I december är det tradition att ha ett sk bonenkai, ordagrant en "glömma-året-sammankomst". Det är en fest, oftast exekverad på en krog men ibland på kontoret eller hemma hos någon, antingen med kollegorna, vänner, kunder eller andra konstellationer. Det handlar alltså om att sätta ett streck under det gångna året och så att säga ta sats inför det nya. Metoden för detta är då givetvis att inmundiga stora mängder alkohol. Åker man tåg sent på kvällen den här tiden på året, ser man nästan alltid någon eller några japaner (oftast män men också kvinnor) i mer eller mindre medvetslöst tillstånd. Inte det vanliga "jag tar igen min nattliga sömnbrist på tåget" utan istället varianten "jag kommer inte att vakna förrän tågmästaren vid ändstationen skakar liv i mig".
Givetvis annonserar krogarna kraftigt för att locka till sig dessa stora skaror festprissar och -prissor. Konkurrensvapnet heter oftast "allt du orkar äta och dricka för x antal yen under x antal timmar". Det är oftast extremt prisvärt, sällan över 350 SEK per person för att äta och dricka non-stop i två timmar. Efter ett sådant rejält "grundande" brukar det sedan bli efterfester med de mest entusiastiska, vilket alltså resulterar i folk som halvligger på perrongernas sittplatser eller sover förbi sina hemstationer på pendeltåget.
Affischen längst upp är en vanlig syn här i december, då det givetvis är förbundet med viss risk att raggla omkring på en perrong. Den hävdar att 63,5% av alla personolyckor på järnvägsperronger sker efter alkoholförtäring. "Ta det försiktigt de dagar då du druckit för mycket" förmanar den.
Alkohol har i alla tider varit vanligt som social ventil tillika smörjmedel i japan, och man kan sägas ha en extremt alkoholliberal politik i landet. Alkohol säljs nästan överallt och under dygnets alla timmar. Definitionen av alkoholism är också ganska "snäll". Jag känner ett flertal japaner som aldrig haft en alkoholfri dag under hela sitt vuxna liv, med undantag för när en influensa eller annan åkomma klubbat ned dem fullständigt. Att dricka varje kväll är alltså inte ansett vara ett problem här. Så länge man sköter sitt jobb klankar ingen ned på detta. Det är tvärtom så att en person som inte dricker kan få det svårare att avancera på jobbet, då han eller hon då inte anses vara en person som kan ta hand om kunderna på rätt sätt. Till skillnad från många andra alkoholliberala länder dricker man dock vanligtvis inte en droppe förrän man gått från jobbet på kvällen. Ingen Dry Martini till lunch här, med andra ord.
När man sovit ruset av sig efter att ha gjort sitt bästa för att glömma året som gått, är det snart dags igen. När man återkommer till jobbet efter nyårsfirandet, så har man så en shinnenkai, ordagrant "nyårsfest", som i princip följer samma mönster, men kanske inte med riktigt lika häftiga mängder eldvatten.
Som ett PS kan jag nämna att det börjar bli vanligare med spärrdörrar på perrongerna, men det är fortfarande relativt sett väldigt få stationer som har detta. Det har kanske att göra med det faktum att kostnader för förseningar faktureras offret eller offrets efterlevande!
