Självmord är fortfarande alltför vanligt i Japan, men siffran har nu minskat de sista tre åren. Hoppas att trenden fortsätter!
Jag måste erkänna en sak. Varje gång tåget står för att någon har hoppat ihjäl sig får jag blandade känslor; dels tycker jag synd om den stackars människan och de eventuellt kvarvarande sörjande, och dels finner jag mig tyckandes att "hen kunde väl ha tagit livet av sig utan att sabba schemat för 100,000-tals resenärer". Sedan får jag dåligt samvete för den andra delen av den meningen. Sedan blir jag förbannad för att tågbolagen inte orkar bygga skyddsdörrar på alla perronger. Istället skickar man faktura till den dödes anhöriga!
Ett litet ljus i mörkret är att japanska polismakten rapporterar att självmorden under 2014 uppgick till 25,427 individier, en minskning med 1,856 personer jämfört med året innan, eller -6,8%. Det är tredje året som självmordens antal minskat, ett stort trendbrott efter hela 14 år på raken med antalet självmord aldrig understigande 30,000 per år.
I 12,920 fall var orsaken till självmordet mental eller fysisk ohälsa, i 4,144 fall dålig ekonomi, i 3,644 fall familje- eller relationsrelaterade problem och i 2,227 fall arbetsrelaterade problem (det vore intressant att veta hur man skiljer på mental ohälsa och arbetsrelaterade problem). Varför de resterande 2,492 personerna tog livet av sig förtäljer inte rapporten, förmodligen för att man inte vet.
Ur min synvinkel är dock den egentliga och grundläggande orsaken till den höga självmordsfrekvensen den japanska kulturen. Organisationer med brutala hierarkier, intolerans mot svaghet, mobbning både i skola och på arbetsplatser, ojämlikhet mellan kön och sociala klasser, svaga fackföreningar och ett dåligt socialt skyddsnät. Den grundläggande synen att allt är individens eller familjens problem gör att politikerna inte ser problemen som sina.
Detta kan återknytas till det vi skrev i förrgår om Tohoku fyra år efter katastrofen; Samtidigt som offren mår skitdåligt uppe i sina baracker, så börjar man bygga världens dyraste tågsträcka (svävtågbanan Chuo Shinkansen).
Det är intressant att notera att minskningen i självmordsfrekvens sammanfaller med katastrofen uppe i Tohoku. Jag kan bara spekulera, men det är kanske så att den kollektiva chocken landet upplevde när ett ofattbart stort antal människor dog på en och samma dag har påverkat folk till att värdera livet lite högre.
