Sedan 1978, då Narita New Tokyo International Airport öppnades, har alla som velat åka in på flygplatsen fått visa legitimation. Bagageutrymmen i bilar och bussar har också inspekterats. Detta tar givetvis tid och resurser och det är givetvis också ett irritationsmoment för jäktade resenärer. Dessutom är det ju ett fenomen som sällan förekommer på andra flygplatser. Det känns lite Nordkorea, om man vill vara lite provokativ.
Bakgrunden är att flygplatsens tillkomst var ganska kontroversiell, där de befintliga markägarna, dvs de lokala bönderna, inte ville flytta från sin sedan generationer nedärvda mark. Den då relativt starka japanska vänsterrörelsen ställde sig på böndernas sida, och det blev ofta ganska våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Tårgasdimman låg ibland tät över risfälten. Båda sidor använde sig av mindre renhåriga metoder för att nå sina mål, och bygget försenades sju år på grund av detta bråkande.
När jag kom till Japan 1982, hade flygplatsen fortfarande massor av taggtrådsstängsel och bepansrade bilar med vattenkanoner stod stationerade vid ingångar för fordon. Tågen gick faktiskt inte ända in till flygplatsens källare, som de gör idag, utan fick stanna utanför. Sista biten gick med buss, vilket ju var himla opraktiskt.
ID- och bagagekollen är helt enkelt en kvarleva från den tiden. Den har helt klart överlevt sig själv, och man har nu äntligen beslutat om att ta bort kontrollen och ersätta den med smarta kameror med ansiktsigenkänning samt bombsniffningshundar som ska patrullera flygplatsen. Det hela kommer att implementeras före årets slut. Tack för det, Narita!
En annan förbättring som annonserats, är att bemanningen av passkontrollen för inkommande passagerare ska anpassas efter verkliga ankomsttider för flygplanen och inte, som idag, efter de officiella tidtabellerna. När förseningar uppstår på grund av väder och andra skäl, så kan det lätt bli långa köer vid passkontrollen, och om då inte personal finns på plats så blir det ju etter värre.
Japan har en tendens att släpa efter i många avseenden där gamla regler tillåts sitta kvar trots att de inte fungerar optimalt i praktiken. Ibland släpper det dock loss, och då kan många saker hända väldigt snabbt istället.
Även här är det rimligt att tro att den utlösande faktorn är OS 2020. Förra gången var ju 1964, så de som är aktiva i arbetslivet idag har ju inte så mycket minnen av den gången. Detta med OS-värdskap är därför en "ny" grej, och det känns nog lite nervöst. Den nervositeten, framför allt med allt internationellt strålkastarljus som kommer att riktas mot Japan, gör att många ansvariga nu för första gången på länge tittar över sina regelverk och rutiner och kanske till och med börjar hämta inspiration av bättre fungerande metoder som funnits ett tag utanför Japan.
Bra trend i många fall, vill jag tycka.
