Tokyo Motor Show 1985 - mitt första riktigt stora reportage för Teknikens Värld -10-12 sidor i tidningen.
Jag har ju som bekant varit större delen av tiden från mitten av 80-talet och framåt i Japan, till nästan 100% i centrala Tokyo, men sedan 2006 är vi för närvarande hustru och make i Kawasaki, en närförort till Tokyo på den västra sidan. Stadsmiljön skiljer sig väldigt lite från de mer centrala delarna av Stor-Tokyo, förvisso inte lika många höga hus. Byggnaden vi bor i är nog den högsta med hyreslägenheter på 10 våningar.
Jag hittade en video, med stor säkerhet AI-genererad, som ger oss en bild av livet i Tokyo på 80-talet för en så kallad salaryman, dvs en man som jobbar på kontor. Det var ju mitt i den stora bubbelekonomin och landet gick verkligen på högfart på alla sätt och vis. Huvudpersonen i videon, av någon anledning porträtterad i form av ett skelett i kostym, kanske för att illustrera hur hårt livet kunde vara för en kontorsanställd person på den tiden och i den staden, visar upp de flesta inte alltför positiva sidorna för en kontorsslav i den tidens Japan. Hur som helst så stämmer faktiskt det mesta som beskrivs här. Långa arbetstimmar med relativt låg timlön, då obetald övertid var legio. Små och dyra lägenheter. Krav från överordnade att man skulle hänga med ut och dricka (alldeles för mycket!) för att sedan dricka ännu mer samtidigt som man brölade slagdängor på karaokebarer.
Jag hade faktiskt förmånen att slippa salarymannens liv till nästan 100%. Jag hade ett liv med kostym och slips varje arbetsdag under tre år, men det var relativt lindrigt då det handlade om ambassaden, dvs svenska UD, och ett Sverige-ägt dotterbolag, så arbetstiden var betydligt bättre reglerad än på ett typiskt japanskt företag.
Många aspekter av det dystopiska livet som beskrivs i videon har förbättrats de sista 40 åren. Arbetstiderna är mänskligare, de yngra på kontoret har i allt högre utsträckning börjat vägra alla dessa försupna kvällar och förekomsten av så kallad o-miai (arrangerade bröllop där någon moster väljer ut en potentiell livspartner ur hennes nätverk) har minskat i betydelse. Nu är det dejting-appar som gäller och man vill nog för det mesta själv välja lämplig partner. Nyblivna pappor har också börjat ta ut den pappaledighet de har rätt till. Men visst är det fortfarande stor skillnad mellan Japan och Sverige vad gäller jämlikhet, arbetsvillkor och löner för de som inte kommer upp på höga nivåer i organisationen. Men det går trots allt framåt, om inte med raketfart.
