Issey Miyake har lämnat modevärlden för alltid

En av världens mest kända modeskapare har gått ur tiden. Issey Miyake gick härom veckan bort i cancer, 84 år gammal.

Han var tillsammans med sådana som Junko Koshino, Kansai Yamamoto, Tokio Kumagai, Mitsuhiro Matsuda (Nicole), Kenzo Takada, Rei Kawakubo (Comme des Garçons) och Yohji Yamamoto den första grupp av unga modeformgivare som blev riktigt stora både hemma i Japan och ute i världen med början i slutet av 70-talet. Till skillnad från den föregående generationen, med Hanae Mori som frontfigur (hon var den förste japanske kläddesignern att ha modeshow i både Paris och New York), där man tydligt såg influenser från dåtidens franska, engelska och amerikanska mode, så var denna nya samling formgivare mer experimentella och utmanande, med många intressanta nytolkningar av både västerländskt och japanskt mode, ofta i samma plagg.

Miyake studerade inte mode på anrika Bunka Fashion College (Bunka Fukuso Gakuin) som de flesta andra i samma japanska fack, utan grafisk design på Tama Art University. Han åkte sedan över för att studera i både Frankrike, där han efter studierna praktiserade hos Laroche och Givenchy, och USA, där han arbetade för Geoffrey Beene. Från och med 1970 var han åter i Tokyo där han grundade Miyake Design Studio.

Storsäljande serien Pleats Please med en revolutionerande teknik för att skapa permant plisering över hela plagget.

Foto: Miyake Design Studio

Han var en på många sätt revolutionerande formgivare med många innovationer vad gäller både textilmaterial, färger, klädmönster och sömnadsmetoder. Hans mest kända serie är numera långsäljande Pleats Please. Han lanserade även 1992 en serie dofter under namnet L'eau D'Issey som fortfarande är storsäljare.

Issey Miyakes svarta polotröja gjordes tydligen i över 100 exemplar för Steve Jobs, som hade den på sig varje dag på jobbet.

Foto: Tom Coates, Creative Commons-licens

Han blev faktiskt också en sorts "hovleverantör" av svarta polotröjor till Steve Jobs, som bar dessa som en del av sin oföränderliga "uniform" de sista ca 10 åren av hans liv.

Jag hade nöjet att träffa Miyake ett par gånger under slutet av 80-talet, då jag rapporterade om japanskt mode för både svensk och amerikansk media. En extremt kreativ och dessutom mycket sympatisk person som kommer att saknas.

En japansk modeikon har gått ur tiden

Kansai Yamamoto har gått bort 76 år gammal. Dödsorsaken var leukemi. 

Yamamoto Kansai, som han givetvis hette hemma i Japan där efternamnet alltid kommer först, var det moderna japanska modets förste store internationelle pionjär, då han visade upp en kollektion i London redan 1971.

Till skillnad från de sedermera internationellt mer kända Rei Kawakubo (Comme des Garçons), Yohji Yamamoto och Issey Miyake, var Kansai Yamamoto inte den som gillade asketiska färger eller former. Istället var det synnerligen polykromatiskt och med skärningar som tidigare aldrig skådats på en catwalk. Som en hel kabukiteater i ett plagg, som någon sa på 80-talet, när jag själv beskådade hans kollektioner som journalist här i Tokyo.

Mycket av det grafiska bakom Ziggy Stardust bar Yamamotos signatur.

David Bowies Ziggy Stardust hade inte varit det det blev utan Yamamotos scenkläder, och detta samarbete ledde också till jobb för artister som Elton John och Stevie Wonder.

Som kuriosa kan nämnas att mina första klädesplagg “Made in Japan” var två saker från just Yamamoto Kansai, inköpta i Stockholm någon gång 1980-81, dvs innan jag åkte till Japan första gången 1982. Det var dels en långärmad bomullströja med ett mycket grällt motiv med bläckfiskar på framsidan, om jag minns rätt, och en röd-vit overall i plastat papper. Extremt för den tiden och än mera så uppe i Västerbotten, där jag fortfarande hade min hemvist då. Något man endast hade på sig på vissa lite för tiden och platsen avantgardistiska fester, om man säger så. Det blev sedermera en hel del japanskt i garderoben, Comme des Garçons, Yohji Yamamoto, Issey Miyake, Tokio Kumagai, Takeo Kikuchi, Pashu och mycket annat, varav det mesta nu övertagits av vår yngre dotter som tycker att japanskt mode från sent 80-tal, och dessutom i herrstorlek, är exakt rätt. Pappa är istället “skittråkig” då han nästan enbart har jeans från Edwin och pikétröjor från Uniqlo på sig nuförtiden. Nu när man är “tråkig gubbe” så känns det forna aktiva modeintresset som alltför krävande både vad gäller tid och pengar. Att tvingas fundera på vilket plagg som fungerar med vilket annat plagg en morgon, är något man idag gärna väljer bort.

P.S. Om någon tycker att jag ignorerar Takada Kenzo i början av inlägget, så beror det enbart på att Kenzo varit verksam i Paris från unga år och inte i Japan, och att hans kläder, även om de innehåller en hel del inspiration från det japanska, ändå formmässigt varit stöpta i en klassisk europeisk tradition.