Japan är i mångt och mycket ett väldigt konservativt samhälle där både individer, företag, politiker och byråkrater har svårt att lämna gamla invanda mönster, även när dessa krockar med en ny verklighet och till och med innebär en fara för hälsan och livet självt.
Fotona ovan visar samma trappa i Shibuya station vid samma tidpunkt på fredag morgon och nu i morse (tack till Ai för fotograferandet). Som synes så är det fler människor på väg till jobbet idag än i fredags. Det kan dels bero på att “måndagsmöten” är rätt så vanliga i Japan också. Det kan också vara i princip vad som helst som cheferna anser kräva personalens närvaro. Och det kan bero på att ett papper ska skrivas under, vilket i Japan fortfarande till största delen innebär att en person måste stämpla papperet med sin personliga stämpel.
Alla vuxna japaner har/behöver en personlig stämpel, då detta historiskt varit enda sättet att signera dokument. En liten symbol för hur analogt det japanska samhället fortfarande är.
Foto: Haragayato, Creative Commons license
En annan orsak kan vara att personalen helt enkelt inte är generellt sett IT-utbildad. På jobbet har man någon eller några IT-ansvariga som får fixa personalens datorproblem närhelst de dyker upp, något som man givetvis saknar i hemmet. De flesta har inte den blekaste aning om hur man fixar även de lättaste problem i programmen man använder. De flesta har heller ingen persondator hemma, utan sköter mail och annat i princip enbart via mobiltelefonen, så om de inte kan ta med sig jobbdatorn hem, så är distansarbete i princip uteslutet. Distansarbete heter “telework” - terewaaku - på japanska.
Kedjekrogarna har i princip öppet, fast med kortade öppettider och ofta med borden mera separerade än vanligt. Gästerna är färre än normalt, men inte alls så få som man kunde tro eller hoppas. I den stora “food court” som vi har i varuhuset Marui precis runt hörnet, har man nu bommat igen den stora och normalt välfyllda delen med bord för gästerna; nu är det enbart hämtmat som gäller till i första hand 7:e maj.
Flera prefekturer, däribland Aichi och Osaka, som inte omfattas av det “nödläge” som annonserades förra veckan, har på eget bevåg bett sina invånare om begränsningar i sina rörelser utanför hemmet.
Tokyos guvernör Yuriko Koike och Japans premiärminister Shinzo Abe är lite i luven på varandra, då Koike vill bomma igen de flesta krogarna, barerna och andra platser där folk samlas, medan Abe är mera inne på att ekonomin ändå måste tillåtas rulla på i någon mån. Experter menar att om 80% av alla invånare begränsar sina utflykter utanför hemmet till det absolut nödvändigaste, dvs i princip inköp av mat och medicin, så skulle man kunna kväsa viruset på bara en eller två månader. Som det ser ut idag, så är detta inte ett realistiskt mål, då lagen inte tillåter att staten förbjuder individers rörelse; man kan bara böna och be. Tokyo har nu ca 150 till 200 nya smittofall per dag.
Staten har presenterat ett stort stödpaket på nästan en biljon USD, som dels innehåller stöd för industrier som vill flytta hem sina fabriker från Kina, och dels direkta kontantbetalningar till både småföretag och enskilda hushåll för att hålla dessa under armarna någon månad.
Tillverkare av hygienprodukter, snabbmat och chips samt postorderfirmor går som tåget, medan i princip alla andra branscher ser pessimistiskt på den närmaste framtiden.
