Hur man bestiger Fuji - Japans högsta berg

De flesta känner nog till det vulkaniska japanska berget Fuji, ett av landets mest ikoniska symboler. En mycket symmetriskt formad och på håll bländande vacker skapelse, en sympatisk produkt av det fortfarande geologiskt mycket aktiva öriket; det puttrar relativt mycket både här och där, vilket 110 aktiva vulkaner och otaliga varma källor tydligt framhäver. Den fortfarande aktiva Fuji (sista eruptionen var 1707) har sin topp 3,776 meter över havet och är med det Japans högsta punkt och därför givetvis något som både japanska och utländska bergsklättare vill bestiga. Det är också ett av tre japanska "heliga berg", vilket innebär att man sedan urminnes tider även vallfärdat hit av religiösa skäl. 

Allt ni behöver veta om att bestiga Fuji har ni bekvämt samordnat på engelska här. Det viktigaste är att notera att berget är stängt för bestigning under ca tio av årets tolv månader. Normalt är berget tillgängligt från början av juli till början av september. Andra delar av året är alla leder och vilostationer stängda då det anses vara för farligt då toppen då ligger snötäckt. Det finns fyra leder man kan välja mellan, och den mest lättbestigna leden - Yoshida Trail - är givetvis den mest populära. Det tar mellan fem och sju timmar att bestiga berget, och mellan tre och fyra timmar att ta sig ned igen, så du bör lämpligen ha åtminstone normalkondition för att ge dig på det hela.

Här en personlig berättelse med många tips om vad man bör tänkta på före och under en bestigning.

På japanska kallas Fuji för Fuji-san (富士山). "San", det sista tecknet, betyder berg och uttalas även "yama" om det står ensamt. Därför är det många som felaktigt tror att namnet ska uttalas Fuji-yama. J-ljudet i Fuji uttalas som J i engelskans John.

33 år sedan största flygolyckan i Japan

Jag minns mycket väl dagen då världens hittills största flygkatastrof med ett enda flygplan inträffade. Det var den 12:e augusti 1985, dvs exakt 33 år sedan igår, och jag jobbade på svenska paviljongen ute på världsutställningen i Tsukuba, ca sju mil nordöst om Tokyo. Ett JAL-plan, en fullpackad Boeing 747, på väg från Tokyos Haneda till Osaka, kraschade in i ett berg i Gunma prefektur, en bra bit från den ursprungliga flygrutten. 520 människor omkom och endast fyra passagerare överlevde.

Anledningen till katastrofen var en felaktig lagning i planets stjärtparti sju år tidigare som efter dessa år av påfrestning brast, vilket ledde till att stjärtfenan slets bort och planets hydrauliska styrsystem i princip totalförstördes. Planet blev omöjligt att kontrollera vilket förklarar den mycket irrande väg planet sedan tog inåt mot bergen.

Sångaren Kyu Sakamoto, mest känd för låten som i västvärlden är känd under namnet Sukiyaki (som egentligen heter Ue wo muite aruko - "tittar uppåt där jag går", och inte har något som helst att göra med maträtten sukiyaki) var bland de omkomna. Här ett foto där han medverkade i ett avsnitt av Hylands Hörna 1964, inspelat i Tokyo under olympiaden. I mitten ser vi Taro Gadelius, en av giganterna i svensk företagsamhet i Japan, som tydligen agerade tolk.

Hylands Hörna direkt från Tokyo - om någon har tillgång till hela klippet, hör av er! Hittar det inte på YouTube..

En tragisk detalj som ofta inte nämns i sammanhanget, är att varken något företag eller någon individ blev formellt ansvarsskyldiga i samband med utredningen, som slog fast att Boeing hade reparerat på ett felaktigt sätt och att JAL hade undgått att upptäcka felet. Boeing var inte speciellt samarbetsvilliga och det hela slutade med att ingen blev dömd. JAL betalade visserligen ut motsvarande 7,6 miljoner USD till de avlidnas familjer som en "tröstepeng", men tog inte på sig något formellt juridiskt ansvar. Två JAL-anställda med ansvar för säkerhetskontroller av flygplanen begick självmord, ett tyvärr ganska vanligt sätt att "ta ansvar" för misslyckanden i Japan.

JALs passagerarsiffror sjönk drastiskt efter olyckan, och man kan nog säga att detta var en grundläggande katalysator bakom bolagets kommande finansiella svårigheter som först på senare år, efter en kraftig omorganisering, har lösts. Inrikesflyget fick sig en smäll, totalt sett, till fördel för Shinkansen, världens statistiskt sett säkraste färdmedel.

Nu kan du enkelt stödja vårt arbete med Japanbloggen

Som alla förstår, även de som inte bloggar själva, så tar seriöst bloggande en hisklig massa tid. Vi har nu drygt 860 inlägg efterforskade och skrivna under fem års tid. Det kostar en massa tid men också lite pengar i form av köp av foton, diverse reseomkostnader, lite representation och givetvis kostnad för webbserver och bloggverktyg.

Därför har vi nu här en knapp som tar dig till betaltjänsten PayPal där du kan bidra med en valfri slant.  Om du känner att du haft nytta eller nöje av Japanbloggen, fundera över om det kan vara värt en kopp kaffe eller en pilsner då och då.

Du klickar på knappen, vilket för dig till vår betalsida på PayPal. Du fyller i valfritt belopp och väljer en valuta. Därnäst får du fylla i din kontoinfo på PayPal alternativt registrera dig hos PayPal. Du kommer att få ett mail från PayPal som bekräftar transaktionen.

Vi kommer att titta på andra plattformar för att om möjligt ge läsare andra möjligheter att stödja vårt arbete, men mer om detta senare. Tack för ditt bidrag så länge! Det kommer att hjälpa oss att hålla takten på våra inlägg.

Honda Super Cub - världens mest tillverkade motorfordon - fyller 60

Världens mest sålda motorfordon är inte Fords Model T, Volkswagens Bubbla eller de ikoniska scootrarna från Vespa; det är Hondas Super Cub, en lätt motorcykel som i fjol översteg totalt 100 miljoner sålda exemplar, en knapp tredjedel av alla motorcyklar som Honda sålt under sin existens (ca 350 miljoner).

Super Cub lanserades 1958, under den tid då det japanska ekonomiska undret ännu inte hade kommit upp i full fart. På samma sätt som i efterkrigstidens Europa så hade de flesta inte råd med bil, utan det fick duga med en trampcykel, en trampcykel med påhängsmotor eller, om man hade det lite fetare, en riktig motorcykel. Det var en tid då Japan faktiskt hade trettio-talet motorcykelfabrikanter, de flesta relativt små, att jämföras med dagens fyra mycket stora mc-tillverkare (Honda, Suzuki, Yamaha och Kawasaki).

Till skillnad från de flesta andra mindre motorcyklar vid den här tiden, som hade tvåtaktsmotorer, fick Super Cub en fyrtaktsmotor på 50 cc. Det gjorde att den blev mycket tystare och mindre illaluktande än tvåtaktarna, en stor poäng för alla som levererade morgontidningar, mat och annat till boende utmed de smala gatorna i Japans större städer. En annan stor poäng var den automatiska centrifugalkopplingen vilket medgav att man kunde köra med bara en hand på styret. Den andra handen kunde användas för att greppa en matlåda, exempelvis.

Super Cub har tillverkats även utanför Japan redan sedan 1961, och idag har Honda fabriker som spottar ut Super Cubs i 15 länder i Asien, Afrika och Latinamerika. Bara de tre fabrikerna i Vietnam producerar över en miljon Super Cubs per år! 

-- och här i 2018 års tappning. Inte en pryl är exakt likadan, men visst känns generna igen?

Foto: Honda Motors

Varför är då just denna modell så hiskeligt populär? Ja, det är enkelt att svara på den frågan; det är en mycket enkel och mycket robust konstruktion som ger god ekonomi över hela livslängden (som är lång). Billig att tillverka, billig i inköp och billig att köra och att underhålla. Varför ska man inte köpa en Super Cub?

Den största enskilda kunden är japanska postverket, som kör ut post med ca 80,000 motorcyklar.

Förutom den imponerande volymen, så kan Honda Cub även skryta med att ha förvandlat bilden av den typiske motorcykelåkaren i USA; från en halv- eller helkriminell buse med läderjacka på 50-talet, till ordentliga och skötsamma personer som använder en gullig moppe både i jobbet och på fritiden en bit in på 60-talet. "You meet the nicest people on a Honda" var ledfrasen i en av världens mest framgångsrika reklamkampanjer. Från ingenstans kom denna lilla japanske tillverkare och erövrade USA med sina "anti-Harleys". 1963 hade Honda 60% av hela den amerikanska MC-marknaden under sina fötter.

Honda har en imponerande samling olika MC-modeller i sin katalog, men den enda modell som överlevt i nästintill oförändrat skick sedan starten är Super Cub, och det är nog först när vi har elektriska moppar som kan köras ett dygn utan uppladdning som den kommer att se sina banas slut. Honda visade upp en eldriven Super Cub på motormässan i Tokyo redan 2009, och man har sagt att man ämnar börja tillverkning av modellen 2018, men vi har ännu inte sett någon pressrelease. Den ser ganska läcker ut; fullt modern men ändå trogen sin anfaders linjer.

En elektrisk version av Super Cub kanske lanseras redan i år..

Foto: Honda Motors

Japanska kvinnor i sommarvärmen

Solen gassar och värmer upp den japanska ökedjan varje sommar, men den här sommaren är värre än vanligt; dagstemperaturer på 35 grader är det normala nu i över två veckor och flera platser har tangerat 40-gradersstrecket. 

Stönandet och stånkandet över den ihärdiga värmen är givetvis inte genusspecifikt; de flesta klagar mest hela tiden över temperaturerna, men det finns ändå en klar skillnad i hur män och kvinnor tacklar det hela. Då männen byter till kortärmad skjorta och, på fritiden, till kortbyxor och sandaler, och kanske tar på sig en halmhatt för att skydda flinten, så är den kvinnliga uniformen mera komplicerad. Kvinnorna måste nämligen inte bara tänka på värmen, utan också på sin hy. "Ju vitare desto vackrare" har varit japanska kvinnors mantra sedan urminnes tider. Geishor sminkar sig kritvita just av den anledningen, och överdrivet sminkade damer har sedan gammalt kallats för "en tjuv i mjölbutiken". Dessutom är de flesta japanska damer medvetna om solens negativa inverkan på huden; de ryser vid tanken på att bli rynkiga i förtid med för hög exponering. Med andra ord så är nästan alla japanska kvinnor rädda för att bli få sin bleka hudfärg tonad av solen, och man gör sitt yttersta för att skydda så många kvadratcentimetrar av hy man någonsin kan. Man har alltså inte korta kjolar eller kortbyxor, utan det vanligaste plagget för hemmafrun eller den arbetande kvinnan på fritiden är en fotsid klänning i något tunt material. Hattar med vida brätten är också standard, liksom ett parasoll att ha med sig ute på stan. 

Det ser ut som något taget ur en billig science-fiction-film, men det är istället ett så kallat solvisir som ska skydda den japanska damens ansikte när hon är ute och cyklar.

Foto: Yanshop1

Om man är ute och cyklar, vilket många hemmafruar gör mellan hemmet, butikerna eller dagis, så kan ju hattens brätte blåsa upp och därmed exponera ansiktet. Parasoll funkar inte heller speciellt bra då man måste ha båda händerna på styret då cyklar i Japan saknar fotbroms. Då har många istället ett så kallat solvisir, en helt ansiktstäckande justerbar skärm i mörk men genomskinlig plast. Det ser ut som en hel armé av kvinnliga Darth Vaders på cykel.

Dessa "solhandskar" är till för att täcka armarna, företrädesvis under bilkörning.

En annan vanlig rekvisita är solhandskar, långa "armstrumpor" som täcker hela armen från änden på en kort blusärm ned till fingrarna. Dessa används framför allt när damerna kör bil, då de ju då måste hålla händerna på ratten och därmed exponera händer och underarmar för soljus.

Med drygt 60 miljoner kvinnor i landet så är detta givetvis en jättemarknad, som dessutom självfallet innefattar alla möjliga hudpreparat, näringstillkost, hälsokostprodukter och diverse massageapparater som ska hjälpa den japanska kvinnan att hålla sin hy så ung och så blek som möjligt.

Nya värmerekord - rekordmånga döda och inlagda på sjukhus

Idag, torsdagen den 2:a juli, har vi 38 grader i skuggan här utanför lägenheten. I natt blir det som lägst 28 grader. Luftfuktigheten är hög. Luftkonditioneringen går för fullt dygnet runt och elräkningen drar iväg.

Nu har vi haft denna extrema värme i drygt två veckor. Det var ovanligt varmt för årstiden även dessförinnan; både april och maj slog värmerekord för respektive månad. I förra veckan slogs det nytt värmerekord i Japan (sedan statistik började föras) med 41,1 grader i Saitama, en av Tokyos grannprefekturer. Många andra platser runtom i landet har slagit lokala rekord.

Under juli månad dog 96 Tokyo-bor av värmeslag, fyra gånger fler än under samma månad förra året (det är varmt varje sommar i Japan, och folk dör därför i värmeslag varje år). Av de döda var 85,4 % personer äldre än 60. Mellan sista april och sista juli har över 57,000 personer totalt i landet lagts in på sjukhus med uttorkningssymptom.

Man kan tycka att ett land som har kroniskt varma somrar, som dessutom är tekniskt avancerat, borde vara bättre förberett på detta och se till att förebygga alla dessa dödsfall. Några problem är dock det mycket stora antalet äldre, det faktum att många bor avsides på landsbygden med långa avstånd till barn och barnbarn, det faktum att många äldre är konservativa och "vill göra det de alltid har gjort", dvs inte använda luftkonditionering utan fläktar på sin höjd, och det enkla faktum att många äldre inte har samma respons på törst som de yngre har. De känner sig inte uttorkade förrän det blir akut.

En annan faktor är Japans uråldriga macho-kultur, där en man helt enkelt ska tåla lite obekvämligheter utan att knorra. Vi har inga siffror på uppdelning mellan könen vad gäller dödsfall och inläggningar på sjukhus, men vi kan nog slå vad om att det handlar om flertalet män.

Smart sätt att lättare beställa plagg som passar på internet

Zozo Town heter ett postorderföretag för kläder och skor i Japan som blivit riktigt stort sista decenniet. Brett urval, god modekänsla och rimliga priser är stora delar av framgångsreceptet. 

Nu har man lanserat en teknik för att göra det lättare för kunder att beställa kläder för ens individuella figur, något som inte är helt lätt i normala fall då storlekar och skärningar kan variera mellan olika fabrikanter.

Det första man gör är att beställa hem en kostnadsfri så kallad Zozo Suit, en sorts tvådelad kroppstrumpa i trikåmaterial med en stor mängd dekaler fastklistrade över hela plaggets yta. Dessa dekaler har var och en ett unikt punktmönster. När man trängt på sig den tajta kostymen laddar man ned en app för mobilen, startar appen och ställer telefonen på ett bord i en pappställning som levereras med plagget. Sedan är det bara att följa de muntliga instruktionerna. Man ställer sig två meter från telefonen och roterar sedan runt sin egen längdaxel i tolv steg där kameran fotograferar ens helfigur lika många gånger. Sedan kan programmet räkna ut ens kroppsmått med exakt precision. Datan laddas upp till Zozo där den hamnar i deras kunddatabas, vilket innebär att man därefter inte behöver ange storlek vid beställning då databasen redan räknat ut att för ens specifika kroppsmått så passar exempelvis storlek M för just det plagget.

Ytterst elegant. Ett användarvänligt sätt att spara kunden huvudbry och tid framledes (eller tills man antingen gått ned eller upp i vikt, då det då bara handlar om göra en ny mätning). Både smart teknik och smart marknadsföring, då Zozo Suit dykt upp på japansk TV tiotals gånger. Kolla in videon från Zozo Town här ovan. 

Shinkansen - världens säkraste tåg

Det har förekommit både självmord och mord ombord på Shinkansen, men tågen har i sig aldrig råkat ut för något som orsakat personskador. Japans ikoniska snabbtåg har under hela sin drygt 50-åriga historia ofta berömts för tre saker: snabbheten, punktligheten och, viktigast av allt, säkerheten. Här ovan en video som berättar om varför man kunnat hålla snabbtågen olycksbefriade samtidigt som man transporterat nästan sex miljarder människor sedan starten 1964: trots tretton tåg i vardera riktningen per timme med upp till 1300 passagerare i varje tåg.