När jag anlände till Japan första gången i augusti 1982 så var antalet utländska turister ganska litet - ca två miljoner personer det året. Med undantag för två dippar, 2007 (allmän ekonomisk svacka) och 2011 (jordskalv, tsunami och kärnkraftsolycka), så har antalet turister stadigt växt sedan dess. I år var antalet utländska turister nära att spränga tvåmiljonersgränsen under en månad både i juli och augusti och Japan National Tourist Organisation beräknar nu att man under 2015 kommer att ta emot ca 19,5 miljoner utländska besökare, upp från 13,4 miljoner förra året.
Jag lovar att det märks ute på stan. Går man runt i Ginza (fina gatan) så hör man nästan mera kinesiska än japanska, och i Shibuyas gränder, där man för inte alltför länge sedan bara träffade gubbar i ens egen ålder eller äldre, så är det idag normalt att halva krogen är befolkad av utlänningar mellan 20 och 40.
Detta innebär att det mål man hoppades nå fram till 2020, 20 miljoner årliga besökare, nu överträffas betydligt tidigare än beräknat, och regeringen har därför beslutat sig för att revidera upp detta mål till 30 miljoner, något jag tror är mycket möjligt att nå.
Några åtgärder man tänker vidta för att underlätta förverkligandet av denna målsättning är t ex att uppmuntra lågprisflygbolag att flyga även till mindre orter runtom i Japan (en bra idé då Japan verkligen är mycket mer än Tokyo och Kyoto!), förbättra kommunikationerna mellan regionala flygplatser och turistattraktioner, öka antalet flerspråkiga guider och hjälpa regionerna att ta fram informationsmaterial på flera språk.
Att Japans regering äntligen fattat vilken guldgruva utländska turister är, är givetvis en bra grej. Att man tar emot turisterna (och deras pengar) med öppna armar är inget att klaga på, men man skulle önska att denna gästvänlighet sträckte sig lite längre än till de som stannar en vecka eller två. Förra året var det bara 11 personer som beviljades flyktingasyl i Japan - elva - av 50,000 sökande!
