Varför japanska INTE är enkelt att lära sig

Nihongo - japanska på japanska.

Jag vill börja med att säga att detta inlägg absolut inte vill avråda dig från att börja plugga japanska. Tvärtom så vill jag säga att mitt beslut att studera japanska språket och därmed det japanska folket och den japanska kulturen har varit mitt förmodligen viktigaste beslut i livet (en japansk fru och två trespråkiga barn är kanske de viktigaste resultaten) . Men jag vill bara berätta att det inte är så enkelt som vissa vill få dig att tro.

Som Japan-veteran, som jag nog kan få kalla mig efter nästan 44 år i landet, så vill jag klaga på annonser som hävdar att man kan lära sig japanska på två månader via en app i telefonen. Detta är lurendrejeri, helt enkelt. FSI eller the Foreign Service Institute vilket är en sorts språkskola för diplomater (och CIA) i USA, hävdar att japanskan har en delad andraplats med kinesiskan på rankinglistan över svåra språk. Etta är arabiskan. Detta är givetvis utifrån att man börjar med engelska, och man beräknar det hela utifrån antalet timmar man behöver studera för att bli "proficient". 2,200 timmar säger man att det krävs i fallet Japan. Jag tycker att detta är optimistiskt beräknat, beroende givetvis av hur man definierar "proficient".

Nu har jag hållit på med detta språk sedan 1982 och när jag härom sistens tolkade för 3:e AP-fonden så frågade en svensk dam "hur lång tid tog det för dig att lära dig japanska?" och mitt svar var, som vanligt, "jag är inte färdig än". Jag har tolkat sedan 1985 och jag är alltså inte klar än.. I början var jag deppad för att jag kände att jag aldrig skulle kunna lära mig japanskan fullständigt. Sedan vände det när jag insåg att även japaner inte kan perfekt japanska. En japan kan inte läsa en japansk dagstidning förrän han eller hon har gått ut gymnasiet, om han eller hon är en duktig student - så krångligt är det.

När jag pluggade japanska vid Stockholms Universitet i början av 80-talet så hade första versionen av Shogun gått på svensk TV den våren. Centralpersonen, en engelsk sjöman som gestaltades av amerikanen Richard Chamberlain, hade på nolltid lärt sig japanska, om man kan utgå från historien i TV-serien. Det enda han sade var dock "arigato gozaimasu" - tack så mycket - eller "ohayo gozaimasu" - god morgon, och liknande vardagsfraser. Många trodde därmed att japanska språket var busenkelt och det var ett rekordhögt stort antal sökande till kursen och linjen på universitetet den hösten. Halva antalet hoppade av efter några veckor när de insåg att de var tvingade att lära sig de två fonetiska skrivspråken hiragana och katakana de första två veckorna för att kunna hänga med i fortsättningen av kursen.

Här en kort sammanfattning av de saker som gör japanskan lite bökig:

TRE SKRIVSPRÅK SAMTIDIGT

Tre skrivspråk i samma språk: Fonetiska hiragana och katakana och drygt 2,000 kinesiska tecken. Hiragana används framför allt för att kunna komma runt den kinesiska grammatiken där man inte böjer eller komparerar något. Man säger "jag äta idag; jag äta igår" medan japanskan vill säga "jag åt igår". Man tar alltså det kinesiska tecknet för "äta" och justerar tempus genom att addera fonetiska tecken. Att katakana har exakt samma ljud som hiragana men används i stort sett enbart för att försöka imitera ljuden av låneord från utlandet är ett mysterium i sig. Känns onödigt.

MÅNGA UTTAL PER TECKEN

De kinesiska tecken som används i japanskan kan ha två till kanske tio olika uttal beroende av vilka andra tecken man parar ihop det med. Man måste alltså kunna inte bara själva tecknet utan också alla möjliga kombinationer med andra tecken.

MÅNGA ORD MED LIKNANDE ELLER IDENTISKA UTTAL TROTS VITT SKILDA BETYDELSER

I början av den japanska studieresan kan det vara svårt att hitta rätt uttal till varje ord man vill använda. Japanskan är nämligen ett fonetiskt relativt enkelt språk med få ljud; en vokal kan bara ha ett vokalljud och att man som i svenskan kan stava sje-ljud med "sk", "ge", "sch" eller "kj" är inte närvarande i japanskan. Detta innebär att många ord har samma uttal, eller åtminstone likartade uttal fastän betydelsen kan vara helt väsensskild. Ett praktexempel är uttalet "seishi" (första i-et hörs inte utan det blir istället en förlängning av e-et) som har nästan 50 olika betydelser i lexikonet i min dator. T ex "liv och död", "papperstillverkning", "kejserligt påbud" och "sperma"!

När jag var ny i landet så kom det en hel del grodor ur munnen. Jag var ute på middag med en ny japansk bekant en gång och mot slutet av middagen så frågade han om jag fortfarande var hungrig. Då ville jag helt sanningsenenligt säga att jag var mätt, vilket oftast är "onaka ippai", "magen är full". Istället blev det "inaka oppai" vilket då blir "landsortstuttar"! Han blev lite blek i ansiktet innan han med ett stort skratt insåg att jag hade fått mina vokaler i oordning.

Detta med olika tecken med vitt skilda betydelser men med likartade eller identiska uttal är den stora orsaken till varför Japan inte har kunnat gå över till enbart fonetiska tecken. Man måste helt enkelt ha tillgång till det kinesiska tecknet för att förstå betydelsen då den inte är automatiskt förknippad med ett separat uttal. Man kan faktiskt ibland se personer på tåget som skriver ett tecken i handflatan för att visa reskamraten. “Det är det här “shi” jag menar!”

ENKEL MEN ANNORLUNDA GRAMMATIK

Grammatiken är faktiskt ganska enkel, men den är klart annorlunda. När du väl kan den så är det inga problem. “Jag hungrig är”. Eller bara “hungrig är” eller till och med bara “hungrig” då personliga pronomen inte är nödvändiga om man inte behöver poängtera att det inte handar om en själv.

HÖVLIGHETSNIVÅER

Språket, både i talad och skriven form, förändras beroende av din sociala status gentemot motparten. Snackar du med en gammal kompis så är din japanska annorlunda jämfört med om du pratar med en senior japan som du inte är bekant med. Beroende av den kopplingen så kan t ex “äta” bli bland att “kuu, taberu, tabemasu, eller shokuji wo suru”.

Så är det - inte som att plugga ett europeiskt språk. Men även om det är bökigt så är det bara att satsa! Du har igen det med tiden om du tänker bo och verka i Japan under en längre tid.

Tolkning i Japan? - hör av er!

Vi hade ett jobb härom veckan där vi tolkade för att antal svenska fondförvaltare. Alltid lika trevligt. Vi träffade diverse japanska storföretag.

Jag jobbade som andre ambassadsekreterare på svenska ambassaden i början av 90-talet, men mitt första tolkjobb var 1988 där jag tolkade för Lennert Bergelin, Björn Borgs tränare. Det var en japansk dennisklubb som ville hyra in honom.

Mitt mest intressanta tolkuppdrag var med vår svenska konung Carl XVI Gustaf då jag fick uppdraget från Kungliga Vetenskapsakademien att tolka ett tal inför Japans motsvarighet till Svenskt Näringsliv. Eftersom svenska kungen är i princip likvärdig med japanske kejsaren så måste min japanska vara som en kejserlig japanska så jag var tvungen att konsulta japanska lingvister för att få till det hela. Min fru, japanska som hon är, klarade inte den grejen så jag fick konsulta lingvistiska professorer. Hemska grejer! Men det grejade sig. Japanskan är mångfacettarad om man säger så..

Varför är då japaner i gemen så klena på engelska eller överhudtaget andra språk än japanska.Det handlar helt enkelt om att japanska är ett komplext språk. Bökigaste språket i världen om man frågar amerikanske CIAs interna språkskola. Japaner kan i princip inte läsa en dagtidning innan de går ut gymnasiet. Det andra är att man inte lär ut andra språk på ett bra sätt. Jag har träffat engelskalärare i Japan som inte pratar hyfsad engelska. Det säger ju en hel del!

Om ni eller någon annan behöver tolkning eller annan konsulting i Japan, hör av er!

Japanskan svåraste språket enligt USAs utrikesdepartement

USAs utrikesdepartement ser till att amerikanska diplomater får en utbildning i det språk som talas i de länder där de stationeras på ambassader, och man har rangordnat språken runtom i världen efter svårighetsgrad för en person som vuxit upp med engelska (vilket torde göra att i princip samma sak gäller för oss som vuxit upp med svenskan). I gruppen med de svåraste språken återfinner vi arabiska, mandarin, kantonesiska, koreanska och japanska. Men, som ni kan se i videon länkad här ovan så har japanskan en asterisk som betyder att detta språk är i en division för sig. Inte minst det faktum att det är det enda språket i världen där man använder tre olika skriftsystem, fonetiska hiragana och katakana och kinesiska kanji-tecken. I det sistnämnda fallet handlar det om att lära sig drygt 2,000 tecken som dessutom har flera olika uttal som bland annat varierar beroende av vilka kombinationer med andra tecken det kan handla om.

Amerikanska UD menar att japanska kräver 88 veckors heltidsundervisning för att man ska komma upp i det man kallar “mastery”. Min personliga åsikt i frågan är att detta knappast räcker till, framför allt om undervisningen sker utanför Japan. Att lära sig grammatik och skrivtecken går bra i princip varsomhelst, men att lära sig tala och förstå talad japanska är betydligt vanskligare om man inte lever med japanskan i en japansk miljö. Jag har nu umgåtts med japanskan i princip på heltid sedan 1984, och jag anser mig inte vara fullärd. Jag var lite deppad i början när jag tyckte att “det här språket kommer jag aldrig att kunna lära mig fullt ut”, men jag gaskade upp mig när jag insåg att de flesta japaner inte kan “perfekt” japanska de heller.

Detta inlägg är absolut inte menat att skrämma bort dig som vill lära dig japanska. Jag brukar säga att japanska inte är svårt, men att det handlar om en ordentlig mängd information som tar en jäkla tid att ta in och memorera. Det är ett djupt språk med många dimensioner, vilket också gör att det är intressant och givande att plugga. Istället för att lida av att jag inte hinner bli fullärd före graven, tycker jag numera att det är fint att veta att jag tvärtom kan lära mig nya ord och fraser varje dag hela livet!

PS Jag är ledsen för att det varit ont om inlägg sista månaderna. Det har helt enkelt varit mycket jobb efter att pandemin inte längre begränsar resandet och den svenska sommarsemestern blivit överstökad. Jag har en stor hög med idéer och utkast till nya inlägg, och jag hoppas att jag har lite mer tid framöver för att ta tag i detta.

Ny blogg på svenska om "praktisk japanska"

Sedan början av april finns det en ny blogg för den som intresserar sig för det japanska språket; tonvikten ligger på den del av inlärningsprocessen som inte står att finna i de vanliga läroböckerna. Den heter Praktisk Japanska, med underrubriken "Bloggen om hur japanska används i verkligheten". Med andra ord så handlar det om hur japanskan används av gemene man eller kvinna i de mer privata och avslappnade miljöerna. Det är inte den japanska du använder när du sitter i mötet på jobbet eller pratar med japanska kunder, men det är en japanska du kan ha enormt stor nytta och inte minst stort nöje av när du bygger upp ditt sociala nätverk i landet. Rekommenderas varmt till dig som är seriöst intresserad av det japanska språket och ett liv i Japan.

Japanska glosor under värsta sommarvärmen

Idag har temperaturen här i Tokyo-trakten nått drygt 36 grader i skuggan. Inget ovanligt så här i mitten av augusti, och det är tyvärr bara att vänja sig, då det kommer att vara riktigt varmt fram till åtminstone mitten av september.

Ett av de vanligaste japanska ord man hör yttras vid den här tiden på året är "atsui", dvs varmt eller hett. Det skrivs 暑い och handlar om att just vädret är varmt. Om man vill säga att något är varmt vid beröring så heter det också "atsui", men då skrivs det med ett annat tecken, nämligen 熱い. Detta andra "atsui" används också för att beskriva bland annat varma och passionerade känslor, entusiasm eller ilska.

Om det dessutom är fuktigt, vilket det tyvärr ofta är under sommaren i stora delar av Japan, så är det "mushiatsui", 蒸し暑い。"Mushi" används oftast i betydelsen "ångkokt", så det passar väldigt bra när man ska beskriva kombinationen fuktighet och värme.

När man vill fly undan hettan i en japansk tätort, så är varuhusen, snabbköpen eller jourbutikerna härliga oaser mitt i all betong. Luftkonditioneringen brukar vara mycket effektiv, och det är ofta snudd på alltför kyligt inne i butikerna (eller kontoren, för den delen). Om man upplever temperaturen som skönt sval, så säger man "suzushii", 涼しい, svalt, medan man, om temperaturen är så lågt satt att man börjar frysa, säger "samui", 寒い, kallt. Om något känns kallt vid beröring använder man dock istället adjektivet "tsumetai", 冷たい.

En solfjäder är bra att ha tillhands om man måste tillbringa en tid utomhus under varma japanska sommardagar (de är inte fel att ha en varm svensk sommardag heller, i och för sig). En sensu till vänster och en uchiwa till höger

Rör man sig ute på stan under varma japanska sommardagar, så vill vi rekommendera att man har en solfjäder och en liten handduk i väskan. Svetten kommer nämligen att lacka, nästan oavsett hur man beter sig. En solfjäder man vecklar ut heter "sensu", 扇子; mycket praktisk då den är mycket lätt och liten när den är ihopfälld. En annan icke-ihopfällbar variant är en "uchiwa", 団扇, ursprungligen tillverkad av bambu, men numera allt vanligare i plast, en grej man tacksamt nog ofta kan få gratis på gatan med ett påtryckt reklambudskap. En annan produkt man ofta kan få gratis på gatan är små paket med pappersservetter, något jag aldrig missar att ta emot när det erbjuds. Bra att ha i väskan även om det inte är varmt.

Många äldre lider när termometern närmar sig eller till och med överstiger 40 grader. Ett flertal tas in på sjukhus och ett antal avlider varje år i värmeslag, necchusho (nettjuushåå - 熱中症) på japanska.

Wasei-eigo - "engelska" som skapats i Japan

Det finns en hel uppsjö av låneord från engelskan i japanskan. De flesta av dessa betyder samma sak som på orginalspråket, även om uttalet förändras för att passa japansk fonetik (elevator blir erebeetaa, escalator blir eskareetaa, etc), men sedan finns det en kategori av ord som på ytan låter engelska, men som har fått en delvis eller helt annan betydelse i det japanska sammanhanget. Dessa ord betecknas wasei-eigo (wasee-eego - 和製英語), "engelska tillverkad i Japan", och för att undvika onödig förvirring kan det vara bra att ha lite insikt i dessa termer. Vi har skrivit om detta tidigare här, men vi har här ytterligare en radda exempel för den som vill förkovra sig i ämnet

Poteto furai - ポテトフライ - "potato fry" är detsamma som french fries i USA eller chips i England. Kan också heta “furaido poteto” ibland.

Baikingu - バイキング - "viking" är det japanska uttrycket för "smörgåsbord". Det sägs att en chef på Imperial Hotel i Tokyo åkte till Köpenhamn 1957 och åt smörgåsbord på en krog. Att gå till ett bord fullt med mat och lasta själv på sin tallrik var då inget man kände till i Japan, förmodligen för att självservering med automatik betraktades som "dålig service". Han introducerade det hela på hotellet och kallade det hela för "viking" för att det var ett ord som de flesta japaner kunde härleda till Skandinavien och för att filmen The Vikings med bl a Kirk Douglas gick på bio 1958 när konceptet lanserades. Idag är det mycket vanligt med bufféer på krogen och man kan äta "viking" på de flesta restaurangtyper i Japan, även kinesiska eller indiska, till exempel.

Koohii furesshu - コーヒーフレッシュ - "coffee fresh" är det vita pulver som man ofta häller i kaffet istället för riktig mjölk, det som hette Prädd en gång i tiden i Sverige, förevigat av Björn Gillberg när han använde det som tvättmedel i TV. Det kan också kallas "coffee white" eller "creaming powder". Det vanligaste varumärket i Japan för denna produktgrupp är, tro det eller ej, Creap, en förkortning av "creamy powder", uttänkt av någon som inte orkat kolla upp saker och ting i en ordbok (eller snarare någon som inte funderat över vad förkortningen betyder på engelska; produkten ska ju bara säljas i Japan).

I Japan har många “creap” i kaffet..

Foto: Morinaga

Sarariiman - サラリーマン - "salary man", en "en man med lön" är en tjänsteman med fast lön.

Ooeru - OL - förkortning för "office lady", vilket översätts till kvinnlig anställd på ett kontor. Det hörs ju tydligt på namnet att hon i alla fall förr knappast fick några avancerade uppgifter då hon först och främst är “en dam på kontoret”. Snarare handlade det - i och för sig mera förr än numera - om att svara i telefon med kvittrande röst, koka te till chefer och gäster, kopiera papper, sköta arkiv, skicka telex och sedermera fax, etc, etc. Fram till den punkt då hon gifter sig med en man anställd på samma företag, får barn och blir hemmafru. Detta är inte längre lika vanligt som det var för bara 20-30 år sedan, men hennes inofficiella titel, och de medföljande konnotationerna, lever kvar.

Sukinshippu - スキンシップ - "skinship" betyder kroppskontakt med någon man tycker om, dvs att kramas, hålla handen eller bara gosa tillsammans i soffan. Används ofta för att beskriva en mors fysiska närhet till sitt lilla barn. Ibland kan det röra sig om kroppskontakt under lekar av olika slag som inte behöver ha någon romantisk eller sexuell överton.

Skinship är helt enkelt när man rör vid varandras hud, med mer eller mindre romantiska eller erotiska övertoner.

Foto: Gift Habeshaw via Unsplash

Donmai - ドンマイ - kommer från engelskans "don't mind" i betydelsen "inget att oroa sig för" eller "det är OK".

Haitacchi - ハイタッチ - "high touch" är detsamma som "high five" i USA.

Buraindo tacchi - ブラインドタッチ - "blind touch" är detsamma som "touch typing" på engelska.

Gattsu poozu - ガッツポーズ - "guts pose" - denna pose handlar om att man pumpar nävarna i luften, som när man har gjort mål i fotboll eller vunnit något annat. Det kommer från en viss "Guts Ishimatsu", en proffsboxare på 60-talet som hade ett väldigt uttalat kroppsspråk när han vann en match.

Maipeesu - マイペース - "my pace", "i min takt", fast det innefattar allt man gör för att just en själv vill göra det; någon som inte dansar efter någon annans pipa. En självständig person.

Haafu - ハーフ - "half" är i japanskan beteckning på en person med föräldrar från olika länder, oftast använt för att beskriva en person vars ena förälder är japan.

Tennisstjärnan Naomi Osaka har en haitiansk-amerikansk pappa och en japansk mamma, vilket medför att hon betecknas vara en “half” i Japan.

Foto: Carine06, Creative Commons license

Beesu-appu - ベースアップ- "base up" betyder löneförhöjning, där "base" står för "basic pay".

Konsento - コンセント - "konsent" är alltså inte engelskans consent, dvs samtycke, utan istället handlar det om ett eluttag. Det kommer tydligen från engelskans "concentric plug" som var den vanligaste elkontakten i Japan under Meiji-perioden (1868-1912).

Ett eluttag är “konsento” på japanska.

Foto: Clint Patterson via Unsplash

Kuuraa - クーラー - "cooler" är en vanlig beteckning för en luftkonditioneringsanläggning. Men på vintern, när samma anläggning även värmer upp rummet, så brukar den kallas ”eakon” - エアコン - förkortning för air conditioner.

Sutoobu - ストーブ - "stove" är inte en spis utan en värmare som man ställer ut i rummet på vintern; den kan drivas med el, gas eller fotogen.

Rendji - レンジ - "range" är en ugn. En mikrovågsugn är en "denshi renji” - 電子レンジ", en "elektronugn".

Seroteepu - セロテープ - Celotape - förkortning av "cellophane tape".

Wanpiisu - ワンピース - "one piece" betyder faktiskt klänning. Ibland hör man även "dress" - ドレス, och kjol blir skaato - スカート - "skirt".

Hochikisu - ホチキス - "hotchkiss" står för häftapparat, då E.H. Hotchkiss var företaget som började tillverka sådana don i USA vid skiftet mellan 1800- och 1900-tal.

Shaaapu-pen - シャープペン - "sharp pen" är japanska för en mekanisk blyertspenna, eller stiftpenna. Den moderna stiftpennan uppfanns i Japan av ett företag som sedan faktiskt bytte namn till Sharp. Sharp gör numera inga pennor, som ni förstår.

Baiku - バイク - "bike" handlar i Japan enbart om motorcyklar. Vanlig trampcykel heter jitensha - 自転車 - eller (mera vardagligt) charinko - チャリンコ.

Detta och inget annat är en “bike” i Japan.

Foto: Sebastian 6186, Creative Commons license

Fronto - フロント - "front" är förkortning av "front desk", men det används oftast i betydelsen "reception" på ett hotell.

Gyarugee - ギャルゲー - en förkortning av "girl game", vilket man kanske kan tro är spel som har flickor som målgrupp. Istället är det dataspel med unga vackra damer som figurer i spelet; målgruppen är alltså män i alla åldrar som vill spela samtidigt som de tittar på företrädesvis onaturligt storbystade animerade flickor.

Ja, detta är alltså bara ett axplock - språket kryllar av dessa mindre korrekta eller helt barocka omtydningar av utländska ord, vilket givetvis inte inskränker sig enbart till låneord från engelskan. Vad detta tydligt visar, är Japans fortfarande utpräglade tendens att vilja kulturellt och språkligt isolera sig. Visserligen tar man in alla möjliga kulturella uttryck och språkliga termer, men de körs nästan utan undantag genom ett filter för att bli mer japanska. Hade man på det individuella planet en fungerande kommunikation med omvärlden, skulle dessa bastarder till språkliga konstruktioner förmodligen inte få en sådan spridning. Men de sitter nog där de sitter för överskådlig framtid, så det är bara att lära sig dem om man vill kunna bättre förstå alla japaner som inte kan andra språk än japanska.

"Tafsare" riskerar bli nytt negativt laddat låneord från japanskan

Vårt tåg in till Shibuya har stora, rosa dekaler på de två sista vagnarna med meddelandet att "denna vagn är enbart för damer mellan första tåget och 09:30". Vissa tåglinjer har förbud för manliga passagerare i dessa vagnar även sent på kvällen. Orsaken är att det händer att män tafsar på damer när det är som allra mest folk på tåget. Jag har vid flera tillfällen varit med om att en dam med hög röst utropat chikan (tafsare, pervers person) och t o m med våld dragit ut och hållit fast en karl tills dess att perrongpersonal och polis anlänt till scenen. 

Detta är bara en liten del av ett berg av bevis på att Japan fortfarande är ett i grunden sexistiskt och misogynistiskt land, och det är givetvis något som många japaner skäms över att behöva erkänna, inte minst nu när landet kommer att utsättas för ett globalt strålkastarljus inför och under OS 2020. Skam är något som den typiske japanen vill undvika med alla till buds stående medel, men nu riskerar chikan-fenomenet att blottas inför hela världen. 

Nu finns det t o m länder som varnar Japan-turister för att detta förekommer. Den engelska regeringens webbsajt har en diger beskrivning av olika länders respektive säkerhetsaspekter, och på sidan om Japan så beskrivs inte bara fenomenet, utan man skriver dessutom ut att det japanska ordet är chikan. Med andra ord kan vi komma att se chikan bli nästa japanska fenomen som blir ett låneord till andra språk bredvid karoshi (att jobba sig till döds). Två begrepp som verkligen inte ger Japan någon god PR ute i världen.

Det positiva är väl att dessa två tråkiga företeelser idag åtminstone debatteras och att åtgärder för att minska förekomsten av dem implementeras. Det är en stor skillnad från min första tid i Japan på 80-talet, då varken arbetstider, stress, mentala problem, självmord eller snuskgubbar på tågen diskuterades mer än ytterst sparsamt och inte ute i det allmänna. 

För dig som är tjej och åker tåg eller T-bana i Tokyo eller andra större japanska städer kan det vara idé att komma med på en vagn reserverad för enbart damer när det är värsta rusningstiden. För killar rekommenderar jag att man håller i sig i någon hängstropp med ena handen och läser en bok eller kollar mobilen med den andra; då har man ju inga händer lediga att tafsa med och kan alltså rimligen inte misstänkas.

Vad betyder Japans bil- och MC-märkens namn?

Jag tänkte att det kanske skulle vara kul för någon att lära sig vad alla dessa japanska bil- och MC-märken egentligen betyder. Här följer en lista där vi då inte har inkluderat moderna märken som Lexus, Acura eller Infiniti, då dessa i princip kan förstås utan förklaring.

Daihatsu är ju mest känt för sina småbilar och de har synts i Europa endast i små kvantiteter. Firman är faktiskt Japans äldsta existerande tillverkare av explosionsmotorer. Det ursprungliga firmanamnet var Hatsudoki Seizo, ordagrannt “motortillverkning”. Företaget bildades redan 1907 och bytte namn till Daihatsu 1951. Dai är samma tecken som första tecknet i Osaka, staden där firman är belägen, och hatsu är första tecknet i gamla namnet Hatsudoki Seizo. Man är idag ett helägt dotterbolag till Toyota. Som i så många andra fall, så skrivs dock firmanamnet idag inte med kanjitecken, som i så fall skulle skrivas 大発, utan med fonetiska katakana-tecken: ダイハツ.

Honda är döpt efter grundaren Soichiro Honda. Honda skrivs 本田, där hon(本）kan betyda lite av varje: bok, källa, ursprunglig, den “riktiga” versionen till skillnad från “förberedande”, etc.. I det här fallet, då da (田) betyder risfält, så vill vi mena att det betyder “det ursprungliga eller det huvudsakliga risfältet”. Företagsnamnet Honda skrivs fortfarande med kanjitecken.

Toyota, Japans med råge störste biltillverkare, startades av Sakichi Toyoda 1924. I början tillverkade man vävmaskiner men man kom igång med biltillverkning 1933. Från början var varumärket Toyoda, men 1936 kom någon fram till att Toyota med “t” lät trevligare samtidigt som det kunde skrivas med två streck färre vilket gjorde det totala streckantalet (skrivet med katakana - トヨタ) till åtta, ett lyckotal i Japan. Då Toyoda betyder “frodigt risfält” så ansåg man också att Toyota skulle undanröja risken för att någon skulle tro att man tillverkade jordbruksmaskiner.

Suzuki började också som tillverkare av vävmaskiner, faktiskt redan 1909. Grundaren var Michio Suzuki. Man började tillverka bilar i slutet av 30-talet; MC-tillverkningen kom inte igång förrän efter andra världskriget. Suzuki skrivs med tecknet för klocka/bjällra och tecknet för träd - 鈴木. Det skrivs dock med katakana i Japan idag - スズキ.

Mazda, med högkvarter nere i Hiroshima, bildades 1920. Förste VDn hette Jujiro Matsuda. Det korrekta uttalet är alltså som det står skrivet, utan betoning - Matsuda. Men eftersom västvärlden har en tendens att betona stavelser på ett markant sätt, så blir Matsuda ofta matsuuda i utlänningars mun. Med Mazda blev uttalet förvisso inte helt korrekt, men mera likt originalet. Matsuda skrivs 松田 med kanji-tecken; det första är tall och det andra är återigen risåker. Jag brukar säga att Matsuda betyder tallåker, för det kommer svensken ihåg. Firmamärket skrivs hemma i Japan numera med katakana: マツダ.

Nissan är en förkortning för Nihon Sangyo (日本産業 - japansk industri), namnet på ett holdingbolag som ägde företag som fusionerades med andra för att bilda dagens Nissan. Dagens fullständiga bolagsnamn är Nissan Motors vilket på japanska blir Nissan Jidosha (日産自動車).

Mitsubishi Motors är en del av den gigantiska Mitsubishi-gruppen som gör allt från kylskåp till rymdraketer; dock till en tredjedel även ägt av Nissan sedan 2016. Mitsubishi skrivs 三菱, tre “diamantformer”.

Yamaha började som orgeltillverkare nere i Hamamatsu 1887. Grundare var Torakusu Yamaha. Yamaha skrivs 山葉, vilket faktiskt blir Berglöv på svenska. Tillverkningen av musikinstrument, audioutrustning, elektronik och sportutrustning ligger inom Yamaha Corporation, medan motorcykeltillverkningen, som kom igång efter andra världskriget, ligger i ett separat bolag. Även här skriver man numera företagsnamnet med katakana: ヤマハ. 

Kawasaki motorcyklar är en del av mycket stora Kawasaki Heavy Industries, en grupp som verkligen förtjänar sitt namn, då man förutom motorcyklar tillverkar exempelvis tung maskinutrustning, försvarsutrusning, aerospace-relaterad utrusning och komponenter, tåg och fartyg. Företaget har fått sitt namn från grundaren Shozo Kawasaki. Kawasaki, som också är namnet på den stad som gränsar Tokyo på västra sidan, betyder flod och udde, dvs en udde som sticker ut i en flod. Kawasaki Motors skrivs idag med katakana: カワサキモータース.

Subaru är något av ett unikum i detta sällskap då namnet inte syftar till vare sig en grundares namn eller ett affärsområde. Subaru är faktiskt den japanska beteckningen på stjärnhopen Plejaderna, bestående av sju klart lysande stjärnor. Subaru, som från början var motoravdelningen på Fuji Heavy Industries, en gammal flygplanstillverkare, blev sålunda en av stjärnorna i bilens emblem tillsammans med fyra andra avdelningar som man spann loss till separata företag i gruppen på 50-talet. Den största stjärnan symboliserar givetvis moderbolaget. Så även om det hela inte riktigt stämmer - sju stjärnor i Plejaderna mot sex stjärnor i Subaru-emblemet - så är märket starkt lysande på den japanska bilhimlen idag.

Datsun är, för de som minns, det märke som föregick Nissan. Nissan har en historia av en samling olika företag som fusionerats, men det varumärke som gällt under större delen av företagets historia har varit Datsun. Varumärket levde först från 1934 till 1986, då det ersattes av Nissan-märket. Det återuppstod 2013 i form av ett varumärke för något billigare bilar riktade till "emerging markets" som Sydostasien, Afrika, Indien och Ryssland. Firman hette under en tidig period DAT, baserat på tre av grundarnas efternamnsinitialer: Kenjiro Den, Rokuro Aoyama och Meitaro Takeuchi. Till en början, vi pratar 1920-talet, då nästan ingen normal japan hade råd med en personbil, handlade det mest om lastbilar, men 1930 lanserade man en liten bil som fick namnet DATSON, dvs "son of DAT".  Då "son" på japanska samtidigt kan betyda "förlust" så bytte man till DATSUN 1933.