Foto: Ai Terakami
Att antalet smittofall ökar när man släpper på restriktionerna som varit på plats sedan april är givetvis inget att förvånas över. Igår hade Tokyo 28 nya smittofall efter att ha varit nere på två en dag förra veckan. Här ovan ser ni skillnaden i antalet tågpassagerare med några dagars mellanrum; samma tidpunkt och samma trappuppgång på en tågstation i centrala Tokyo. Även om det fortfarande är många som distansarbetar från sina hem, så är det som synes ungefär en fördubbling av antalet passagerare som pendlar till jobbet.
Det är fortfarande inreseförbud för utländska medborgare, vilket inberäknar sådana som undertecknad, trots att jag har ett permanent uppehållstillstånd sedan många år. Det är alltså ett antal personer med både familj och arbete i Japan som har blivit strandade utomlands då de haft oturen att åka ut ur Japan innan resebegränsningarna infördes. Detta är givetvis diskriminerande och det har nu börjat pratas om att man av “humanitära skäl” ska börja låta sådana personer få komma in. Men, typiskt nog, så verkar det inte bli en självklar process, utan en “från fall till fall”-prövning. Japanska byråkrater är duktiga på att se till att de har arbetsuppgifter.
Vad jag, och säkert många japaner som inte talar högt om det om de inte har fått några järn under kvällen, skulle vilja se, är att större företag överger sin fetischistiska tanke om att man bara måste ha en stor och hög byggnad på en av de dyraste tomterna i Tokyo för att kunna skylta med sin mandom. Då måste ju alla pendla in till den där stora pinnen varje arbetsdag. Använd den IT-teknik som ni själva varit en drivande faktor bakom (åtminstone hårdvaran) och decentralisera istället för att ständigt centralisera verksamheten. Det skulle ge lägre kostnader, i många fall lyckligare medarbetare som tjänar in minst två timmar av sin tid varje dygn genom att slippa pendla och mindre svåra konsekvenser av framtida pandemier. Men jag tvivlar på att vi är där än. Så länge gubbarna mellan 60 och 80 fortfarande styr och ställer i både politiken, byråkratin och industrin så lär den nuvarande modellen där man samlar sina trupper i geografiskt närliggande bataljoner fortsätta att vara dominerande.
