är extremt svårt att skaffa RIKTIGA Japanska vänner och "connecta" med dem som du gör med andra västerlänningar."

Återigen, inte min erfarenhet. Åsikten delas inte heller av de flesta av mina utländska kompisar, som jag vill mena är väldigt väl integrerade och umgås flitigt med japaner.

"Jag har själv som sagt varit här i 10 år nu, har bott över hela landet, är extremt utåtgående och trevlig, får alltid folk att skratta och försöker ständigt "planera events" med japaner... I dagsläget så har jag 1 riktig japansk "vän" som jag kan lita på, och det är min fru. Utöver henne så har jag inte lyckats skaffa en enda RIKTIG Japansk vän under 10 år, och tro mig jag har försökt. "

Definitionen på "riktig vän" varierar så klart, men jag umgås med åtminstone tio gånger fler japaner än med andra utlänningar, och jag behöver absolut inte tvinga mig på dem. Det är lättsamt och otvunget och vi pratar om ditt och datt, även djupt personliga saker. Om man "är extremt utåtgående och trevlig, får alltid folk att skratta och försöker ständigt "planera events" med japaner", så misstänker jag att det finns japaner som tycker att man är lite "för mycket", lite för intensiv, en personlighetstyp som vissa japaner (och svenskar) kan tycka blir tröttsam efter ett tag.

"Många tror att det är drömmen att skaffa en japansk flickvän och nu låter jag kanske negativ igen, men tro mig det är ingen dröm heller. Själv har jag en japansk fru och hon är tack och lov väldigt global, smart och vet hur världen fungerar. Den normala japanska tjejen är HELT tom i skallen. Om du trodde svenska tjejer är materalistiska och korkade så ska ni se de japanska tjejerna, det finns absolut inget annat för dem än shopping, märken och kläder. Det går inte att föra en vettig konversation med dem för att de vet ingenting, de kan inte peka ut USA på en världskarta."

Det är klart att det finns japanska tjejer, framför allt de väldigt unga, som tror att de måste bete sig på ett barnsligt sätt då många japanska killar gillar det beteendet, och även lägger ned mycket tid och pengar på mode, då de i den rådande kulturen känner en press på sig att vara gulliga, men även den typen av tjejer brukar förändras om man bara behandlar de som vuxna och respekterar den intelligens som finns bakom den gulliga ytan. De flesta damer jag har lärt känna i Japan har varit mycket intelligenta, kunniga på många områden och utrustade med hög social kompetens.

"Och tro mig, om ni är vana vid passionerade västerlänningar i sängen så kommer ni bli väldigt besvikna på Japanskorna här också, de skriker inte som i porrfilmerna, en majoritet ligger i sängen som en död fisk knäpptysta."

En majoritet av hur många då? Man kan undra vilket statistiskt underlag killen har när han beskriver japanska damer i sängen på det viset..

Det finns så mycket annat också.. folk som beskriver sushi som "gatuköksmat" som inte är svårare att fixa till än att "lägga en varmkorv i ett bröd", plus givetvis en massa djupt rasistiska inlägg där man framför allt beundrar Japan för att man har en striktare invandrings- och flyktingpolitik än Sverige.

Vad jag vill säga med detta är att man ska vara försiktig med att tro på folk "som vet" när de använder sig av alltför svepande beskrivningar. När man säger något som ska beskriva "alla" japaner, så är det förmodligen inte riktigt korrekt.

Försök att hålla dig objektiv tills dess du kommer hit och själv kan avgöra hur du ser på Japan och japanerna.

Världens största stad blir ännu större

Japans premiärminister Shinzo Abe har lovat att vända på urbaniseringstrenden i Japan och detta redan till 2020. Han är visserligen född i Tokyo, men släkten härstammar från Yamaguchi prefektur på Honshus västra spets, och som alla japanska riskdagspolitiker är han lyhörd för åsikterna från landsbygden, då valkretssystemet är så konstruerat att en landsortsröst väger tyngre än en storstadsröst. Avfolkningen av landsbygden är givetvis ett stort problem, då skatteinkomsterna sinar samtidigt som folket som blir kvar är i allt större utsträckning kostnadskrävande äldre.

Hans löfte lär dock förbli ouppnåeligt, i alla fall på kort sikt. Siffrorna från 2018 har presenterats, och det visar sig att befolkningen i Stor-Tokyo (Tokyo tillsammans med grannprefekturerna Kanagawa, Saitama och Chiba) växte med nästan 140,000 personer under året som gick. Prefekturerna Aichi (Nagoya), Shiga (nära Kyoto), Osaka och Fukuoka uppvisade också en ökad befolkning, medan resterande 39 av landets 47 prefekturer fick minskade invånartal.

För oss som bor i Tokyo-trakten, innebär detta givetvis att det blir fler som ska klämma in sig i samma tågvagn, fler som ska konkurrera om de bättre krogarnas stolar och fler som ska slåss om de redan sedan tidigare otillräckliga dagisplatserna.

Vad som behövs för att komma tillrätta med detta problem är nog en sorts kulturell revolution, inte minst en förändrad relation till vad man kallar arbete i Japan. Istället för att som idag koncentrera en organisations resurser till ett höghus mitt i Tokyo, så önskar jag att man kunde inse att man kanske inte behöver ha alla anställda under samma tak hela tiden. Med dagens teknik, som ju japanerna har all önskvärd tillgång till, så borde man kunna jobba hemifrån åtminstone en del av veckan. Sedan borde man kunna fixa billiga lån till husbyggen eller renoveringar av övergivna hus till folk som kan tänka sig att flytta ut från stan. Att få de unga att stanna kvar alternativt flytta ut från stan är kanske den svåraste biten, då man som ung givetvis lockas av pulsen i stan, men det bör gå att hitta sätt att göra landsbygden lite "coolare". Se bara på ett för mig närliggande exempel, min gamla gymnasiestad Skellefteå. För inte så länge sedan så handlade allt om gruv- och skogsnäring och till dessa områden knutna teknikföretag. Idag finns allt detta kvar, givetvis, men bredvid detta har vi nu dessutom en blomstrande sektor med mjukare tjänster som IT, design, spel och turism. Skellefteå känns betydligt yngre nu än det gjorde för 37 år sedan. Sverige kan kanske bli en rollmodell för Japan i det här sammanhanget.

Världens äldste man dog igår på Hokkaido

Den äldste mannen i världen (så vitt man vet), Masazo Nonaka, avled igår, 113 år gammal. Han dog lugnt och stilla i sömnen på söndagsmorgonen i sitt hem, som också råkar vara ett värdshus med varm källa som hans familj har drivit i fyra generationer i Ashoro, ca 25 mil öster om Sapporo.

Han föddes den 25:e juli 1905, dvs under Japans Meiji-period. Samma år vann Japan det rysk-japanska kriget, transsibiriska järnvägen öppnades för trafik, Norge blev självständigt då unionen med Sverige upphävdes och Albert Einstein lämnade in fyra avhandlingar, varav en skulle ge honom Nobelpriset 1912.

Nonaka är dock inte den japanske man som levt längst. Jiroemon Kimura blev 116 innan han avled 2013.

Vi har skrivit om japanernas tendens till att leva länge tidigare, men det tål att upprepas att detta land är fullt av pigga och aktiva åldringar. Det finns faktiskt över två miljoner japaner som fyllt 90, och de flesta lever relativt aktiva liv. Det finns säkert genetiska orsaker, men ett aktivt liv med arbete för både kropp och hjärna kombinerat med sund kosthållning och en väl utvecklad sjukvård hjälper definitivt till.

Välkomna till Vildsvinets År

Sedan igår är det inte enbart 2019 enligt den gregorianska kalendern, vi har samtidigt år 31 i den japanska Heisei-eran och Vildsvinets År i den kinesiska zodiaken (förvisso känt som Grisens År i Kina), en zodiak som vidskepliga japaner också använder sig av. De läsare som under 2019 når en ålder som är delbar med tolv är alltså födda i Vildsvinets År. Vi ska inte gå in på den kinesiska zodiakens ganska så intrikata detaljer, då vi föredrar astronomi framför astrologi, men det finns hur många webbsidor som helst som ger dig detaljer i överflöd om du är intresserad av sådant, bara att googla på "Chinese Zodiac". Rekishikan har också ett intressant inlägg i frågan.

Den nyårshelg vi just firat är den sista i Heisei-eran, då kejsare Akihito kommer att abdikera den 30:e mars i år; det är den första kejsaren på drygt 200 år som abdikerar före frånfället. Det handlar om att han är 85 år gammal och har opererats för både hjärtbesvär och cancer. Han borde ha fått gå i pension långt tidigare, vill man tycka. Hans äldste son, Naruhito, kommer att ta över krysantemumtronen och han får då sin egen era vars namn kommer att offentliggöras den 1:a april.

Kejsare Akihito abdikerar den 30:e mars och efterträds av äldste sonen Naruhito.

Foto: Public Domain samt Michel Temer (Creative Commons license)

Heisei-eran började den åttonde januari 1989, dagen efter att Showa-erans kejsare Hirohito avled. Minns det mycket väl, då vi åkte bil hem från nyårshelgsfirandet nere hos svärmor i Nara då vi fick höra om kejsarens frånfälle på bilradion. 1989 blev alltså både Showa år 64, med några dagars marginal, och Heisei år 1. Det kan därför vara svårt att räkna fram vilket år ett japanskt år i en japansk kejsarera blir i den gregorianska kalendern, och vi får alltså samma problem i år, då året blir Heisei år 31 och år 1 i nästa era. Det finns dock listor över eror på internet, som här, och även appar för telefonen som lätt räknar ut åt båda hållen för den som vill veta.

Nämnas bör att de flesta japaner inte har en aning om vad deras kejsare är döpta till. Då man bara har en kejsare i taget, så är han helt enkelt bara 天皇 - tennou - kejsaren. När han avlidit, eller som nu abdikerar, blir han benämnd efter sin era; dagens kejsare blir alltså 平成天皇 - Heisei Tennou - i april.

Japan hävdas för övrigt ha världens äldsta obrutna led av monarker. Hovet menar att man har lydit under 125 kejsare med start från kejsare Jimmu (ca 660 f. Kr), men historiker vill mena att otvetydiga historiska bevis endast föreligger från kejsare Kinmei (539 e. Kr); med råge tillräckligt långt med nästan 1500 år, vill vi tycka.

2018: Japans största befolkningsminskning någonsin

Antalet födda barn i Japan under 2018 hamnar på ca 921,000, vilket kan låta mycket för en svensk, då det ju är nästan en tiondel av den svenska befolkningen. Men i ett land med över 120 miljoner människor är det en tragisk droppe i havet. Det är det lägsta födelsetalet sedan man började föra statistik 1899. Det är 25,000 färre födda än under 2017 och det är nu tredje året på raken som det har fötts färre än en miljon barn i landet.

Samtidigt dog 1,369 miljoner människor, största antalet sedan andra världskriget. Detta innebär totalt sett att den japanska befolkningen minskade med 448,000 individer, den största minskningen sedan man började föra bok över det hela.

Under 2018 togs det beslut om att underlätta arbetskraftsimport för manuellt arbete och staten har sedan förra året gett mera pengar till utbyggnad av barnomsorgen och förskoleverksamheten. Den stora och hittills olösta frågan är dock attityden till kvinnor i arbetslivet. Så länge ambitiösa kvinnor måste jobba lika mycket eller mer än männen för att komma någonvart i företaget, kommer födelsetalen att förbli alltför låga för att hålla folkmängden konstant. Samtidigt är en alltför stor del av den arbetande befolkningen låst i lågt avlönade visstidsjobb som inte medger bildande av familj.

Det är nog tyvärr så att eliten, i princip helt och hållet bestående av äldre män, måste dö ut och ersättas av mera modernt och flexibelt tänkande människor innan vi kan se någon riktig förändring. Om det fortsätter som det gör nu, räknar man med att folkmängden kommer att falla från nuvarande 124 miljoner till 88 miljoner 2065.

Nästa yrke att dö på IT-utvecklingens altare: sångare?

Nagoya Institute of Technology har tagit fram ny mjukvara för röstsyntes som verkar kunna bli ett rejält hot mot alla som siktar på att bli sångare. Man har nämligen utvecklat det hela till en nivå där det börjar bli svårt att skilja på en mänsklig sångare och en dator. Här har ni, i tur och ordning, ett program som använder idag vanlig teknik för röstsyntes, det nya programmet från Nagoya och det nya programmet tillsammans med instrument. Framför allt i det sista exemplet är det lätt att tro att det är något nytt japanskt stjärnskott på pophimlen som lanserat sin sista singel.

Med tanke på dagens japanska unga män, som i allt större utsträckning blivit asociala och asexuella varelser som hellre sitter på rummet och tittar på - och blir kära i - tecknade anime-figurer, så tycker jag att det här är en smått otrevlig utveckling. Jag är givetvis imponerad av de tekniska framstegen, men när den animerade tjejen både ser ut och låter som en verklig tjej, så innebär det nog att den japanske unge mannen blir än mer innesluten i sin låtsasvärld. Koppla det till kommersiella intressen som inte visar några skrupler när det gäller att tjäna pengar på unga japaners ensamhet och depression, så har vi en mycket olycklig kombination.

Varför ragga på krogen när man kan betala en agentur för att gallra fram en "high-spec"-kille?

När det gäller tron på att man på egen hand ska kunna hitta en partner av motsatta könet, så verkar japanerna - både män och kvinnor - ha nått ett bottenrekord i dålig självsäkerhet. De lite modigare ber kanske en kompis om en introduktion till någon, men många förlitar sig istället på den allt större mängd tjänster, oftast kopplade till en applikation på den smarta telefonen, som erbjuder en "filtrerad" introduktion som då, om allt går som det ska, kan förkorta tiden genom att sålla bort de mindre attraktiva personerna. Låter det lite känslokallt och cyniskt, så är det förstås för att det är vad det är, men också förståeligt med tanke på den miljö och kultur de yngre japanerna lever i.

Ikinari Deeto (Plötslig träff) är en sådan tjänst, där framför allt männen granskas mycket noggrant. Man måste vara mellan 23 och 45, ha utexaminerats från något av landets bättre högskolor och ha ett "respekterat yrke", dvs jurist, läkare, IT-utvecklare, etc, eller arbeta på en firma med minst 100 anställda, alternativt vara VD eller styrelseledamot på en firma med minst 20 anställda. Damerna ska vara mellan 20 och 39 och de måste antingen ha gått ut en högskola eller studerar vid en högskola idag. Ett krav för båda könen är att de måsta ha minst 15 vänner på Facebook!

Dessa regler för männen gör att bara ca 5% av de hugade kavaljererna klarar inträdesprovet. Företaget skryter faktiskt med att man bara introducerar “high-spec”-män. Detta är en säljande faktor, då damerna givetvis känner sig trygga i förvissningen om att de inte kommer att träffa någon deltidsarbetande närbutiksexpedit och amatörgitarrist i ett popband ingen känner till.

En träff kostar ca 250 kr plus mat/dryck (man får rabatt om man beställer flera dejter på samma gång). Agenturen bokar krog och garanterar därför att krognotan inte blir för saftig.

Verksamheten finns idag i Tokyo, Osaka, Nagoya, Fukuoka och Sapporo. Den, och alla andra i branschen, belyser flera negativa aspekter av livet i Japan. Dels att folk inte har tid att på egen hand leta upp potentiella livskamrater (de jobbar helt enkelt för långa dagar och behöver helgen bara för att vila upp sig), dels att man inte uppmuntrar dagens unga japaner till att ta initiativ; enklare att betala för att någon annan ska göra grovsorteringen, och dels så är det ett bevis för att befolkningsminskningen kommer att fortsätta i Japan, åtminstone så länge som samhällets styrande skikt inte inser det prekära läget och på allvar försöker få företagen att släppa sin tilltro till antalet timmar på jobbet och istället satsar på effektivitet och produktivitet, dvs färre timmar, och på att uppmuntra det som oftast kallas "work/life balance".