McIntosh 275 - en riktig klassiker på förstärkarsidan som nu har mer än 50 år på nacken. Låter fint i dag också.
Jag har varit en så kallad hifi-knutte ("nörd" skulle det heta idag) sedan 14-årsåldern ungefär. Pappa, som jobbade med maskiner på dagtid men som mixtrade med elektronik på kvällarna, tyckte att jag skulle bygga den stereo jag tjatade på honom att köpa. Så blev det, så med en del hjälp och råd från fadern så lödde jag ihop en förstärkare och limmade ihop ett par högtalarlådor. Skivspelaren var det enda som inte kom i byggsats.
Sedan dess har det vandrat ett antal stereoanläggningar genom lägenheter och hus genom åren. Många billiga, en del rätt dyra. Teknikens utveckling har avspeglats relativt väl i kronologisk ordning. Först analoga LP-skivor och kassettband, så CD-skivor från och med oktober 1982 (var alltså i Japan när Sony släppte första CD-spelaren), sedan DAT och även en MD-spelare (det förra med bra ljud och det andra med ganska anskrämligt ljud). Sedan några år så är min huvudsakliga musikspelare min telefon, måste jag erkänna. Ganska naturligt, då den alltid följer med mig.
Den japanska audiobranschen var mycket stor och livlig på 80-talet. Massor av märken, varav de flesta tyvärr inte finns längre. Vad var det som gick på tok? Ja, frågar man mig så var det CD-skivan som tog livet av den japanska audiomarknaden. När den kom, så var digitalt något alldeles nytt, och för de flesta var det fantastiskt att uppleva musik utan skivknaster eller kasettbandsbrus. För det stora flertalet lyssnare, som inte riktigt hörde skillnad på "ljud" och "hifi", var det en revolution och avsaknaden av knaster tillsammans med det behändiga formatet gjorde att CD-skivan snabbt blev populär. Misstaget branschen gjorde, var dock att hävda att "det är digitalt och därför perfekt". Kunderna uppfattade detta som att eftersom alla CD-spelare var lika digitala som alla andra, så spelade det i princip ingen roll vilken modell man köpte. Resultatet blev priskrig och fallande vinster. Idag görs de flesta stereoanläggningar som säljs i Japan i andra länder i Asien. Små, billiga och ofta inte speciellt välljudande.
Österrikisk-tjeckiska Pro-ject gör mycket dugliga skivspelare. Nästan 30 olika modeller på programmet!
Nu när vi har Spotify och Apple Music med flera nedladdnings- och streamingtjänster, och med allt bättre ljudkvalitet, råder det knappast något tvivel om att CD-skivan kommer att tyna bort. Musik direkt från molnet blir den stora grejen. Vad som däremot kommer att överleva ett bra tag till är LP-skivan, paradoxalt nog tycker säkert de flesta. Det pressas nu fler LP-skivor än på mycket länge, och skivspelare säljs också i allt större mängder igen. Till och med vissa japanska elektronikföretag har börjat tillverka skivspelare igen.
Varför överlever LP-skivan? Ja, dels för att det är ett "nytt" format för många yngre människor som växt upp med CD-skivan; stora omslag är häftiga igen, och dels för att välpressade LP-skivor faktiskt låter mycket bra om man har en fin skivspelare/pickup.
Tillsammans med renässansen för LP-skivan så ser vi att rörbestyckade förstärkare också tillverkas och säljs i en takt som inte setts sedan 60-talet. De länder som aldrig slutade tillverka audiorör, framför allt Kina och länderna bakom gamla järnridån, säljer nu alla rör man hinner tillverka, och gamla restlager grävs fram kors och tvärs (ofta sådant som någon gång sålts ut från amerikanska militärbaser runtom i världen).
En bipolär audiovärld framför oss med andra ord; digitala telefoner i fickan å ena sidan och stora, tunga och analoga/mekaniska maskiner å andra sidan.
