Tokyos största buddisttempel är Sensoji i Asakusa.
Foto: Gerlynne Dela Cerna via Pexels
Enligt den japanska migrationsmyndigheten fanns det cirka 4,125,000 utländska invånare i landet i slutet av december 2025. Siffran innebär en ökning med 356,000 jämfört med 2024.
Av naturliga geografiska skäl så kommer det största antalet från närliggande länder. Kina toppade listan med cirka 930,000 invånare, följt av Vietnam med omkring 681,000 och Sydkorea med ungefär 407,000.
Sverige kommer en bra bit ned på listan, även om antalet svenskar har ökat sista decennierna (manga, anime och annat nördigt är nog en bidragande faktor). Vid utgången av 2024 rapporterades siffran vara 1,971 personer. År 2000 bodde det ungefär 1,000 svenskar i landet och om jag minns rätt så var vi inte fler än kanske 5-600 svenskar i landet på 80-talet.
Vi har givetvis olika typer av utländska invånare. Gruppen permanenta invånare, dit jag får räkna mig, uppgår till cirka 947,000 personer, ingenjörer och specialister är ca 476,000 till antalet och studenterna uppgår till 465,000 personer.
Trenden är glasklar, men smolken i bägaren är att Japan vill försöka begränsa inflödet av utlänningar med nya regler för kostnad för visa, krav på 10 års vistelse innan man kan söka ett japanskt medborgarskap, etc (nu är ju Sverige på väg i liknande riktningar). Som jag tidigare nämnt så rimmar detta illa med den japanska industrins numera kroniska brist på arbetskraft.
En personlig kommentar är den att när jag började jobba här i Mizonokuchi, en del av Kawasaki stad, 2004, så var jag tammesjutton enda utlänningen i grannskapet. Ingen större nackdel, då japanerna blir väldigt nyfikna och ännu trevligare än vanligt när de upptäcker att man pratar deras språk. Nu drygt 20 år senare så kan man inte ta en promenad runt kvarteret eller handla på snabbköpet utan att stöta på ett flertal andra utlänningar.
