Gulliga maskotar över hela Japan

Att japaner, nästan oavsett kön eller ålder, är förtjusta i allt som är “kawaii”, dvs gulligt, är ju idag ett känt fenomen även i västvärlden, då japansk manga och anime nu är relativt spritt över världen. Och när en gulliga figurer blir kända så finns det nästan ingen gräns för hur mycket och hårt de marknadsförs som eller på produkter av alla de slag.

En intressant vinkling på detta fenomen, är att det inte är begränsat till tecknade figurer i serietidningar eller animerad film. Även län, städer och till och med landets regionala polisstyrkor har en maskot. De dyker upp på affischer och på TV men även på allehanda produkter som plastfigurer och mjuka dockor. Ett smart sätt att få upp värdet på sitt varumärke från unga år.

Bilden här längst upp föreställer maskotar från tre av landets poliskårer. Den längst till vänster är Tokyo stads polissymbol. Han heter Pipo-kun, där kun är ett ord man lägger till efter en pojkes eller en ung mans namn, antingen förnamnet eller efternamnet. Pipo är ljudet från polisbilars siren.

Björnen här nedanför står som symbol för länet Kumamoto nere på Kyushu. Det den maskot som nog har kommersialiserats allra hårdast. Han heter Kuma-mon.

Robotarbetare i japanska närbutiken - en lösning på jakt efter ett problem?

Den japanska närbutikskedjan Family Mart planerar nu att börja använda robotar som arbetskraft i sina butiker. Och de ser typiskt japanskt "gulliga" ut. En spännande utveckling som vi dock inte tror får ett snabbt genomslag i sin nuvarande form. 

Man kör nu en försöksverksamhet där en robot styrs på distans av en operatör som ser via robotens kameror till ögon och kan röra armar och fingrar via VR-kontroller på händerna.

Det är imponerande, men jag skulle vilja påstå att detta knappast är vare sig tekniskt eller ekonomiskt redo för total implementering. Problem som återstår att lösa är ganska uppenbara om man tittar på videon här nedan. 

- Roboten tar plats och är relativt inflexibel. Den kommer att spärra gångar, som i väldigt många fall är ganska smala i japanska närbutiker, medan den arbetar.

- Den har för långa och inflexibla leder för att fungera i trånga utrymmen och med relativt små varor som ska placeras i ofta smala fack.

- Den är långsam och ineffektiv då alla rörelser är manuella och inte förprogrammerade. Den verkar inte ha någon automatik överhuvudtaget, faktiskt.

- Det blir inte någon ekonomisk fördel att använda en robot då man som synes behöver en människa för att styra den. 

- Att roboten är en smula tafatt och inte speciellt flexibel kan man se då hyllorna där den ställer in PET-flaskor har hyllplan som sluttar inåt (inte det normala; de sluttar oftast utåt så att en bakomvarande vara ska glida framåt när kunden tar varan längst fram). Den kan alltså ställa flaskan längst fram i hyllan, men inte föra in den hela vägen längst in. Armen skulle behöva fler leder för att klara av en sådan operation och dessutom kameror och sensorer på fler ställen än i huvudet.

Det är alltså möjligt att man kan komma att få se en robot av det här slaget ute på prov i butikerna, men jag tvivlar som sagt på att vi får ett större deltagande av den här typen av "humanoida" robotar i närbutikerna inom den närmaste tiden. Till det behöver man robotar som klarar sig på egen hand och kan röra sig smidigt på trånga ytor. Det kommer, var så säker, men inte än.

Då tror jag hellre på en miniatyrisering av de suveräna robotiserade lagersystem som de japanska storföretagen använt sig av länge. Tänk er att produkterna kommer ut på en skena ur en öppning i ena väggen och automatiskt stoppas in i respektive hylla utefter väggen, alternativt plockas bort när bäst-före-datum tangerats. Betydligt enklare, snabbare och lättare att automatisera. 

Jag hade hand om ett svenskt besök på ett automatlager som Nissan Motors hade (och förmodligen fortfarande har) nere i Yokohama i början av 90-talet. En stor, anonym lagerbyggnad med 10,000 bilar instoppade i ett tio våningar högt kassettsystem som kunde skötas av en enda person. Bara att knappa in önskade bilar så poppade de ut ur systemet för att sedan snabbt köras ut och på en väntande båt för leverans till annan hamn i Japan eller någonstans ute i världen. 

Hello Kitty har blivit YouTuber

Japans mest kända "character" i kawaii-facket är utan tvekan Hello Kitty, eller Kitty-chan som hon kallas i hemlandet. Hon finns på i princip alla existerande produktslag och drar årligen in miljardbelopp till Sanrio, företaget som äger rättigheterna till figuren. Nu har hon sedan några veckor även en egen YouTube-kanal. Om du står ut med hennes ultrapipiga röst så kan du titta på första inslaget här ovan (engelsk textning).

Japanska kvinnor har ofta en tendens att försöka vara så kawaii (gulliga) som möjligt, och det inkluderar en pipig flickröst.. Det finns faktiskt myndiga damer som låter som Kitty-chan gör i videon.. Det har blivit lite bättre med åren, dvs japanska tjejer upplevs som mognare nu än förr (min första japanska flickvän var 28 år men hade en samling av väldoftande suddgummin i skrivbordslådan på jobbet och hade pistachgröna fingervantar med rosa kaniner på vintern), men kawaii är fortfarande ett starkt värdeladdat ord i Japan.

Kawaii (可愛い) betyder ordagrannt “möjlig (att) älska” men i praktisk betydelse är “gullig” den bästa översättningen, och det innefattar både utseende och personlighet hos en människa eller ett djur. Ordet används också för att subjektivt beskriva objekt, böcker, filmer eller musik; med andra ord så kan i princip vad som helst vara gulligt i Japan. Inte undra på att till och med strikta organisationer, som t ex polisen, känner sig tvungna att ha en gullig maskot. Läs mera här.