Här har vi den senaste serien Shinkansen-tåg, den så kallade E7-serien.
Det är ingen hemlighet att jag gillar Shinkansen - de japanska snabbtågen. Det är faktiskt på gränsen till kärlek. Hur kan man undvika att bli förälskad i något som funkar så förbaskat bra!?
En viktig del av de japanska snabbtågens attraktionskraft är ju att de nästa utan undantag går på tid. Ur det svenska perspektivet, där man ju av olika anledningar blivit ett land där tågen tvärtom nästan aldrig går på tid, ter det sig nästan magiskt. Stationerna formligen spottar ur sig tåg efter tåg. Varje år rullar över 120,000 tåg på landets snabbtågslinjer, och trots detta enorma antal tågset så är den genomsnittliga förseningstiden ringa 36 sekunder. Dessutom, ännu viktigare än punktligheten, så har man aldrig haft en dödsolycka under de dryga 50 år systemet varit igång.
Denna extrema punktlighet och säkerhet är beroende av många faktorer. Vi har dels den mekaniska kvaliteten i alla ingående komponenter som garanterar ett minimum av tekniska problem. Sedan ett mycket rigoröst system med service av tågen och hela systemet. Komponenter byts ut innan de riskerar att mankera. Varje natt gås själva järnvägen igenom av 3000 arbetare som ser till att spåren håller sig inom de millimetermarginaler som gäller. Systemet är dessutom mycket datoriserat med automatisk kontroll över hastighet och bromsar när något inte är som det borde vara.
En ofta bortsedd faktor för punktligheten är de mycket kapabla städteam som städar varje tåg innan det påbörjar sin färd från en terminal. Det låter osannolikt, men ett helt tågset städas på under sju minuter, och då är det inklusive sopning av golv, borstning av säten och våttorkning av brickor och andra ytor passagerarna kan komma i kontakt med.
Här en video som visar dessa minst sagt flinka lag:
Och här en rulle med det alltid utmärkta Begin Japanology som ingående beskriver systemet. Programmet har några år på nacken, men det mesta stämmer även idag.
