Krysset visar epicentrum för morgonens jordbävning, och den gula färgen indikerar de områden som hade tsunamivarning under några timmar. Inga större vågor rapporterades, dock.
Bild: Japan Meteorological Service
I morse vaknade norra halvan av Japan av ett ovanligt långt jordskalv. Epicentrum låg ute i havet utanför prefekturen Fukushima, ungefär samma plats som drabbades av den stora jordbävningen i mars 2011. Den här gången var det dock inte lika dramatiskt; magnitud 6,9 på ett djup av 10 km. Det utfärdades omedelbart en tsunamivarning och kustbefolkningen uppmanades att utrymma sina byar och samhällen; enligt den japanska meteorologtjänsten var den högsta vågen dock bara 1,4 meter, och tsunamivarningen drogs tillbaka fyra timmar efter skalvet.
Inga dödsfall eller svåra skador har rapporterats.
Japan har mer än sin beskärda del av jordbävningar. Ögruppen ligger precis på yttersta kanten av den eurasiska skölden, där den ligger och gnager mot både Stilla Havs-skölden och den filippinska skölden, så att det skakar till då och då är inget att förvånas över. Faktum är att landet utsätts för ca 20% av hela planetens kraftigare jordskalv. Man har faktiskt i snitt sju skalv per dag, men de allra flesta är för svaga för att upplevas, framför allt på dagtid när man uppe och går. I snitt skulle jag tro att man upplever ett skalv i kvartalet. Riktigt stora skalv har undertecknad upplevt bara två gånger: i januari 1995, då ett stort skalv drabbade Kobe, och 2011, när norra Japans stillhavskust drabbades av trippelkatastrofen med jordbävning, tsunami och kärnkraftverkshaveri. Den sistnämnda var faktiskt den största jordbävningen som uppmätts i Japan: magnitud 9.
