Statsminister Shinzo Abes Liberaldemokratiska Parti gick som väntat ordentligt framåt i söndagens överhusval. Med majoritet i båda husen, tillsammans med Komeito, de närmaste tre åren, får Japan nu för första gången på sju år något som liknar politisk stabilitet. Det är också just detta eviga bytande av statsminstrar och kabinett som fått de japanska väljarna att gå tillbaka till LDP, trots att det var pga stort missnöje som man efter många decennier av nästan oavbrutet regerande gav partiet kicken härom året. Det visade sig dock att medicinen som nya regeringar försökt introducera inte heller fallit i god jord, så nu är vi tillbaka till ett parti som lovar både stabilitet och en hel del nya grepp.
Abe har fått ge namn till sin nya politik som han ivrigt drivit sedan han kom till makten i slutet av förra året. Det kallas Abenomics och syftar framför allt på hans stora statliga investeringar och hans framgångsrika försök att få ned yenens värde. Yenens sänkta värde har gett exportföretagen större marginaler och detta tillsammans med gigantiska stödpaket som ger jobb åt framför allt företag i konstruktionsbranschen, har gjort att Tokyo-börsen gått upp med ca 40% sedan årsskiftet. Det märks också av en viss höjning av den privata konsumtionen.
Då Abe nu fått mandat för några år framåt, tror man nu att han kommer att satsa än hårdare på att få den japanska ekonomin att verkligen börja brumma igen. Men, det finns också kritik mot hans sätt att spendera enorma summor ur en statskassa som redan är den mest lånefinansierade på planeten. Lyckas han inte få igång maskineriet relativt snart, så finns risken att man hamnar i ett ännu djupare statsfinansiellt hål. Reallönerna, som behöver stiga för att hjälpa Japan ur sin långvariga deflationsspiral, rör sig fortfarande inte ur fläcken. Kvinnorna är en fortfarande underutnyttjad del av ekonomin och det krävs stora resurser för att göra Japan mera internationellt konkurrenskraftigt, inte minst på humanresurssidan, där man som bekant inte lär sig speciellt bra engelska i det japanska skolsystemet.
Jag tycker personligen att det är hedervärt att faktiskt ta tag i problematiken efter många år av "strutsens huvud i sanden", så jag ger Abe poäng för hans initiativkraft. Det kanske farligaste på sikt med denne man, och många kring honom, är att han är en typisk japansk högerhök när det gäller den japanska grundlagen och Japans förhållande med sina grannländer. Han vill på sikt riva upp den grundlag som instiftades av USA efter kriget. Den har idag en betoning på individens frihet och pacifism, men där vill Abe skriva om texten så att japanen ska tvingas vara mera nationalistisk och där Japan ska få rätt att hålla sig med en krigsmakt och inte, som idag, med en försvarsmakt (jag vet att det bara låter som en definitionsfråga, men det är en viktig distinktion).
Dock vill jag tro att man nu äntligen, efter drygt 20 år av sopande av problem under mattan, äntligen tar tag i de många strukturella problem man har. Många ingrodda intressegrupper behöver få fundera på nya affärsmodeller som inte handikappar ekonomin i stort.
