Okayamas slott..
Foto: Yoshio Kohara, Creative Commons license.
Vi tänkte att vi i mån av tid och möjlighet skulle göra en serie reportage från våra inrikesresor i Japan. Det är ju tyvärr ett faktum att de flesta utländska besökare är en smula begränsade i sitt urval av resmål i landet.. De flesta besöker Tokyo, Kyoto och sedan eventuellt Osaka eller Hiroshima. Vi skulle vilja vidga vyn något och presentera orter som kanske inte normalt förekommer i resplanen. Vi börjar med Okayama.
Okayama (岡山) är en prefektur som ofta glöms bort när man reser i Japan. Den ligger nämligen ungefär mitt emellan Kyoto och Hiroshima, två orter som står på mångas "hinklista", så de flesta passerar bara Okayama med snabbtåget utan att kliva av.
Det är tråkigt, för det finns mycket intressant att uppleva i Okayama, dessutom i en betydligt ledigare och mindre turistanfäktad miljö än på de vanligare resmålen.
Prefekturen Okayama har Japanska Innanhavet (Seto Inland Sea - seto naikai på japanska - 瀬戸内海 - i söder, Hyogo i öster, Tottori i norr och Hiroshima i väster. Hela prefekturen rymmer ca 1,7 miljoner invånare varav drygt 700,000 bor i prefekturhuvudstaden med samma namn. Med både hav och berg i samma prefektur har man en stor variation i valet av råvaror till mat och dryck; fantastisk fisk och skaldjur, inte bara en utan två sorters wagyu-kött (chiya och bizen), hela den japanska bredden av grönsaker och en hel del frukt. Faktum är att när det gäller persikor, så är man ett av tre välkända odlingsområden i landet; de andra två är Yamanashi och Fukushima. En annan kändisfrukt är muskatvindruvor. Sake från prefekturen är också mycket väl ansedd; man använder oftast en lokal rissort som kallas Omachi.
Okayama har lyckats med konststycket att sno åt sig en av Japans mest kända folksagehjältar, nämligen Momotaro. Sagan säger att en barnlös gammal tant hittade en stor persika som flöt förbi när hon tvättade kläder vid floden. När det gamla paret öppnade persikan för att äta den så låg det ett litet nyfött barn där av manligt kön. Han fick namnet Momotaro (där momo betyder just persika och taro är ett vanligt pojknamn i Japan för den förstfödde sonen). Han växte sig stor och stark, och när ett gäng demoner terroriserade trakten så gick Momotaro ut i kamp och givetvis besegrades demonerna. Man kan säga att han var Japans förste superhjälte, långt innan Ultraman eller Tetsuwan Atom (Atom Boy).
Om vi överger folksagorna och övergår till dagens Okayama, så har vi här några platser som vi kan rekommendera:
Okayama Castle
Okayamas slott kallas i folkmun för “kråkslottet”, detta på grund av de svartmålade ytterväggarna.
Okayamas slott (岡山城) byggdes av Hideie Ukita, dåvarande Bizen-provinsens regent; bygget tog åtta år och stod klart 1597. Då man hade lagt om flödet på Asahi-floden så att den bildade en stor vallgrav runt slottet som avskräckte fiendeanfall, attraherade slottet många hantverkare och handelsmän, och staden växte snabbt och sedan ännu snabbare när Edo-perioden innebar ett slut på de ständiga inbördeskrigen. Slottet förstördes under andra världskriget och byggdes upp igen 1966, men förutom en del moderna drag som gästtoaletter och hiss, så ser det i princip ut som originalet.
Vackra prydnader i guld på slottstaket, antingen i form av fiskar eller av persikor. Moderna Okayama (som ser ut som i princip vilken annan modern mindre stad som helst i Japan) i bakgrunden.
Slottets väggar är målade med en svart lack och det har gett slottet dess smeknamn - kråkslottet (udjåå ) - vilket alltså syftar på färgen och inte på att slottet har sett bättre dagar.
Till skillnad från Japans större städer, där skyskrapor oftast både skymmer utsikten över slotten och bildar en modern och ibland ful bakgrund, tornar Okayamas slott högt och ensamt över stadsbilden. Sett från rätt vinkel kan man med lätthet inbilla sig att man står i 1600-talets Japan.
Korakuen Park
På kort gångavstånd från slottet kan man få en stunds sinnesfrid i Korakuen Park (kåårakuen - 後楽園), en av Japans tre mest ansedda klassiska parker (de andra två är Kenrokuen i Kanazawa, Ishikawa och Kairakuen i Mito, Ibaraki). Den anlades av regionsherren Tsunamasa Ikeda och stod klar år 1700 efter 14 års arbete.
Det är en mycket stor park, framför allt med japanska mått mätt, då den upptar en yta av hela 14 hektar, och den rymmer både stora gräsytor, kullar, träd, blommor, risfält och ett tehus. Här finns också en liten å, ett vattenfall och en damm som man skapat genom att leda in vatten från Asahi-floden.
En stor mängd olika träd gör att man kan besöka parken under olika årstider för att uppleva säsongens färger; från körsbärsblomningen på våren till höstens färgsprakande lövprakt.
Kibitsu Jinja
Foto: Reggaeman, Creative Commons license
Kibitsu Jinja (吉備津神社) är ett Shinto-tempel som är nära associerat med sagan om Momotaro. I sagan nämns nämligen gudomen Kibitsuhiko-no-mikoto som också är detta tempels “enshrined deity”.
Templets födelseår är faktiskt okänt men man vet att det har förstörts i bränder åtminstone två gånger. Det nuvarande templet är det som återuppbyggdes år 1425. Det finns på listan över illustra “nationella skatter” som regeringen har uppställt sedan länge.
Huvudbyggnaden - Honden Haiden - är en lika unik som vacker byggnad med en takdesign som bara existerar i ett fåtal tempel i landet.
En uppseendeväckande detalj är en 360 meter lång takbeklädd korridor med strategiskt planterade träd och buskar som redovisar den säsongsberoende blomprakten. Beroende på årstid så kan man njuta av åsynen av körsbärsblommor, pioner, azaleor och, kanske mest imponerande, 1500 hortensia-buskar som blommar som attan varje juni..
Här finns också en liten men imponerande damm med vackra karpar som lojt simmar omkring.
Kibitsu Jinja ligger inte centralt i Okayama, så man får åka en bit med JR Kibi Line och kliva av på Kibitsu station. Det tar ca 20 minuter från Okayama station.
Kinojo - Demonslottet
Foto: Public Domain
Är man intresserad av att blicka ut över det typiskt bergiga och explosivt gröna landskapen utanför städerna, så är ett besök på Kinojo (鬼ノ城) ett tips. Ruinen på ett 400 meter högt berg härstammar från 700-talet och var då ett av Japans största slott. Ruinen i sig är inte speciellt imponerande. Det finns en yttermur och en relativt nybyggd träbyggnad, ett faximil av slottets västra port. Det är utsikten som är behållningen. Det finns också ett antal väl underhållna stigar så om man har tid och lust med en uppfriskande gångtur i ett ganska typiskt japanskt bergigt landskap så är det fint.
Berget och ruinen ligger i Soja City, Närmaste station är JR Soya station, ca 40 minuter från Okayama station, och därifrån är det ca 20 minuter med taxi.
Shizutani School
Det stora auditoriet rymde över flera hundra studenter, och man hade ingen strikt åldersindelning, alla fick en kollektiv inlärning.
Shizutani School (閑谷学校) byggdes 1670 och var då landets enda skola för gemene man. Det är en mycket vacker byggnad, både utanpå och inuti, och den är i mycket gott skick, mest beroende av att man kostade på dyra material och metoder för den tiden. Shizutani-skolans huvudbyggnad, sk auditoriet, är en officiell japansk nationalskatt.
Inujima - Hundön
Inujima är unikt så tilllvida att det blandar en ruin av ett kopparsmältverk med ett av Japans största museer för modern konst!
Inujima (犬島) ligger i Seto Inland Sea utanför Okayama och var för ca 100 år sedan ett centrum för kopparutvinning och ett av landets större smältverk låg här. Plötsligt fallande kopparpriser gjorde dock hela verksamheten olönsam och anläggningen övergavs efter bara tiotalet år. Ruinen efter detta smältverk är numera ett både inomhus- och utomhusmuseum med modern konst, där det mesta av de utställda objekten har gjorts med delar ur det gamla smältverket. Hela ön, som är ganska liten, man kan gå runt ön på en timme ungefär, är full av gallerier och konstobjekt är placerade lite varstans utomhus också.
Ön är också känd för sin forna stenbrytning. Flera av landets slott, däribland Osakas och Okayamas slott har en grund av sten härifrån.
När stenbrytningen gick för fullt bodde det 6,000 personer här. Nu är den fasta befolkningen bara 60 personer, men befolkningsutvecklingen har faktiskt vänt; det flyttar in yngre familjer då och då.
Här en sida där du hittar instruktioner om hur man tar sig till Inujima en bit ner på sidan.
Kurashiki
Kurashiki (倉敷) ligger ganska nära prefekturhuvudstaden. Det är en liten och gammal stad med en strategisk kanal som flitigt användes för varufrakter, framför allt ris. Just på grund av stadens roll som handelsstation, så är den fylld med vackra gamla lagerlokaler som idag byggts om och blivit muséer, kaféer, restauranger och allehanda butiker, ofta lockandes med lokalt producerat hantverk. Ohara Museum är det största och mest berömda museet med en stor samling västerländsk konst.
Kurashiki är litet och riktigt mysigt och väl värt den ca 15 minuter långa tågresan mellan Okayama och Kurashiki på JR Sanyo Line. Kurashiki har för övrigt också en egen Shinkansen-station - Shin-Kurashiki - men den ligger längre bort från stadskärnan och enbart det “långsamma” Shinkansen-tåget - Kodama - stannar här.
En länk på resan till Shikoku
Om ni tänker besöka Shikoku med tåg, så är det i Okayama ni byter från Shinkansen till tåget som tar er över den enda järnvägsbron mellan Honshu och Shikoku, ned till Kagawa prefektur. Det är Japan Railways hela vägen, så har ni ett Japan Rail Pass så är resan redan betald. Men om du inte har ett Japan Rail Pass så är det faktiskt både snabbare och billigare att ta bussen.
Till sist några blandade foton från Okayama:
Teatermasker på display i Kibitsu-templet
Ostronodlingar i havet utanför Okayama. Kan passa på att rekommendera japanska ostron om du gillar ostron. Bäst nu på hösten.
Modern konst i det gamla kopparverket på Inujima.
