Samtidigt som passagerare på t-banan i Stockholm kan både ses och höras när de pratar i sina mobiler, inte sällan både ganska länge, högljutt och om synnerligen privata saker, så är det en mycket sällsynt syn när man åker med kommunala färdmedel i Japan. Folk uppmanas här att se till att luren är satt i tyst läge och att helt enkelt avstå från telefonsamtal under resans gång. Ett undantag är Shinkansen, där det tolereras, men då enbart om samtalet sker i mellanrummet mellan vagnarna.
Hur kan detta komma sig? Vill japaner inte kunna vara tillgängliga när de är på väg någonstans?
Jo, det vill de nog, men det är helt enkelt de sociala mönstren som kommer i vägen.

Ett störande moment för alla andra passagerare.

Det är ofta trångt på japanska tåg och bussar, så det är i princip omöjligt att föra ett tyst samtal utom hörhåll. Om man får en sittplats används tiden på tåget ofta till att ta sig en tupplur, då nästan alla japaner får för lite sömn på nätterna, och då vill man givetvis inte bli störd. Tågresan kan också användas till att fundera kring vad som ska sägas på ett stundande kundmöte, och samma sak gäller ju då.

Privata saker bör förbli privata.

Japaner är ofta väldigt måna om sitt privatliv. Har man en dispyt med någon i familjen, exempelvis, så är det givetvis inget man vill vädra ut med 40 okända människor inom hörhåll. Åhörarna är heller inte roade av att bli ofrivilligt inbjudna till privata samtal. Alla får skamkänslor och skam är en av de viktigaste känslorna i det japanska självslivet och något som man gör allt man kan för att undvika.

Vi kan tillägga att samma regler gäller i princip vid alla tillfällen där man tvingas vistas i samma lokal som en grupp andra människor som man inte känner, t ex på krogen.. Då är det kutym att man tillfälligt lämnar lokalen och avslutar samtalet ute på gatan eller ute i en foajé, en neutral plats där folk rör på sig hela tiden.

Tilläggas bör att det är OK att föra en konversation med en kompis eller kollega, men att den bör hållas på en relativt låg volym.