Så här kan det gå i ett land där Utbildningsministeriet inte har för avsikt att lära ut fungerande engelska i skolorna. Ett relativt ofarligt exempel; det är ju faktiskt förståeligt - efter ett tag.
Vi har tidigare nämnt om hur erbarmerligt dåliga de flesta japaner är på andra språk än sitt modersmål. Kan väl vara att kunskaper i franska, tyska eller spanska är extremt sällsynta, men engelska, som väl i brist på bättre alternativ får anses vara världens lingua franca idag, borde man väl kunna hyfsat? Tyvärr, tyvärr. Trots att de allra flesta japaner får minst sex års utbildning i engelska så är åtminstone de muntliga färdigheterna mycket skrala.
Detta är nu inte gemene japanens fel. Man växer upp i en miljö där det språk man hör är till minst 99% japanska. Alla i hemmet, i skolan eller på jobbet pratar japanska. Allt på radion är på japanska, om man inte lyssnar på de i Japan baserade USA-styrkornas egen radiokanal, och även om utländska program och filmer visas på TV, dubbas de i princip helt utan undantag. Den engelska man lär sig i skolan handlar i princip om grammatik och rättstavning. Den muntliga delen är klart eftersatt och när den finns så är den mycket stel och fri från kreativa övningar som kan stimulera den del av hjärnan som på egen hand ska konstruera meningar. Ett annat problem är den japanska sedvänjan att skriva de flesta utländska ord med ett inhemskt, fonetiskt skrivspråk - katakana. Då fonetiken är japansk, så blir uttalet med katakana sällan närliggande det utländska uttalet. Cake blir keeki, healthy blir herushii, love blir rabu, etc.
Med andra ord så är det i princip enbart de japaner som vistats en längre tid utomlands i unga år som hyfsat behärskar engelska, alternativt de mycket få och unika personer som av någon anledning fötts med ett brinnande intresse för språk och/eller andra kulturer och därför lägger manken till även utanför skolan för att lära sig något utöver japanska.
Videon här nedan visar en ung dam (ena halvan av en up-and-coming komikerduo) som smörjer kråset på ett ställe som heter Sweets Paradise, en sorts krog vars huvudsakliga attraktion består av 30-talet tårtor, kakor och bakelser samt glass i stora lass; man får äta detta och dricka läsk eller kaffe i obegränsade mängder för ca 120 kr under 90 minuter. Hon sköter sin dialog på engelska, men lägg märke till hur hon måste kämpa för att hitta glosorna, för att inte tala om hennes oförmåga att bilda även enkla meningar. När hon säger några kompletta meningar på slutet, så är det för att hon läser innantill från ett papper.
Denna deprimerande brist på kunskaper i engelska blir väldigt tydlig även om man inte pratar med någon, då Japan är fullt av skyltar där någon översätt japanska till engelska utan att rådfråga någon som faktiskt behärskar engelska (Google Translate har knappast förbättrat saken). Här bredvid ett bra exempel. Japanskans “Låt oss ta med oss vårt eget skräp hem” har blivit “Don’t throw away garbage”. Det blir ofta mycket humoristiskt och för den som vill få sig några goda skratt, så kan vi rekommendera sajten engrish.com som samlar på foton på skyltar av det här slaget. Exemplen kommer ifrån hela Asien, så problemet är alltså inte unikt japanskt.
