Här Japans enda bergsklättrande tåg med en stigning på ca 450 meter under 40 minuter. I Hakone, som nu på hösten är så här vackert.
Bild: Odakyu Electric Railway
Ombedd av gamle gode vännen Göran, bär det idag av med ett antal hitresta svenska gentlemän mot Hakone - den populära turistorten drygt åtta mil sydväst om Tokyo. Det är ett bergigt område med ett stort antal världshus utspridda inom gång-, buss- eller taxiavstånd från stationen Hakone Yumoto, ändstationen på Romance Car-linjen som utgår från Shinjuku i Tokyo. Det ligger en lagom lång bit från Fuji för att (ibland, när inget närliggande berg skymmer) få en vidunderligt vacker vy av vulkanen, nationalsymbolen och numera även världsarvet.
Då det som sagt ligger nära Japans största vulkan, är det inte förvånande att hela området är vulkaniskt. Det puttrar och pyser lite varstans, och alla världshusen har en koppling till varma vattenkällor. Sedan urminnes tider har japanerna (och de japanska bergsaporna) funnit att bad i de mineralrika källorna är en lisa för både själ och kropp. Dagens stressade urbana japaner har inte minst funnit att en natt eller två här nere ger betydligt mer än bara två lediga nätter inne i storstaden. Det är tyst (om man inte går till karaokerummet som givetvis finns på de flesta värdshus) och det är inbäddat i ofta mycket vackra grannskap, framför allt nu på hösten, då de omgivande bergens vegetation växlar i grönt, gult, brunt, orange och rött. Som ni ser här ovan, där tåget på Tozan-linjen (bergsklättringslinjen), långsamt klättrar ca 450 meter uppåt mellan bergen, så är vyerna ytterst betagande. Det kallas 紅葉 - kouyou ("ou" blir långt "å") - ordagrannt "djupt röda löv", och är en av höstens begivenheter i Japan, något som de bergigare landsorterna och järnvägsbolagen gjort till en lukrativ turistaffär.
Värdshuset vi ska bo på heter Kansuiro (uttalas kansuirou, med långt å på slutet) och är ett av områdets äldsta värdshus, ursprungligen uppfört 1614. Så här kan det te sig när det mörknar.
Kansuiro är Hakones äldsta värdshus, från 1614.
Bild: Kansuiro
När man bor på värdshus i Japan, sk 旅館 - ryokan, "resehus" - så ingår oftast midddag och frukost i paketet, förutom givetvis fritt badande. Maten är oftast mycket traditionellt japansk, och jag hoppas få återkomma med foton på och ord om detta.
Baden är allra oftast könsseparerade. Förr i tiden var det tvärtom ofta inte separerat mellan damer och herrar, och det förekommer fortfarande på vissa ställen (här en lista över de 100 bästa värdshusen för blandade bad - sk 混浴 - konyoku).
En mycket viktig detalj för er som vill besöka varma källor i Japan är att ni riskerar att blir portade från badet om ni är tatuerade. Detta beror givetvis på att det i Japan traditionellt sett bara förekommit tatueringar på medlemmar av yakuza - den japanska maffian, ett klientel man vill undanbedja sig. Och de ofta överdrivet regelbundna japanerna kan ofta inte se det faktum att ni är svenskar och icke-kriminella som ett skäl att frångå regelverket på värdshuset. Med andra ord, ett skäl förutom alla andra goda skäl att inte skaffa sig en tatuering om man inte redan har gjort det.
Återkommer om värdshus, mat och annat vid återkomsten i morgon, torsdag! Itte kimasu ("åker och kommer", något man ofta yttrar när man lämnar hemmet).
