Unika Japan #13: Japanska siffror blir ord

Det finns många egenheter med det japanska språket, men en av de minsta men samtidigt mest intressanta finesserna är att siffror kan bli ord. Detta har att göra med två saker: dels att japanskan är ett fonetiskt sett relativt fattigt språk med få tillgängliga uttal vilket gör att många ord delar samma uttal, och dels att japanska siffror mellan ett och tio har två uttal vardera, ett sino-japanskt och ett japanskt. Om man tar första stavelsen i varje siffras uttal så har man alltså sammanlagt 20 olika stavelser som kan kombineras till ord med varierande betydelse. 

Detta kan användas på flera sätt. Man kan till exempel med fördel använda detta för att lättare komma ihåg PIN- eller portkoder: Varför försöka komma ihåg 9664 när det istället kan bli “svart insekt” (kuro mushi), eller 1192 när det kan bli “bra land” (ii kuni). Dessa ord kanske inte finns i verkligheten, vilket då inte är någon nackdel; ju konstigare, desto lättare att komma ihåg enligt vår erfarenhet.

Metoden kan givetvis användas för att memorera alla typer av siffror. Det går i nästan alla fall att göra japanska av ett nummer, även ett något längre. Många väldigt vanligt använda "koder" av detta slag används också ofta i SMS eller på Twitter av japaner som vill förkorta sina meddelanden. 315 kan betyda "toppen", 39 blir "tack" och .4 blir "ängel".

Reklam och marknadsföring är andra områden där detta används flitigt, där man t ex kan skaffa sig ett telefonnummer som helt eller i delar uttalas precis som ett företags- eller produktnamn. 29 kan uttalas niku, som också är japanska för “kött”, vilket då innebär att man den 29:e varje månad har 29% rabatt i köttdisken, exempelvis. Kentucky Fried Chicken, mycket populära i Japan, vill inte vara sämre och utropar den 28:e till kycklingens dag och sänker då priset på en låda friterad kyckling. 28 kan nämligen uttalas niwa, vilket är första delen i japanska för kyckling - niwatori.

Unika Japan #12 Är du blodgrupp B?! Nej, då vill jag inte vara din flickvän!

Det är lätt att fastslå att Japan är ett av världens mest högteknologiska länder, och i ett sådant land så antar man givetvis att innevånarna är pragmatiska och rationella utan större tendenser till vidskeplighet och vilda fantasier. När man ska bygga världens bästa snabbtåg, rymdraketer, snabba motorcyklar eller avancerade mikrochips så räcker det ju liksom inte att tro, man måste veta.

Döm då om ens förvåning när man börjar inse att en stor del av befolkningen antar att diverse pseudo-vetenskapliga påstående är sanna. Det kan handla om att Japan är unikt i världen som ett land med fyra distinkta årstider, eller om att japansk snö är världsunik (och därför passar Yamaha-skidor bäst i den japanska skidbacken), eller att japanens tarmsystem är väsensskilt från den övriga världsbefolkningen, eller att japaner är dåliga på engelska just för att de är japaner. Listan kan göras lång, men det absolut vanligaste och mest utbredda exemplet på att japaner tror på saker som inte är vetenskapligt belagda, är den egendomliga teorin om att din blodgrupp bestämmer din personlighet!

Jag hade inte varit många veckor i Japan innan jag fick frågan om vilken blodgrupp jag tillhörde. Frågeställaren fick inget bra svar, eftersom jag helt enkelt inte visste vilken blodgrupp jag hade. Jag visste ju knappt vad begreppet blodgrupp betydde. Hade ju knappt sett insidan på ett sjukhus sedan jag blev förlöst!

Det stod snart klart för mig att alla dessa japaner som ville veta min blodgrupp frågade om detta på fullaste allvar. De var nämligen övertygade om att den jag var i princip bestämdes helt och hållet av om huruvida jag var A, B, AB eller O. 

Hur ser då facit ut enligt denna teori som blivit fakta för så många japaner? Jo, ungefär så här:

Blodgrupp A

Du är ganska snäll, seriös, uppriktig, hårt arbetande, detaljorienterad och renlig av dig.

Blodgrupp B

Du är ganska självcentrerad, passionerad, viljestark och påhittig. Lite av en rebell.

Blodgrupp O

Lättsam och bekymmerslös.

Blodgrupp AB

Kreativ, känslig och lite mystisk.

Jaha, det var ju himla enkelt och praktiskt. Bara att fösa in hela mänskligheten i fyra kategorier. Behändigt urvalsverktyg när man ska välja livspartner eller anställa någon!

Vänta! Anställa någon!? Jodå, ett inte försumbart antal företag i Japan ber dig att ange din blodgrupp vid anställningsintervjun, eller helst dessförinnan så att du kan filtreras bort redan innan den tidskrävande intervjun! 

Var kommer då detta nonsens ifrån? Jo, en herre vid namn Masahiko Nomi lanserade det hela i en bok som kom ut 1971. Titeln skulle på svenska bli “Förstå affinitet med blodgrupper”. Den blev en jättehit, och den följdes av tio böcker till på samma tema och av samma herre (som givetvis inte hade de minsta meriter inom vare sig biologi, medicin eller psykologi). Teorin är en repris på idéer som lanserades på 20-talet av en viss Takeji Furukawa, också han en herre utan torrt på fötterna i sammanhanget. Tänket är inte så lite rasistiskt, vilket gör det än mer bisarrt, för att inte säga tragiskt. Kan ni gissa vilken blodgrupp som är vanligast i Japan (åtminstone enligt vad folk tror att de vet)? Jovisst är det A!

Självklart är det så att de som borde veta hur det i verkligheten förhåller sig, dvs proffsen inom medicin, biologi och psykologi, alla ratar resonemanget som hjärnlöst nonsens. Det finns numera också seriös forskning som rimligen borde kunna sopa undan hela soppan. Men vidskeplighet har tyvärr en tendens att hålla mindre kritiska hjärnor fångna. Och ska vi vara självkritiska så är det ju egentligen ganska pinsamt att konstatera att vi ju faktiskt fortfarande har horoskop i svenska tidningar.

Apropå horoskop, så finns det då parallellt med blodgruppstänket även det gamla kinesiska horoskopet, där din personlighet bestäms av ditt födelseår (förenklat uttryckt). Vilket då man också tror på i många fall i Japan. 

När du i Japan får frågan om vilken blodgrupp du tillhör och kanske känner att du blir ratad för att du har “fel personlighet” till följd av ditt svar, så kan du t ex kontra med att Al Capone var en lättsam och bekymmerslös blodgrupp O eller att Adolf HItler var en ganska snäll, seriös och uppriktig blodgrupp A!

Jag brukar inte hålla under stolen med att jag tycker att den som frågar kanske inte riktigt var klassens mest lysande ljus, och när jag är på det humöret brukar jag kontra med att jag är “blodgrupp O, född i Vildsvinets år och dessutom i Jungfruns stjärntecken!" Den ekvationen brukar ge dem något att grunna på.

Blodgrupp heter ketsuekigata på japanska (血液型 ) och blodgrupp A, t ex, förkortas då A-gata, dvs typ A.

PS. Detta är arkiverat under "Unika Japan", men faktum är att dessa teorier, förmodligen via de japanska kolonialisterna före och under andra världskriget, spred sig både till Taiwan och Korea, så du kan nog få samma fråga där.

Unika Japan #11: Popstjärnor dejtar fans - fansen bötlagda

Tjejpopgruppen Hacha Mecha High School (ungefär Crazy Wild High School) är en av de otaliga tjejpopband som lever på att de är a) unga, b) söta och c) många... Talang vad gäller sång, musik och/eller dans är inga nödvändiga egenskaper. Dessa popgrupper, vare sig det gäller tjejer eller killar, föds och dör i princip varje månad på året. En aldrig sinande ström av mediokra läten  och krumbukter. Musik och människor förvandlade till extremt konstgjorda och producerade produkter. Konserverad gröt och mördande reklam. Det mest förvånande för en utböling är väl att det hela faktiskt säljer. Det är ju den enkla förklaringen till fenomenets omfattning.

Varför just denna grupp nu syns extra mycket i spalterna och i rutan i Japan kommer sig av att två av medlemmarna, Miho Yuki (19) och Sena Miura (22), ertappats med att ha haft en eller flera dejter med några av sina fans. Aja baja!! Kontraktsbrott!

Dessa unga damer får faktiskt skriva under kontrakt där de lovar att inte engagera sig i någon som helst form av romantiskt och/eller sexuellt förhållande med någon annan levande varelse (vi har skrivit om det förr, här och här). Specifikationen för en ung och söt poptjej innefattar nämligen att hon inte har någon pojkvän. Teorin är att hon skulle bli mindre populär hos de unga och frustrerade manliga fansen om hon inte kan agera fullt ut i deras fantasier som ledig och potentiell flickvän. Snacka om objektifiering av kvinnor!

Nu har tjejernas produktionsbolag gått ut med ett brev där de kräver en dryg halv miljon kronor i skadestånd från de dejtande fansen! Man kan förmodligen utgå från att detta inte kommer att leda någon vart, då den här typen av slavkontrakt knappast går att giltigförklara i en domstol (fansen har ju dessutom inte skrivit under något kontrakt överhuvudtaget). Det är bara ett sätt att skrämma tjejerna till ett strikt platoniskt kärlekssliv.

Bara ett exempel bland många som visar hur extremt hierarkiskt, inkrökt och sexistiskt (jag frestas att använda ordet feodalt) Japan fortfarande kan vara i sina sämre stunder.