Japansk pop är generellt sett bland det värsta tuggummit man kan tänka sig; visserligen mycket sött, men menlöst, segt och inte speciellt roligt i längden. Detta gäller både musiken, texterna och scenkoreografin. Koreografin är ett kapitel för sig. Samtidigt som ALLA japanska popstjärnor och -grupper har någon form av dansföreställlning under sjungandet, så är det oftast inte speciellt avancerat eller underhållande. När man jämför med Beyonce och andra västerländska talanger, bleknar allt i Japan.
På senare tid har det dock börjat märkas en förändring, möjligen orsakad av konkurrensen från den koreanska popen, som börjar bli populär även utanför hemlandets gränser. Kollar man in t ex Super Junior, så ser man att de koreanska stjärnorna utan tvekan har andra koreografiska läromästare (märk att den länkade videon är gjord i en enda tagning!).
När det gäller nyskapande koreografi i den japanska popvärlden, så tycker jag att gruppen World Order står i en klass för sig. Det här tangerar avancerad gymnastik och man har ett rörelseschema som får en först att tro att det handlar om trickfilmning. Här har de satt ihop en välkomsthälsning till OS i Tokyo 2020.
Och här har vi en rolig och faktiskt träffande beskrivning av hur det kan gå till när ett gäng grabbar försöker ragga upp ett gäng tjejer.
Och, sist men inte minst, så har vi här faktiskt något så ovanligt som japansk pop som intar en politisk ståndpunkt; dels i låten Imperialism, som man t o m dristar sig till att sjunga på (visserligen lite luddig och kryptisk) engelska, med videon inspelad i Washington. Sedan i Machine Civilisation, som är en kritik av det teknokratiska Japan som ansvarade för kärnkraftsolyckan i Fukushima. Till sist en smått utopisk beskrivning av hur de fredliga japanska robotarna åker till Sydkorea och ser till att Japan blir kompis med både Sydkorea och Kina (längst ned en specialredigering för Asiana Airlines, mitt favvoflygbolag mellan Japan och Sydkorea, som sponsraded videon). Modigt och duktigt hela vägen.
We are all one!
