Efter Japans rekordår på 60-, 70- och 80-talen, var det ju en gigantisk antiklimax när siffrorna helt plötsligt dalade ned till "normala" nivåer i början av 90-talet. Det misstag många i västvärlden då gjorde, var att avfärda Japan som en föredetting som tydligen bara hade haft lite tur under några decennier med lågt värderad valuta. Nu så här i efterhand, så står det givetvis tydligt att många i Japan har fått se en sämre ekonomisk utveckling jämfört med det helt galna 80-talet, men det är långt ifrån alla. Många företag har stadigt vuxit under de senaste decennierna, och man är nu kraftigt på gång att expandera utomlands, då man äntligen insett att den inhemska marknaden nu är mogen och inte kommer att växa så mycket som tidigare.
Men, även om demografins utveckling är svår att undfly, så är Japan fortfarande PLENTY BIG! Stor-Tokyo, dvs staden Tokyo plus de närmast liggande länen, har idag ca 32 miljoner innevånare, och det är till ytan världens näst största metropol efter New York. Dessutom har Stor-Tokyo en BNP på drygt 1,9 biljoner dollar, vilket justerat för köpkraft blir knappt 1,5 biljoner dollar. Det gör Tokyos ekonomi inte enbart störst i Japan, utan faktiskt störst i hela världen.
Det är lätt att stirra sig blind på Kinas totala BNP, som ju nu är näst störst efter USA och som t o m väntas gå om USA om ett decennium eller så, men det är samtidigt lätt att glömma att om man slår ut den per capita, så hamnar kinesen på ungefär en åttondel av den BNP per capita som japanen drar ihop.
Detta är inget vetenskapligt eller statistiskt belagt argument för det jag försöker beskriva, men säg som så att jag känner till ett hyfsat antal personer i detta land som i princip aldrig tittar på en prislapp. En god väns svärmor har vid en grov uppskattning kläder, skor, väskor och accessoirer för i runda slängar 13 miljoner kr i garderoben.. Snacka om köpkraft!
