Den japanska vintern kan, beroende var man befinner sig i landet, vara ordentligt kall. Samtidigt som södra Japan har tropiskt klimat året runt, så kan det i norra Japan bli under 30 minusgrader på vissa ställen.
För en svensk, och framför allt för en norrlänning som undertecknad, låter det ju inte som ett speciellt stort problem. Tyvärr så är det ett stort problem, kanske framför allt för just en svensk norrlänning som är van vid att hus är ordentligt isolerade och försedda med centrala värmesystem som möjliggör att hela huset är konstant uppvärmt under vintertiden. Med undantag för Hokkaido, den nordligaste ön som utan undantag har kalla vintrar varje år, så är isoleringen minimal eller helt obefintlig samtidigt som centralvärme i princip inte existerar utom i kontors- och större affärslokaler samt nyare och dyrare villor. De allra flesta bostäder i största delen av Japan är alltså mycket kalla på vintern.
Istället för centralvärme så tillämpar man något som jag brukar kalla temporär och platsspecifik uppvärmning. Man har antingen den kombinerade kyla/värmealstrande luftkonditioneringen som hänger på väggen, lokala små värmeaggregat som man bara använder där man just då befinner sig (det kan handla om el, gas eller fotogen), en sk kotatsu, ett lågt bord med värmelampa monterad på bordsskivans undersida, eller en matta med inbyggd elvärme. Alla möjliga kombinationer av omvanstående är också vanligt; det gemensamma är att man bara värmer upp den specifikt lokala ytan. Övriga utrymmen och korridorer, källare, toaletter och badrum är inte alls uppvärmda så länge ingen befinner sig där under en längre tid. Det handlar både om tradition och om det enkla faktum att energipriserna är relativt höga i Japan, framför allt sedan man tvingades stänga alla kärnkraftverk efter den stora Fukushima-olyckan 2011.
Vad detta leder till är ofta att vintertiden spenderas i ett och samma rum (oftast där TVn står), och att alla till slut sitter under en kotatsu och äter mandariner och dricker te eller alkohol och sakta men säkert somnar in under det varma bordet.
Innan man går och lägger sig, är det i de flesta hem regel att man tar ett varmt bad. Detta både för renlighetens skull och för att värma upp kroppen så att man är genomvarm vid sänggåendet. Det är nämligen kutym (utom på de kallaste orterna) att stänga av värmen vid sängdags. Har man en apparat med timer, ställer man in den så att den slår igång en stund före man ska gå upp. I annat fall brukar man ställa väckaren lite tidigare och gå upp, huttrandes, för att slå på värmen och sedan ta en halvtimme till under täcket. Det är också vanligt att alla i familjen sover i samma rum på vintern, just för kylans skull.
Detta med extremt lokal värme tas till riktiga extremer i Japan. Här finns elektriska tofflor med inbyggd värme, tangentbord och möss med inbyggd värme och kaffemuggar med inbyggd värme. Man forskar också flitigt på materialsidan för att kunna tillverka plagg som är varma men samtidigt lätta. UNIQLO har en mycket uppskattad serie underkläder under etiketten Heat Tech, utvecklat just med tanke på alla frusna japaner.
Man äter faktiskt sushi även på vintern - den kombineras då ganska ofta med en skål varm misosoppa - men fokus är helt klart på värmande mat när det blir kallare ute. Stora favoriten är nog nabe, grytor av allsköns slag. De värmer gott. Till detta dricker man också ofta varm sake eller sprit utblandat med varmt vatten.
Hur japanerna, som bygger Lexus-bilar, Shinkansen-tåg, suveräna systemkameror och alla möjliga andra produkter av världsklass, inte kan bygga bostäder som är bekväma året runt, är ett mysterium för många utlänningar som kommer hit. En extremt dålig bostadsstandard efter kriget (i princip hastigt uppslagna baracker) och ett begränsat utlandsresande har gjort att folk helt enkelt inte fått sådana "lyxvanor". Man accepterar i princip att det ska vara kallt på vintern och varmt på sommaren. Åtminstone om man inte är stenrik.
Under den japanska vintern klär man inte av sig för att gå till sängs - man klär på sig.
