Idag, när det är lika vanligt med sushi som varmkorv i Sverige (åtminstone i de större städerna), så är det ju också vanligt att svensken kan äta med pinnar. Om du lärt dig att äta med pinnar, skulle jag vilja ge dig tipset att även börja använda pinnar när du lagar maten. Det finns nämligen specifika matlagningspinnar som är lite grövre och betydligt längre än de vanliga ätpinnarna. I Stockholm bör du kunna hitta sådana på t ex Japanska Torget eller JFK.
Här ser ni storleksförhållandet mellan vanliga ätpinnar och de längre matlagningspinnarna. Ett mycket behändigt verktyg i köket. Dessutom mycket prisvärt, då det gå att hitta utmärkta pinnar på 100-yens-butiken.
Matlagningspinnar har många fördelar. De är långa, så du når ned i djupare pannor och har samtidigt handen en bit bort från heta spisar, och det går utmärkt att både röra om i pannan och att gripa och flytta ingredienser. De är så att säga både trägaffel och griptång i ett och samma verktyg. De är också synnerligen prisvärda, då du kan hitta dem till så lågt pris som 105 yen paret (100-yens-butikerna har ett otroligt utbud av praktiska prylar för 100 yen plus moms).
Apropå svensken och ätpinnar, så kan man notera att väldigt många fastnar i vanan att hålla lite för långt ned på pinnarna, då det känns lättare att vara nära det man kniper kring när man är nybörjare. Man får mera kraft och precision i nypet, känns det som. Men på sikt är det tvärtom. Håller du längre bak får du en helt annan hävstångseffekt och dessutom en annan precision och flexibilitet, då gripmomentet blir mera rörligt när du så att säga får fingrarna lite mera ur vägen. Försök därför att successivt flytta greppet bakåt när du blir mera van. Att tappa maten i början är inget att skämmas över. Att hålla långt fram på pinnarna kan också generera lite fnissande bland närvarande japaner, då det påminner om hur små barn använder sina pinnar.
När jag lärde mig äta med pinnar för drygt 30 år sedan, "tjuvtränade" jag i ett halvår före första Japan-resan genom att konsekvent skära upp all sorts mat, även svensk husmanskost, i mindre bitar för att det skulle bli ätpinnevänligt. Så rädd var jag för att göra bort mig i Japan!
En del krogar har kniv, gaffel och sked i det fall någon turist kliver in utan någon som helst ätpinnevana, men det är också många restauranger som inte har annat än pinnar, så jag rekommenderar verkligen att du som inte har tidigare vana tränar lite hemma innan du flyger över! Ett annat tips i samma sammanhang är att inte fylla sojaskålen på sushikrogen till brädden med soja. Dels är det dåligt bordsskick i Japan, då det säger att du vill att fisken enbart ska smaka soja, och dels ökar det risken för sojafläckar på dina kläder, i synnerhet om det kombineras med ovana med pinnarna.
Det finns en hel bunt med videorullar på YouTube som visar hur du äter med pinnar. Här är en av dem:
