Mark Crilley är inte japan, men han kan rita manga och anime som om han vore det.
Vi har två döttrar som är födda i Japan, har gått i skola i både Japan och Sverige och numera bor och arbetar i Stockholm. En av orsakerna till deras val av bostadsort är att de båda gått in på konstnärliga yrkesbanor. De vet numera båda att ett kreativt yrke, ungdom och Japan inte är den bästa kombinationen. Det är nämligen långa timmar, dåligt betalt och inte speciellt mycket kreativitet inblandat. De unga förmågorna blir oftast en sorts fjärrstyrda ritpennor alternativt datormusförare som bara får sitta och utföra direkta order från en art director som är ganska obenägen att delegera det kreativa till undersåtarna. En av våra döttrar har en gammal klasskompis här i Japan som jobbade som grafisk designer men de långa timmarna (minst 12 per dag), låg lön (drygt 10,000 kr i månaden) och i princip noll input i den kreativa processen gjorde att hon hoppade av.
Värst verkar det vara ställt för de som arbetar med tecknad film - anime. Här pratar vi om riktigt slavarbete. I många fall får man betalt per cell man ritat och arvodet kan vara så lågt som 100 yen (ca 7 kronor) per cell. Snittårslönen för animatörer i Japan ligger av denna anledning på futtiga 1,1 miljoner yen, dvs 77,000 kr per år. Det gäller nog att ha kvar pojk- eller flickrummet hemma hos mamma och pappa med andra ord.
Orsaken till dessa förhållanden brukar uppges vara konkurrensen från låglöneländer i Sydostasien, men man kan nog lika gärna säga att det handlar om frånvaro av fackföreningar och gammaldags japansk hierarki. Och givetvis om att japanska nördar som vill jobba med anime står ut med dessa förhållanden i den fromma förhoppningen att de en dag ska kunna öppna egen byrå och sedan kunna tjäna pengar på andras slavarbete.
Denna situation är inte bara tråkig för unga kreatörer i facket, utan också för alla fans som får stå ut med i många fall ganska medelmåttig animation. Utanför Miyazakis Studio Ghibli och några få TV-klassiker som t ex Doraemon, så är mycket av japansk animation ganska torftig, både teckningsmässigt och manusmässigt (exempelvis långa pratscener där det enda som rör sig i rutan är en mun eller en ljusreflex i ett öga).
Här en liten lektion i hur man tecknar en typisk japanska manga/animefigur.
