En ganska typisk gammaldags liten krog på en typisk japansk bakgata där det inte renoverats på 30-40 år. Det står めし på den vita lyktan till vänster; helt enkelt "kokt ris" eller "mat" på japanska.
Jag postade detta på Japan Gourmet Guide igår, men insåg här på morgonen att det hela faktiskt handlar mera om Japan och japaner än om japansk mat, så därför förtjänar detta inlägg en plats även här!
Det är mycket mat på japansk TV; man fattar mycket snart hur mycket japanens liv kretsar kring god mat och dryck då man ser alla typer av program som handlar om just detta med att äta och dricka. Det kan vara krogrecensioner, tävlingsprogram för kockar eller bara en massa kändisar som sitter och käkar, snackar och smackar med ett umai eller oishii då och då (båda orden betyder "smakar gott").
Det finns totalt sett mycket skräp på japansk TV. Liksom i USA är det mycket som är enkelspårigt formelproducerat för folk som inte vill behöva tänka alls framför TV-apparaten (det finns dagliga underhållningsprogram som inte bytt format på över 30 år!). Det är därför lite synd om alla de många duktiga skådespelare vi har i landet som får alltför få tillfällen att visa vad de går för. Men ibland blänker det till och man hittar en guldklimp.
Ett exempel på där man kombinerat matintresset med en guldklimp är drama-serienShinya Shokudo (sena nattrestaurangen). Den handlar om en typiskt mycket liten krog i en av de mindre sedliga hörnen av stadsdelen Shinjuku. Den har bara öppet mellan midnatt och 0700 och har en mycket begränsad meny, "men jag lagar vad folk vill ha om jag kan" som den ensamme krögaren säger i inledningen till varje episod.
Serien är vad jag vill beskriva som en väldigt verklighetstrogen, varm och lågmäld komedi över de öden som dessa sena vandrare i Tokyo-natten genomlever. Vi har den unga strippan som alltid blir kär i "fel kille", den lokale yakuza-bossen som får ett sällsamt vänskapsförhållande med den lokale och lite till åren komne halv-transvestiten, och vi har de tre ogifta 40-åriga damerna (med orimliga krav på män) som sitter och klagar på hur alla män de träffar är idioter. Det är bara en del av det varierande galleriet av original som man ofta träffar i verkligheten på ställen av det här slaget. Det är faktiskt mycket lite överdrift i personskildringarna.
Man kan säga att det både är en pessimistisk och en optimistisk syn på dagens Japan. Det är ett hårt socialt tryck från alla håll; på att vara arbetsam och produktiv, på att vara gift och ha barn, på att vara lycklig; det är inte lätt att uppfylla alla kraven, så därför behövs dessa andnings- och vattenhål kanske mer än på många andra ställen. Och både krögaren och de övriga gästerna får ofta agera rådgivare, tröstegivare eller matchmaker. Det hela målas med en mycket mjuk och varsam pensel, och det finns alltid ett hopp i form av en generell medmänsklighet som framför allt genomsyrar den krogdrivande huvudfiguren.
Serien handlar alltså dels om de figurer som flyter förbi på den nattöppna krogen, men det handlar nästan lika mycket om mat. Varje avsnitt introducerar en sorts paradrätt, och sedan, när episodens historia är slut, blir skådisarna "vanliga människor" som vänder sig direkt mot kameran för att förklara någon speciell detalj man bör komma ihåg när man ska laga samma rätt hemma själv.
Shinya Shokudo är en av de nutida japanska TV-serier jag vill kalla mest kawaii. Ordet brukar översättas med "gulligt", men kawaii kan också betyda "förtjusande, charmigt, vackert, kärt, älskvärt". Det är en ömsint känsla och jag har ibland tårarna nära när jag tittar.
Serien finns nu, i alla fall till stora delar, på YouTube. Här nedan är första delen. Sök på Shinya Shokudo så hittar du många fler avsnitt. De flesta verkar dessutom ha mycket kompetent engelsk textning. Du kan inte hitta en djupare insikt i den klassiska japanska bar- och krogkulturen så här snabbt någon annanstans. Bildkvaliteten är inte den bästa, men den duger för att du ska få full behållning av nattsuddarnas öden och äventyr!
Här har ni ett antal rullar ur serien på YouTube - många med engelsk textning.
