På 80-talet var Japan fruktansvärt poppis, inne och coolt i västvärlden. Mode, musik, film, konst, design, kameror, audio/video, motorcyklar och bilar (japansk mat hade ännu inte blivit den megahit den är idag) - nästan allt som kom från Japan blev uppmärksammat och uppskattat. Men det fanns flera vågor som gick åt motsatt håll, framför allt inom populärmusiken, och det fenomenet började faktiskt långt tidigare. En av de första stora utländska musiksuccéerna i Japan i modern tid var faktiskt ett svenskt band - Spotnicks. De var rejält poppis här med slutsålda konserter och stora skivframgångar; de blev faktiskt så populära att de började sjunga en del låtar på japanska. Man låg etta på Japans 10 i topp-lista 1966 med låten Karelia.
Ett decennim senare var det ABBA som tog Japan med storm och sedan har svenska grupper som Ace of Base, Cardigans och Europe också sålt mycket bra. Jag har ingen statistik på detta, men Sverige är nog det land som exporterat mest musik till Japan efter USA och England, vilket kanske enklast förklaras med att svenska band gärna sjunger på engelska.
Under 70- och 80-talen var de flesta stora engelsksjungande band stora även i Japan. Och banden verkade verkligen gilla Japan, och inte bara för att de fick kommersiella framgångar här. Det var nästan skriven lag att man inte var riktigt framgångsrik om man inte hade en platta med namn som Live in Japan, Live in Tokyo eller Live at Budokan. Och många band skrev låtar med tydliga Japan-teman.
Här en samling "Japan-låtar" som många av de som i alla fall fyllt 40 torde minnas med viss känsla av nostalgi. Många har förväxlat både musikaliska och estetiska aspekter mellan t ex Japan och Kina, men det kanske man får förlåta. Att ha spelat i Japan under några intensiva veckor gör knappast att man blir expert på japansk kultur.
