Charles Richter, en man vars namn man har lätt för att komma ihåg i ett seismiskt intensivt land som Japan!
Tio över två i morse skakade det till lite grann igen. Det var återigen ett skalv ute till havs utanför Tohoku-kusten, precis som i mars 2011, men den här gången var det inte samma storlek på vibrationerna. Då var det en 9:a på momentmagnitudskalan (fd Richter) och den här gången var det "bara" en 7.1:a. Skalan är logaritmisk och varje heltal uppåt är ett tiofaldigande av intensiteten. Med andra ord var skalvet för två och ett halvt år sedan nästan 100 gånger kraftigare.
Myndigheterna utfärdade dock en tsunamivarning som återkallades bara två timmar senare. Man rapporterade nu på morgonen att vågor på 40 cm hade noterats.. Ganska blygsamt jämfört med de 40-metersvågor som anföll den japanska norrlandskusten 2011.
Kärnkraftverket i Fukushima rapporterar att allt är normalt (dvs för djävligt, men ändå trevligt att det inte är värre än så) .
Här i Tokyo skakade det visserligen en stund, men inte mer än att man vaknade och funderade ett tag på om man kanske skulle gå upp och klä på sig..
Samtidigt har vi inte en utan två tyfoner på besök! De har bestämt sig för att kramas en stund över det japanska öriket, vilket resulterar i att de bromsas upp och stannar lite längre för att välsigna oss med lite mera regn. De är dock inga giganter, så vi får väl inte klaga. Dock vore det trevligt om tyfonsäsongen kunde vara över snart.. Vi lär knappt hinna ha någon normaltrevlig höst innan det blir vinter.
Tyfoner och jordbävningar är för övrigt ingen bra kombination. Den ofta ganska lösa jordmånen i kullar och berg i det här landet löses lätt upp av det myckna regnandet och om det då samtidigt skakar till, så är det lätt hänt att mer eller mindre stora kullar dräller omkull och ofta då rakt ned på närliggande bebyggelse. Detta händer förvisso även om det inte skakar, så sent som härom veckan.
Med andra ord så är det Singing in the Rain och Shake, Rattle and Roll som ligger på spellistan i telefonen dessa dagar.
