Yakuzan krymper för 21:a året i rad

Yakuza är ett relativt internationellt känt begrepp idag. Det handlar givetvis om den japanska maffian. I Japan kallas den oftast boryokudan, "våldsgrupper".

När jag först landade i Tokyo 1982 var yakuza ett synligt fenomen i det japanska samhället, något som förvånade mig storligen. De skämdes inte alls för sig. Man hade ett utpräglat mode där de lägre nivåerna ofta hade kort permanentat hår, mycket skrikiga kostymer och gärna vita lackskor; de syntes lång väg. Man körde stora vräkiga amerikanska bilar (som sedan byttes ut mot Mercedes när man insåg att amerikanska bilar inte längre ustrålade status) och man hade skylt på dörren till det lokala kontoret. Verksamheten handlade mest om olagliga spel, droghandel och "försäkringar" ("betala en månatlig premie så att inget händer med din fina lilla butik").

På 60-, 70- och 80-talen var yakuza ett fenomen som visserligen sågs på med viss rädsla bland folk i gemen men samtidigt så var det japanska polisväsendet positivt inställt då man ansåg att yakuza höll ordning på det vanliga "buset". Idag har dock den bilden radikalt förändrats. Regeringen har infört lagstiftning i syfte att sabotera maffians traditionella verksamhet. Det är nu olagligt att överhuvudtaget ha något att göra med yakuza. Att vara medlem i ett syndikat är dessutom idag lika med svårigheter att leva ett normalt liv ute i samhället. Är man en känd medlem så kan man inte hyra en lägenhet, inte öppna ett bankkonto eller teckna ett mobiltelefonkontrakt för att ta några exempel. Och även om man lämnar yakuza-livet, så anses man vara "kopplad" till syndikatet under fem års tid med samma begränsningar, vilket givetvis gör att det blir svårare att rekrytera nya medlemmar. En annan hämsko är att ledarna i gruppen numera blir juridiskt ansvariga om deras underordnade begår brott.

Allt detta har gjort att antalet yakuza-medlemmar har gått från nästan 200,000 i början av 60-talet till 17,600 medlemmar och medarbetare i de olika syndikaten förra året enligt japanska polismyndigheter. Siffrorna har stadigt dalat de sista 21 åren, 1,200 personer enbart mellan 2024 och 2025. Förutom att det har blivit svårare att rekrytera nya medlemmar, så har maffian samma problem som samhället i övrigt med en allt högre snittålder. Många mafioso är idag fyllda 70 och är så klart inte lika pigga som förr.

Yakuzan finns förvisso kvar, men den håller sig på mattan på ett helt annat sätt än tidigare. Även om det även idag förekommer våldsamheter, oftast mellan olika yakuza-grupperingar, och narkotikabrott, så har man skiftat fokus till bedrägerier, ofta internet-baserat, och faktiskt även legal verksamhet.

På ett av mina gamla vattenhål i mitt omedelbara grannskap så var en annan stammis en äldre herre med ett ovanligt kort lillfinger på ena handen. Han ursäktade inte sin gamla tillvaro som maffia-medlem, utan tyckte bara att det "var en del av livet som jag lämnat bakom mig".

Nytt rekord för utlänningar bosatta i Japan: 4,12 miljoner i fjol

Enligt den japanska migrationsmyndigheten fanns det cirka 4,125,000 utländska invånare i landet i slutet av december 2025. Siffran innebär en ökning med 356,000 jämfört med 2024.

Av naturliga geografiska skäl så kommer det största antalet från närliggande länder. Kina toppade listan med cirka 930,000 invånare, följt av Vietnam med omkring 681,000 och Sydkorea med ungefär 407,000.

Sverige kommer en bra bit ned på listan, även om antalet svenskar har ökat sista decennierna (manga, anime och annat nördigt är nog en bidragande faktor). Vid utgången av 2024 rapporterades siffran vara 1,971 personer. År 2000 bodde det ungefär 1,000 svenskar i landet och om jag minns rätt så var vi inte fler än kanske 5-600 svenskar i landet på 80-talet.

Vi har givetvis olika typer av utländska invånare. Gruppen permanenta invånare, dit jag får räkna mig, uppgår till cirka 947,000 personer, ingenjörer och specialister är ca 476,000 till antalet och studenterna uppgår till 465,000 personer.

Trenden är glasklar, men smolken i bägaren är att Japan vill försöka begränsa inflödet av utlänningar med nya regler för kostnad för visa, krav på 10 års vistelse innan man kan söka ett japanskt medborgarskap, etc (nu är ju Sverige på väg i liknande riktningar). Som jag tidigare nämnt så rimmar detta illa med den japanska industrins numera kroniska brist på arbetskraft.

80-talets Tokyo

Jag har ju som bekant varit större delen av tiden från mitten av 80-talet och framåt i Japan, till nästan 100% i centrala Tokyo, men sedan 2006 är vi för närvarande hustru och make i Kawasaki, en närförort till Tokyo på den västra sidan. Stadsmiljön skiljer sig väldigt lite från de mer centrala delarna av Stor-Tokyo, förvisso inte lika många höga hus. Byggnaden vi bor i är nog den högsta med hyreslägenheter på 10 våningar.

Jag hittade en video, med stor säkerhet AI-genererad, som ger oss en bild av livet i Tokyo på 80-talet för en så kallad salaryman, dvs en man som jobbar på kontor. Det var ju mitt i den stora bubbelekonomin och landet gick verkligen på högfart på alla sätt och vis. Huvudpersonen i videon, av någon anledning porträtterad i form av ett skelett i kostym, kanske för att illustrera hur hårt livet kunde vara för en kontorsanställd person på den tiden och i den staden, visar upp de flesta inte alltför positiva sidorna för en kontorsslav i den tidens Japan. Hur som helst så stämmer faktiskt det mesta som beskrivs här. Långa arbetstimmar med relativt låg timlön, då obetald övertid var legio. Små och dyra lägenheter. Krav från överordnade att man skulle hänga med ut och dricka (alldeles för mycket!) för att sedan dricka ännu mer samtidigt som man brölade slagdängor på karaokebarer.

Jag hade faktiskt förmånen att slippa salarymannens liv till nästan 100%. Jag hade ett liv med kostym och slips varje arbetsdag under tre år, men det var relativt lindrigt då det handlade om ambassaden, dvs svenska UD, och ett Sverige-ägt dotterbolag, så arbetstiden var betydligt bättre reglerad än på ett typiskt japanskt företag.

Många aspekter av det dystopiska livet som beskrivs i videon har förbättrats de sista 40 åren. Arbetstiderna är mänskligare, de yngra på kontoret har i allt högre utsträckning börjat vägra alla dessa försupna kvällar och förekomsten av så kallad o-miai (arrangerade bröllop där någon moster väljer ut en potentiell livspartner ur hennes nätverk) har minskat i betydelse. Nu är det dejting-appar som gäller och man vill nog för det mesta själv välja lämplig partner. Nyblivna pappor har också börjat ta ut den pappaledighet de har rätt till. Men visst är det fortfarande stor skillnad mellan Japan och Sverige vad gäller jämlikhet, arbetsvillkor och löner för de som inte kommer upp på höga nivåer i organisationen. Men det går trots allt framåt, om inte med raketfart.

Japanska fabriksarbetare kan nu tjäna mer än kontorspersonal

Vi har brist på japanska proletärer nuförtiden, och det verkar förbli så då arbetskraftsimporten inte håller jämn takt med behoven. Det har fått till följd att företagen måste betala en hyfsad lön till arbetare på fabriksgolven, ofta en högre lön än en kontorsarbetare i samma ålder.

Återigen rekordlågt barnafödande, men Japan är långt ifrån ensamt i sammanhanget

Japan sätter återigen rekord i lågt barnafödande. Det föddes 705,809 barn under 2025, vilket är en minskning med 2,1% jämfört med året innan. Detta innebär att barnafödandet stadigt minskat sista decenniet. Regering och byråkrater menar givetvis att något måste göras, och det innebär mest troligt förändringar i socialförsäkringssystemet. Problemet är dock att det finns gränser för vad regeringen kan göra, då mycket av problemet ligger i att företagen betalar för låga löner vilket mer eller mindre tvingar ut kvinnorna i arbetslivet vilket då är svårt att kombinera med familj och barn i ett land med relativt dåliga villkor vad gäller barnledighet och organiserad barnomsorg utanför hemmet. Många fall av social mobbning för att kvinnor inte är på jobbet förekommer också.

Men Japan är långt ifrån ensamt i ligan över länder med lågt barnafödande; det är en trend i stora delar av världen idag och då inte minst i Asien. Här är listan med de tio länder som föder lägsta antalet barn, där siffran under landets namn är antalet födda barn 2025 per tusen invånare. Därunder en liten kommentar om orsaker till läget.

1 Taiwan

4.62

Rekordlåga nivåer 2025; höga boendekostnader.

2 Hong Kong

4.7

Extrem befolkningstäthet och sena giftermål.

3 Sydkorea

5.0

Allvarlig demografisk kris, även om en viss återhämtning skett från 2024.

4 Ukraina

5.65

Påverkan av pågående konflikt och omfattande utvandring på grund av den..

5 San Marino

5.79

Liten, åldrande befolkning som speglar europeiska trender.

6 Japan

6.08

Ihållande nedgång under ett decennium.

7 Kina

6.15

Snabbt åldrande samhälle efter årtionden av politiska restriktioner.

8 Italien

6.47

Äldsta befolkningen i Europa; ekonomisk press.

9 Andorra

6.85

Höga levnadskostnader och begränsad arbetsmarknad.

10 Grekland

6.86

Ekonomisk instabilitet som bidrar till senare bildande av familj.

Men tittar man på antal födda barn per kvinna i barnafödande ålder så förändras det något. Då kommer Japan först på 10:e plats med 1,2 födslar per kvinna. Detta är ju inte speciellt goda nyheter i och för sig, då den så kallade ersättningsnivån, det antal födslar per kvinna som krävs för att befolkningssiffran ska vara stabil, är 2,1 barn per kvinna.

Det återstår att se vad Sanae Takaichi, Japans första kvinnliga premiärminister, och hennes regering kan göra för att åtgärda detta på något sätt. Det faktum att hon är kvinna tycker jag borde ha en viss effekt på hennes tankesätt i frågan. Men samtidigt är hon väldigt konservativ i många frågor så det återstår att se vad som händer. Det är en utveckling som i ett relativt förändringsobenäget land som Japan kan beskrivas som en skuta som kan vara svår att vända, i alla fall i en handvändning.

Japans rikemanslista

Jag fick en läsarfråga om hur det ligger till med förmögenhetsklyftor i Japan. Det korta svaret är att den stora huvuddelen av japaner räknar sig som tillhörande medelklassen. De mycket förmögna är relativt få, i alla fall jämfört med USA. Här har vi en lista över Japans tio rikaste personer och deras nettoförmögenheter i USD. Det handlar om entreprenörer, där den mest kände nog är Masayoshi Son på Softbank, och personer som har ärvt ett företag som pappa eller farfar byggde upp.

Yanai på Uniqlo och Son på Softbank brukar turas om att inneha förstaplatsen i denna liga.

1 Tadashi Yanai

$56.2 miljarder Fast Retailing (Uniqlo)

2 Masayoshi Son

$53.7 miljarder SoftBank Group (AI/Teknologiinvesteringar)

3 Takemitsu Takizaki

$17.5 miljarder Keyence (Sensorer/Automatisering)

4 Nobutada Saji

$10.5 miljarder Suntory Holdings (Drycker)

5 Yasumitsu Shigeta

$6.9 miljarder Hikari Tsushin (Telekom/Energi)

6 Takao Yasuda

$5.4 miljarder Don Quijote (Varuhus)

7 Takahisa Takahara

$5.3 miljarder Unicharm (Blöjor och dylikt)

8 Familjen Sekiya

$5.0 miljarder Disco Corp (Utrustning för tillverkning av halvledare)

9 Syskonen Ito

$4.9 miljarder Seven & i Holdings (7-Eleven)

10 Akira Mori

$4.7 miljarder Mori Trust (Fastigheter)

Jag har inte träffat någon av dessa personer, men jag satt i samma styrelse i ett företag tillsammans med Sons lillebror Taizo Son för drygt 20 år sedan. Taizo flyttade sedan till Singapore för “sonens utbildnings skull”.

Japansk statistik #3 Rekordlågt antal dödsolyckor i trafiken 2025

Japan har fört statistik över antalet trafikolyckor i landet varje år sedan 1948, och glädjande nog så var antalet dödsfall i trafiken lägre under 2025 än under något annat år sedan man började förra bok. Antalet var 2,547, vilket var en minskning med 116 personer, eller 4,4%, jämfört med 2024. Totala antalet trafikolyckor och antalet skadade i trafiken föll också under 2025.

Rekord åt andra hållet hade man 1970 då hela 16,765 personer omkom i trafiken.

Förklaringar till minskningen är dels att yngre människor, som i allt högre utsträckning söker sig till de större städerna för studier och arbete, har ett försumbart behov av bil då de allmänna kommunikationerna håller en mycket hög nivå. De äldre, som står för den större delen av olyckorna, har uppmanats att lämna in sina körkort i utbyte mot presentkort på snabbköp i närheten av bostaden, vilket många men inte alla nappar på.. Sedan har polisen blivit tuffare med kampanjer för att övertyga folk om faran i att köra med alkohol i kroppen eller att köra samtidigt som man pratar i mobilen.

En detalj som är intressant är att på landsbygden, där man kanske inte kan åka kommunalt till den lokala puben, ofta har företag som erbjuder så kallad daiko-tjänst. Man ringer till firman när man vill åka hem så kommer en bil med två gubbar, där en kör hem gänget från puben och den andra mannen kör hem pubkundernas bil! En fyndig tjänst som gör att man undviker rattfylla på vägarna på ett smidigt och bekvämt sätt.

Delad vårdnad efter skilsmässan - äntligen!

Detta har suttit långt inne. Den 1/4 2026 blir det nämligen möjligt att ansöka om delad vårdnad av barn vid en skilsmässa i Japan. Fram till dess har det alltid varit så att enbart en av föräldrarna fått vårdnadsrätt och den har då i 85% till 90% tillfallit mamman; logiken har varit att eftersom de flesta mödrar är hemma med barnen när de är små, så är det naturligt att barnen ska få fortsätta vara med mamman. Mamman kan också i princip vägra att låta pappan träffa sina barn. Detta är en ganska så grym tradition. Jag känner flera japanska män som är skilda och som inte träffat sina barn på 10-15 år!

Men nu blir det alltså andra bullar. Nu finns dock fortfarande möjligheten att ansöka om vårdnadsrätt för enbart ena parten. Om maken varit våldsam mot frun eller barnen så är det exempelvis ett gott skäl att bevilja en sådan ansökan. Problemet är givetvis bevisföringen i sådana fall.

Intressant att denna lagändring kommer väldigt tidigt under nya premiärminister Sanae Takaichis regering. Hon är nämligen även med japanska mått mätt konservativ och hon har t ex menat att “när man gifter sig så ska makan ta makens efternamn”.

Andra saker Takaichi hunnit med (hon är redan känd för att sova bara några få timmar per natt) är att driva igenom en förstärkt försvarsbudget, hotat Kina med att Japan kommer till Taiwans försvar om Kina försöker invadera (vilket gjort att Kina med kraft uppmuntrat kineser att inte åka på semester till Japan) och hon försöker nu få de stora arbetsgivareorganisationerna att gå med på att ge sina anställda löneökningar som överstiger inflationen! Sedan ska hon till Washington i början av 2026 för att charma Trump och, kan man förmoda, prata handels- och försvarsfrågor.