Japanska egenheter #5: Gräsätande män

I Japan beskriver uttrycket "gräsätande män" (草食系男子 - sōshoku-kei danshi) oftast yngre män som frivilligt lever i celibat och visar ringa eller inget intresse för äktenskap eller att aktivt söka romantiska relationer. Termen myntades av författaren Maki Fukasawa för att beskriva en ny typ av manlighet som inte definieras av typisk framåtanda. Filosofen Masahiro Morioka definierar dem som "vänliga och mjuka män som... inte ivrigt söker romantiska relationer och inte har någon fallenhet för att bli sårade eller såra andra." Namnet syftar på att dessa killar inte "jagar kött", dvs kvinnor, utan bara står och idisslar gräset.

Termen fick snabbt en mycket negativ klang i media, som sensationellt framställde den som ett tecken på att unga män förlorat sin "manlighet." De anklagades ofta för Japans sjunkande födelsetal och stagnerande ekonomi, och associerades med oansvariga, alltför feminina män som inte var intresserade av en normal karriär. Denna mediebild har gjort det svårt att definiera termen och uppskatta hur många män som identifierar sig med den. En japansk undersökning fann att nästan 40% av ogifta män ansåg sig vara "gräsätare," trots att definitionen var mycket bred.

Motsatsen är "köttätande kvinnor" (肉食系女子 nikushoku-kei joshi), vilket syftar på självsäkra, sexuellt aktiva kvinnor som jobbar hårt med sina karriärer. Jag har inga siffror på deras antal, men de har helt klart vuxit i antal sedan tidiga 80-talet när jag anlände till Japan. De unga männen har nog också hamnat i en jobbig sits psykologiskt, då kvinnor tidigare inte sågs som något hot på arbetsplatsen. Unga kvinnor både studerar och jobbar minst lika hårt eller hårdare än sina manliga kollegor, vilket anses vara en viktig orsak till det gräsätande släktets tillväxt. Män har helt enkelt i många fall tappat självförtroendet. En ond cirkel, med andra ord.

Totala motsatsen - här den gamla japanska manligheten. Ensam, stark, beslutsam, modig, snabbtänkt, seriös.

Bioaffisch för Akira Kurosawas film Yojimbo.

Enligt Morioka är denna trend ett resultat av Japans långa fred under efterkrigstiden. Med slutet av andra världskriget försvann den sociala normen att bli soldat för att betraktas som manlig, vilket ledde till mindre aggressiva män i alla livets aspekter, inklusive romantik. Titta på en gammal samuraj-film av Akira Kurosawa med skådisar som Toshiro Mifune och Tatsuya Nakadai så ser ni en perfekt bild av den klassiska japanska manligheten; Japan var ett väldigt utpräglat macho-samhälle när det begav sig.

Medias negativa porträtt länkar ofta "gräsätande män" till andra upplevda sociala problem, som freeters (unga män med deltidsjobb). Båda grupperna har använts som syndabockar för Japans ekonomiska problem, särskilt efter att 1980-talets ekonomiska bubbla sprack. Många yngre män avvisade det traditionella salaryman-idealet (mörk kostym, slips, långa timmar på ett väldigt hierarkiskt ordnat kontor och sedan hem med sista tåget efter några glas på stan med kollegorna), och 2007 var cirka 920 000 män freeters, av vilka många hade svårt att gifta sig på grund av kopplingen mellan fast anställning, manlighet och den ekonomiska verklighet som krävs för att skaffa barn och betala för deras skolgång upp till högskolan.

Denna likgiltighet inför äktenskap har bidragit till Japans låga födelsetal, som 2024 låg på 1,15 per kvinna i fertil ålder; 2,1 anses vara vad som krävs för att befolkningen inte ska minska. Befolkningen, som uppgick till 123,8 miljoner 2014, förväntas krympa till 107 miljoner år 2040.

Detta är killpopgruppen SMAP som här får stå för den attityd och det utseende som blev stilbildande en bit in på 2000-talet i Japan. Lite androgyna, lite tjejfrisyrer, ibland smink på läppar och ögon. Intressant nog mest populära bland lite äldre damer. Lite Lolita-komplex, fast åt andra hållet. De var verksamma mellan 1988 och 2016, mycket framgångsrikt - största bandet försäljningsmässigt i landets historia.

Trots den negativa mediebilden har "gräsätande män" en positiv roll i populärkulturen. Termen var ett av de mest använda modeorden 2009. Filmer som Sōshoku-kei danshi (2010) och TV-dramer som The Single Lady (2009) har utforskat konceptet. Dessutom har egenskaper som associeras med "gräsätande män," som ett mjukt, androgyniskt utseende (liknande bishōnen-estetiken), blivit populära inom J-Pop. Band som SMAP har till och med använt denna image för att upprätthålla positiva internationella relationer, med Sydkorea framför allt. Denna positiva skildring i media belyser en mer tilltalande, icke-påstridig form av manlighet som yngre generationer finner trendig och eftertraktad.

Kosmetik och hudvård för unga män är en stor marknad i dagens Japan.

Foto: Kao - ett av Japans större företag inom personlig skönhetsvård

Enligt en av våra döttrar, som vuxit upp till mer än hälften i Japan, så är J-Pop-stilen inte direkt kopplad till de gräsätande männen som ofta är introverta och blyga och tvekar inför att ha ett utseende som sticker ut.

Hur som helst, Japan är extremernas land. Från super-macho till blyga pojkar utan självförtroende som är rädda för tjejer. Lagom är liksom inte ett speciellt etablerat begrepp här.

Gulliga maskotar över hela Japan

Att japaner, nästan oavsett kön eller ålder, är förtjusta i allt som är “kawaii”, dvs gulligt, är ju idag ett känt fenomen även i västvärlden, då japansk manga och anime nu är relativt spritt över världen. Och när en gulliga figurer blir kända så finns det nästan ingen gräns för hur mycket och hårt de marknadsförs som eller på produkter av alla de slag.

En intressant vinkling på detta fenomen, är att det inte är begränsat till tecknade figurer i serietidningar eller animerad film. Även län, städer och till och med landets regionala polisstyrkor har en maskot. De dyker upp på affischer och på TV men även på allehanda produkter som plastfigurer och mjuka dockor. Ett smart sätt att få upp värdet på sitt varumärke från unga år.

Bilden här längst upp föreställer maskotar från tre av landets poliskårer. Den längst till vänster är Tokyo stads polissymbol. Han heter Pipo-kun, där kun är ett ord man lägger till efter en pojkes eller en ung mans namn, antingen förnamnet eller efternamnet. Pipo är ljudet från polisbilars siren.

Björnen här nedanför står som symbol för länet Kumamoto nere på Kyushu. Det den maskot som nog har kommersialiserats allra hårdast. Han heter Kuma-mon.

Hanami-säsongen är nu i full sving i stora delar av Japan

Årets körsbärsblomningssäsong drog i Tokyo-trakten igång förra måndagen, den 24:e mars. Som vanligt går folk ut i grupper i parkerna för att sitta på ett sorts plastlakan och titta på de vackra blommorna, äta, dricka och prata. Det förekommer även att man på företagen har så kallade Hanami-fester - hana är blomma och mi är att beskåda. Om man har turen att ha körsbärsträd framför kontoret så är det inte ovanligt att man festar efter jobbet på kontoret, speciellt om det regnar just den dagen. Är det bra väder så går man givetvis till lämplig park.

I år så är det givetvis extra trångt i parkerna då de utländska turisterna fortsätter att öka i antal. Vi slog återigen ett nytt månadsrekord i januari, då ca tre miljoner turister kom till Japan. Man kan jämföra med hur det var när jag först kom hit 1982 då vi hade ca två miljoner besökare för hela det året! Man beräknar att drygt en fjärdedel av alla blomsterbeskådare kommer att vara utländska turister i år, också det ett nytt och historiskt rekord.

Folk som är ute och rör sig använder givetvis pengar för att åka runt, köpa matlådor och dricka sake. Även här sätts det nu nytt rekord. Den japanska ekonomin kommer under denna blomningssäsong att öka sin omsättning med drygt 22% jämfört med i fjol; det beräknas att man ska nå en summa av drygt 90 miljarder svenska kronor!!

Efter covid-åren, då folk nästan skydde varandra ute på gatorna och i parkerna, så är allt detta verkligen trevliga nyheter.

Japanskors önskan om vit hy är inte ett uttryck av rasism

Det kryllar av “whitening”-produkter på hyllorna för hudvårdsprodukter i japanska varuhus och apotek. Som synes hakar även europeiska märken på det hela.

Mot bakgrund av den senaste tidens "Black Lives Matter"-demonstrationer, som vi även hade härom veckan här i Tokyo, fick jag från en svensk dam höra om hur man på japanska apotek och varuhus kan finna hudkrämer och diverse preparat som annonserar en "whitening"-effekt. Detta tyckte damen var anskrämligt och ett tecken på att japaner, eller i alla fall japanska damer, har en önskan om att inte ha en alltför färgad hy. Hon fick det tyvärr att låta som om detta vore ett bevis för rasism hos japaner. Hon berättade också om en japansk väninna som helst inte lät sitt barn leka utomhus, då hon var rädd för att barnet "skulle bli mobbat i skolan", underförstått på grund av sin solbrända hy.

Detta är ett beklagligt missförstånd. Japanska kvinnor har ofta en önskan om att få en vitare hy, eller i alla fall behålla den ofta ljusa hy de har från grunden. Detta har två bakomliggande orsaker, den ena historisk/kulturell och den andra medicinsk/estetisk. Precis som i Europa förr i tiden, så hade man i Japan ett reglerat ståndssamhälle under många hundratals år, då de rika och besuttna inte behövde utföra manuellt arbete utomhus. Det var med andra ord bara arbetare och bönder som blev ordentligt solbrända och smutsiga. Att vara vit i hyn var alltså ett klassmärke som man värderade högt. Detta har till stor del överlevt moderniseringen i Japan och finns i bakhuvudet på många japaner än till denna dag. Resultatet är att många, givetvis påverkade av enorma mängder reklam och mediabilder, tycker att en damer är vackrare med en ljus hy; begreppet “bihaku bijin - 美白美人” - ordagrant “vacker vit (hyad) skönhet” är inte alltför ovanligt, men detta står alltså inte i relation till personer med från födseln färgad hy.

Det andra, och idag förmodligen den största motivationen bakom försök att hålla hyn ljus, är att man vill bromsa sitt åldrande. Japanskorna vet mer än väl att en större mängd solljus torkar ut huden och ger rynkor i förtid. Japan är kanske enda landet i världen där man anordnar skönhetstävlingar för medelålders damer där det handlar om att se ung ut för sin ålder.

Även i Europa var det under många århundraden ett faktum att ljus hy förknippades med skönhet (och ännu mer med rikedom och privilegier). Ingen rasism utan ett typiskt sätt att skilja överklass från underklass.

Att inte låta ett barn leka utomhus låter som en överbeskyddande mamma som, i det fall barnet är en flicka, i möjligaste mån vill i sin dotter ingjuta vikten av att vara rädd om sin hy redan från tidiga år. Att ungarna leker ute på rasterna i skolan är något mamman inte kan göra något åt, så hon överkompenserar hemmavid istället. Att barnet skulle bli mobbat i skolan tar jag för osannolikt, då barnen leker ute i solljuset varje rast, precis som annorstädes, och man håller gymnastiklektionerna utomhus om vädret tillåter. Japanska ungar är alltså i gemen bruna av solen under vår, sommar och höst.

Med detta inte sagt att det inte finns uttryck av rasism i Japan. Vi återkommer på det temat.

Flyg till japanska Västernorrland för 2,020 yen sommaren 2020

ANA, All Nippon Airways, Japans största flygbolag, kommer att erbjuda extra billiga biljetter mellan Haneda, Tokyos alldeles egna flygplats, och fem flygplatser i nordöstra Honshu, eller Tohoku som regionen kallas, ordagrant “öster-norr”: Aomori, Odate Noshiro, Akita, Shonai, Sendai och Fukushima; du kan se var flygplatserna ligger på den här kartan. Det handlar om juli, augusti och september och biljetterna kommer att kosta 2,020 yen per enkelresa. Med tanke på att samma resa med Shinkansen kostar från 11,000 yen, så är det ett riktigt pangerbjudande. Biljetterna kommer att börja säljas under våren, så håll lite utkik på ANAs bokningssida.

Förutom god mat och dryck och många trevliga naturupplevelser, så erbjuder Tohoku-regionen ett antal intressanta festivaler under sommaren, bland andra Aomori Nebuta, Akita Kanto och Sendai Tanabata. Här kan du få en förhandsbild av evenemangen:

ANA kommer att erbjuda rabatt även på andra inrikesrutter till alla som kommer till Japan på en ANA-flight och det kommer mera information om detta under våren.

Wasei-eigo - "engelska" som skapats i Japan

Det finns en hel uppsjö av låneord från engelskan i japanskan. De flesta av dessa betyder samma sak som på orginalspråket, även om uttalet förändras för att passa japansk fonetik (elevator blir erebeetaa, escalator blir eskareetaa, etc), men sedan finns det en kategori av ord som på ytan låter engelska, men som har fått en delvis eller helt annan betydelse i det japanska sammanhanget. Dessa ord betecknas wasei-eigo (wasee-eego - 和製英語), "engelska tillverkad i Japan", och för att undvika onödig förvirring kan det vara bra att ha lite insikt i dessa termer. Vi har skrivit om detta tidigare här, men vi har här ytterligare en radda exempel för den som vill förkovra sig i ämnet

Poteto furai - ポテトフライ - "potato fry" är detsamma som french fries i USA eller chips i England. Kan också heta “furaido poteto” ibland.

Baikingu - バイキング - "viking" är det japanska uttrycket för "smörgåsbord". Det sägs att en chef på Imperial Hotel i Tokyo åkte till Köpenhamn 1957 och åt smörgåsbord på en krog. Att gå till ett bord fullt med mat och lasta själv på sin tallrik var då inget man kände till i Japan, förmodligen för att självservering med automatik betraktades som "dålig service". Han introducerade det hela på hotellet och kallade det hela för "viking" för att det var ett ord som de flesta japaner kunde härleda till Skandinavien och för att filmen The Vikings med bl a Kirk Douglas gick på bio 1958 när konceptet lanserades. Idag är det mycket vanligt med bufféer på krogen och man kan äta "viking" på de flesta restaurangtyper i Japan, även kinesiska eller indiska, till exempel.

Koohii furesshu - コーヒーフレッシュ - "coffee fresh" är det vita pulver som man ofta häller i kaffet istället för riktig mjölk, det som hette Prädd en gång i tiden i Sverige, förevigat av Björn Gillberg när han använde det som tvättmedel i TV. Det kan också kallas "coffee white" eller "creaming powder". Det vanligaste varumärket i Japan för denna produktgrupp är, tro det eller ej, Creap, en förkortning av "creamy powder", uttänkt av någon som inte orkat kolla upp saker och ting i en ordbok (eller snarare någon som inte funderat över vad förkortningen betyder på engelska; produkten ska ju bara säljas i Japan).

I Japan har många “creap” i kaffet..

Foto: Morinaga

Sarariiman - サラリーマン - "salary man", en "en man med lön" är en tjänsteman med fast lön.

Ooeru - OL - förkortning för "office lady", vilket översätts till kvinnlig anställd på ett kontor. Det hörs ju tydligt på namnet att hon i alla fall förr knappast fick några avancerade uppgifter då hon först och främst är “en dam på kontoret”. Snarare handlade det - i och för sig mera förr än numera - om att svara i telefon med kvittrande röst, koka te till chefer och gäster, kopiera papper, sköta arkiv, skicka telex och sedermera fax, etc, etc. Fram till den punkt då hon gifter sig med en man anställd på samma företag, får barn och blir hemmafru. Detta är inte längre lika vanligt som det var för bara 20-30 år sedan, men hennes inofficiella titel, och de medföljande konnotationerna, lever kvar.

Sukinshippu - スキンシップ - "skinship" betyder kroppskontakt med någon man tycker om, dvs att kramas, hålla handen eller bara gosa tillsammans i soffan. Används ofta för att beskriva en mors fysiska närhet till sitt lilla barn. Ibland kan det röra sig om kroppskontakt under lekar av olika slag som inte behöver ha någon romantisk eller sexuell överton.

Skinship är helt enkelt när man rör vid varandras hud, med mer eller mindre romantiska eller erotiska övertoner.

Foto: Gift Habeshaw via Unsplash

Donmai - ドンマイ - kommer från engelskans "don't mind" i betydelsen "inget att oroa sig för" eller "det är OK".

Haitacchi - ハイタッチ - "high touch" är detsamma som "high five" i USA.

Buraindo tacchi - ブラインドタッチ - "blind touch" är detsamma som "touch typing" på engelska.

Gattsu poozu - ガッツポーズ - "guts pose" - denna pose handlar om att man pumpar nävarna i luften, som när man har gjort mål i fotboll eller vunnit något annat. Det kommer från en viss "Guts Ishimatsu", en proffsboxare på 60-talet som hade ett väldigt uttalat kroppsspråk när han vann en match.

Maipeesu - マイペース - "my pace", "i min takt", fast det innefattar allt man gör för att just en själv vill göra det; någon som inte dansar efter någon annans pipa. En självständig person.

Haafu - ハーフ - "half" är i japanskan beteckning på en person med föräldrar från olika länder, oftast använt för att beskriva en person vars ena förälder är japan.

Tennisstjärnan Naomi Osaka har en haitiansk-amerikansk pappa och en japansk mamma, vilket medför att hon betecknas vara en “half” i Japan.

Foto: Carine06, Creative Commons license

Beesu-appu - ベースアップ- "base up" betyder löneförhöjning, där "base" står för "basic pay".

Konsento - コンセント - "konsent" är alltså inte engelskans consent, dvs samtycke, utan istället handlar det om ett eluttag. Det kommer tydligen från engelskans "concentric plug" som var den vanligaste elkontakten i Japan under Meiji-perioden (1868-1912).

Ett eluttag är “konsento” på japanska.

Foto: Clint Patterson via Unsplash

Kuuraa - クーラー - "cooler" är en vanlig beteckning för en luftkonditioneringsanläggning. Men på vintern, när samma anläggning även värmer upp rummet, så brukar den kallas ”eakon” - エアコン - förkortning för air conditioner.

Sutoobu - ストーブ - "stove" är inte en spis utan en värmare som man ställer ut i rummet på vintern; den kan drivas med el, gas eller fotogen.

Rendji - レンジ - "range" är en ugn. En mikrovågsugn är en "denshi renji” - 電子レンジ", en "elektronugn".

Seroteepu - セロテープ - Celotape - förkortning av "cellophane tape".

Wanpiisu - ワンピース - "one piece" betyder faktiskt klänning. Ibland hör man även "dress" - ドレス, och kjol blir skaato - スカート - "skirt".

Hochikisu - ホチキス - "hotchkiss" står för häftapparat, då E.H. Hotchkiss var företaget som började tillverka sådana don i USA vid skiftet mellan 1800- och 1900-tal.

Shaaapu-pen - シャープペン - "sharp pen" är japanska för en mekanisk blyertspenna, eller stiftpenna. Den moderna stiftpennan uppfanns i Japan av ett företag som sedan faktiskt bytte namn till Sharp. Sharp gör numera inga pennor, som ni förstår.

Baiku - バイク - "bike" handlar i Japan enbart om motorcyklar. Vanlig trampcykel heter jitensha - 自転車 - eller (mera vardagligt) charinko - チャリンコ.

Detta och inget annat är en “bike” i Japan.

Foto: Sebastian 6186, Creative Commons license

Fronto - フロント - "front" är förkortning av "front desk", men det används oftast i betydelsen "reception" på ett hotell.

Gyarugee - ギャルゲー - en förkortning av "girl game", vilket man kanske kan tro är spel som har flickor som målgrupp. Istället är det dataspel med unga vackra damer som figurer i spelet; målgruppen är alltså män i alla åldrar som vill spela samtidigt som de tittar på företrädesvis onaturligt storbystade animerade flickor.

Ja, detta är alltså bara ett axplock - språket kryllar av dessa mindre korrekta eller helt barocka omtydningar av utländska ord, vilket givetvis inte inskränker sig enbart till låneord från engelskan. Vad detta tydligt visar, är Japans fortfarande utpräglade tendens att vilja kulturellt och språkligt isolera sig. Visserligen tar man in alla möjliga kulturella uttryck och språkliga termer, men de körs nästan utan undantag genom ett filter för att bli mer japanska. Hade man på det individuella planet en fungerande kommunikation med omvärlden, skulle dessa bastarder till språkliga konstruktioner förmodligen inte få en sådan spridning. Men de sitter nog där de sitter för överskådlig framtid, så det är bara att lära sig dem om man vill kunna bättre förstå alla japaner som inte kan andra språk än japanska.

2018 - Hundens År

Som vi skrivit om tidigare, så följer japanerna den kinesiska zodiaken (men även den västerländska astrologin har sina efterföljare, för att inte tala om den kader som anser att våra blodgrupper bestämmer våra personligheter), och denna går i cykler om 12 år som symboliseras av 12 olika djur. 2018 blir Hundens år - 犬年, inudåshi - så om du fyller 12, 24, 36, 48, 60, osv, under året så är du “hund” i Japan m fl asiatiska länder. Du ska inte bli förvånad om du får frågan om vilket år du är född i, och då menar man alltså oftast ditt “djur” och inte årtalet, följt av kommentarer om att “jaha, då är du alltså si och så”, eller kanske “ja men i så fall så passar du ju ihop med en tiger eller en drake”, etc.. 

Hur är då en “hund”, om man frågar en på detta troende japan? Jo, hen är i mångt och mycket sinnebilden av en hund: trogen, ärlig, vänskaplig, intelligent, rakt-på-sak och ansvarskännande. Men hen har också mindre positiva sidor, nämligen som att vara den som alltid ska veta bäst, ha en litet kylig och avståndstagande personlighet, vara envis intill dumhetens gräns, vara överdrivet kritisk gentemot andra och vara dålig på att ta och behålla sociala kontakter. Ja, som ni ser så är det den gamla vanliga visan med egenskaper som man med lite god vilja kan applicera på nästan vem som helst.. Denna “vetenskap” ger också besked om vilka djur som hunden passar bäst att ha ett förhållande med. Där fungerar hunden allra bäst med en annan hund, en tiger eller en häst. Andra bra val är alla övriga djur förutom ormen, som hunden bör undvika helt (dessa personlighetsmatchningar kan variera något beroende på källa).

Allt detta är givetvis kvalificerat hokus-pokus, precis som vår astrologi, utan någon form av vetenskaplig underbyggnad av dess teser, men det kan om inte annat vara ett sätt att dra igång en diskussion om varandras personliga egenskaper och preferenser. Men om japanen ifråga verkar reglera sitt liv och sina relationer enbart baserat på dessa urgamla tankegångar, så bör man nog vara lite försiktig. Då kan du lätt bli ratad utan vidare bevisföring från din sida; “du är ju orm, så det skulle ändå aldrig funka”..

Bland kända personer födda under Hundens År, levande eller bortgångna, återfinns bland andra Sophia Loren, Elvis Presley, Alan Rickman, David Bowie, Sylvester Stallone, Steven Spielberg, Tommy Lee Jones, Cher och Leonard Cohen.

View fullsize

Japanska postverket säljer miljarder av sina nyårskort med påtryckt port varje år. 

Bild: Japan Post

Det har länge varit tradition i Japan att man skickar nyårskort till släkt, vänner och affärsbekanta. Dessa har ofta årets djur som motiv. Antingen köper man på pappershandeln eller närbutiken eller så gör man dem själva hemma på datorn (eller handritar!); i det senare fallet är det vanligt att man köper det på Posten, där man förutom att få ett kort med färdigtryckt porto på, också köper en lott. Alla korten har nämligen ett påtryckt lottnummer och man kan därmed skänka mottagaren en gåva om man har lite tur. Årets kort har seriefiguren Snobben som motiv i det påtryckta "frimärket" och det kommer att tryckas i smått otroliga 2,586 miljarder exemplar! Detta är dock inte rekord, då högsta antalet trycktes 2004 - 4,31 miljarder ex - och man har nu sett försäljningen gå ned sju år på raken. Det handlar givetvis om det globala fenomenet att folk, framför allt de yngre, av både ekonomiska och miljömässiga skäl väljer att skicka en elektronisk hälsning istället.

Svensk midsommar i Japan

Ett inlägg om midsommarfirande i Japan blir ett kort inlägg; det generella japanska midsommarfirandet existerar helt enkelt inte. Man har alla möjliga festivaler under sommaren, men inget som specifikt firar midsommar.

Det finns dock ett unikt midsommarfirande av svensk modell (minus supandet), och detta sker uppe på Hokkaido, där det faktiskt finns ett samhälle som skulle kunna vara en typisk svensk villaförort, komplett med röda stugor med vita knutar. Det kallas Sweden Hills och är relativt känt för sin i Japan unika atmosfär. De som bor där är nästan utan undantag “Sverige-nördar”, med många besök i Sverige bakom sig, en Volvo i garaget och en nästan outsinlig kunskap om Sverige.

Här är foton från detta japanska midsommarfirande i svensk stil från Kameratrollet.

Glad midsommar till alla läsare! Vi här på bloggen ser fram emot lite sill, öl och nubbe i morgon!