Det verkar som om Japan är inne i Hollywood igen. Härom sistens kom Wolverine, den senaste Marvel-rullen, som utspelades i princip i sin helhet i Japan (fast nästan inte alls inspelad här). Den var som vanligt i genren ganska underhållande, klart bättre än föregångaren X-Men Origins: Wolverine, om än givetvis full av extrema osannolikheter och felaktigheter. Att alla japaner verkar kunna hantera samurajsvärd är ju t ex en sådan lite larvig detalj.
Nu blir det mera japanskt svärdsviftande från den stora drömfabriken då 47 Ronin kommer upp på biograferna här i Tokyo den sjätte december. Den är mycket löst baserad på en verklig historia från början av 1800-talet, då 47 samurajer blev herrelösa då deras feodalherre tvingades begå seppuku (rituellt självmord, mera känt som harakiri). De 47 samurajerna hämnades sin herre varvid även de fick ta livet av sig. Tråkig historia, men dessa samurajer är sedan dess kända och idoliserade för sin plikttrogenhet och sitt mod. De är också kända för att vara en tungvrickare av rang. 47 samurajer blir på japanska shijuushichi-shi (som allt annat på japanska kan det läsas på flera sätt; mera lättuttalat är yonjuunana nin no samurai). Ronin betyder för övrigt "vandrande person" och begreppet användes då det begav sig för att beskriva en samuraj utan arbetsgivare. Idag brukar det användas för att beskriva antingen en arbetslös person eller en student som misslyckats med att kvala in på en skola och därför jobbar med något mindre kvalificerat i väntan på nästa inträdesprov.
Originalhistorien verkar dock inte riktigt räcka till, för här har man då för det första en huvudrollsfigur som är halv-japan i storyn, spelad av Keanu Reeves. För det andra så har man stoppat in diverse monster som hjältarna måste slåss mot. Det verkar som om CGI-budgeten är helig i dagens Hollywood.
Två manliga japanska skådespelare i filmen som på sistone fått mycket jobb i amerikanska filmer är Hiroyuki Sanada (skurk i Wolverine) och Tadanobu Asano (Hogun i Thor: The Dark World). Problemet för japanska skådisar (och det finns många, och dessutom många väldigt duktiga) är egentligen bara det de har gemensamt med de flesta japaner: deras dåliga engelska. Många fler skulle synas ute i världen om det inte vore för den saken. Man kan förvisso också vända på steken och undra varför inte fler japanska filmer översätts och visas i västvärlden. Ni går miste om mycket bra film där hemma.
Intressant att notera är att filmen faktiskt har världspremiär i Tokyo. Mycket sällsynt. De flesta utländska filmer kommer för det första aldrig upp på biograferna här (det mesta finns dock på video) och de som kommer upp kommer oftast upp först månader efter den utländska premiären.
Jag såg precis trailern på nätet, och det verkar vara en dyr men dålig historia. Mycket fajtande, mycket datoranimation men lite story. Kommer dock säkert att gå bra, åtminstone här i Japan där utländska filmer på bio nästan alltid är action-rullar. Jag kanske hyr den på video någon gång, vi får se.
