En viss Dr. Yoshiro Hatano, en japansk hälsoforskare och professor vid Kyushu University of Health and Welfare under 1960-talet, funderade på hur det allt modernare Japan, med bussar, spårvagnar och tåg, skulle påverka japaners hälsa.
Ungefär vid tiden för Japan första OS, i Tokyo 1964, så fann Hatano att det var en klar kontrast mellan alla idrottsmän och japanerna som förde en allt mer stillasittande livsstil. Japanska vuxna gick vid den tiden bara cirka 3 500 till 4 000 steg om dagen.
Hatano räknade ut att om en genomsnittlig vuxen ökade sin dagliga rörelse till 10 000 steg, skulle man förbränna ungefär 300 till 500 extra kalorier om dagen. Med tiden, resonerade han, skulle denna extra energiförbrukning motverka åldersrelaterad viktuppgång och stärka hjärt-kärlhälsan. Han propagerade för detta så intensivt att en urtillverkare i Tokyo, Yamasa Tokei, tog fasta på Hatanos forskning 1965 och tillverkade en mekanisk, bärbar stegräknare. Apparaten döptes till Manpo-kei (万歩計), där man betyder 10,000, po är steg och kei är mätare.
Slagordet "Låt oss gå 10 000 steg om dagen" spred sig snabbt som en löpeld bland japanska gåklubbar och motionsentusiaster. Även idag, trots att alla med en smart telefon eller smart klocka kan mäta sina steg, så säljs det fortfarande separata stegräknare som alltjämt kallas Manpo-kei fastän idag givetvis utan mekanik.
10 000 var ju dock ingen absolut medicinsk tröskel och dagens forskning menar att de största fördelarna för dödlighet och hjärt-kärlhälsa tenderar att plana ut mellan 6 000 och 8 000 steg om dagen för äldre vuxna, och mellan 8 000 till 10 000 för yngre vuxna.
Dr Hatanos idé, som satte rot i en japansk folkrörelse, där man dessutom fick ett instrument som gav alla möjlighet att mäta sina framsteg i vardagsmotion, gjorde att detta inte enbart blev en succé i Japan utan även i stora delar av världen.