Om du inte vill flyga, eller om du tycker att det är trevligt att se lite landskap på vägen mot resmålet, eller om du (ibland) vill komma fram snabbare än med flyget, så är Shinkansen, de berömda japanska snabbtågen, rätt metod för resandet. Ordet Shinkansen betyder något så extremt osexigt som "Nya Stambanan" vilket gör att jag ofta föredrar det gamla namnet dangan ressha, dvs bullet train på engelska. Att det blir "kultåg" på svenska är ju ett problem, även om jag faktiskt fortfarande tycker att det är en kul upplevelse att åka med tåget. Man åker snabbt, bekvämt (framför allt i Green Car, tågets första klass) och mycket punktligt. Standardpriserna är dock inte speciellt låga, då tåget inte har så mycket till konkurrens från flyget. På reseavstånd upp till 50-60 mil är tåget avgjort snabbare än flyget, då man ju alltid åker från citykärna till citykärna med täta avgångar, utan behov av incheckning av bagage eller väntan på ombordstigning (även om inrikesflyget är en helt annan grej i Japan tack vare japanens naturliga sinne för ordning och disciplin). En tur och retur-biljett mellan Tokyo och Osaka kostar därför drygt 26,000 yen i andra klass.
Detta gör att Japan Rail Pass är ett mycket bra köp om du tänker resa runt en del i landet. Man kan välja mellan giltighetstider på en, två eller tre veckor, och i andra klass betingar dessa då respektive 28,300, 45,100 och 57,700 yen (barn halva priset). Då talar vi om obegränsat resande på i princip alla Japan Railways-linjer i landet, inkl. de två något mindre snabba varianterna av Shinkansen (samma tåg; de stannar bara på något fler stationer) . Det är alltså en helt annan flexibilitet än med flyget.
Det går till som så att man innan man flyger mot Japan inhandlar en sorts värdecheck för det Rail Pass man vill ha på en resebyrå. Denna växlar man sedan in på en JR-station i Japan mot själva färdbeviset, t ex den JR-station som finns i källarplanet på Narita flygplats (vilket gör att tåget in och ut till flygplatsen ingår i totalpriset, bara det en separat kostnad på ca 6,000 yen i normalfallet).
När min gamle arbetsgivare Rune Bergström på Rune Bergströms Radio & TV i Skellefteå åkte på de japanska elektronikföretagens mutresor till Japan, kom han alltid hem och var begeistrad över Shinkansen och det faktum att man där a) kunde få sig en eller flera whiskeypinnar för en rimlig slant utan att resa sig från stolen, samt att b) inget av whiskeyn skvalpade ur glaset då tåget gick så mjukt trots de nästan 300 knycken! Då var jag fortfarande tonåring och hade ingen aning om att jag skulle få tillfälle att sitta i en Shinkansen-stol otaliga gånger.
Wikipedia har en bra sida om Japan Rail Pass. Här är dessutom en informativ artikel om Shinkansen för den om gillar tåg och tågteknik.
Nu hoppas jag bara att jag får leva tills dess jag kan åka med den nya, nya stambanan, dvs maglev-tågen som nu projekteras. 2027 ska det vara öppet spår mellan Tokyo och Nagoya, och där finns det ju en rimlig chans att man får vara med. Svårare kan det vara om man vill åka i 500 knyck hela vägen till Osaka, då den biten inte blir klar förrän 2045, enligt nuvarande planer.. Med tanke på att resan till Osaka tog 10 timmar med tåget när jag föddes 1959, så är kanske nuvarande 2,5 timmar inte så pjåkiga, i alla fall.
