Sommarfestivaler i Japan är värda ett besök

Japan är förmodligen det festivaltätaste landet i världen. Vi har skrivit flera inlägg om japanska festivaler genom årens lopp (Japanbloggen har faktiskt fyllt 12 år!). Du har inläggen samlade här om du missat något av dem.

Nu när sommaren står för dörren, så är det lämpligt att berätta om att sommaren är den absolut mest intensiva festivalsäsongen. Man är lättare klädd och det är varmt även på kvällen när man t ex ska titta på fantastiska fyrverkerier, och ölen är kall och god, inte minst.

Festivalerna är oftast gamla traditioner som vårdats ömt över generationer. De har ofta en historisk och/eller religiös bakgrund. Men det finns även moderna varianter, ja till och med festivaler med utländsk bakgrund. Jag har varit på både brasilianska och thailändska varianter här i Tokyo.

Här har ni en sajt på engelska med en förteckning över sommarens festivaler i olika delar av landet. Inga länkar tyvärr, men det mesta kommer upp med en sökning på Google.

En så kallad o-mikoshi är ett mobilt tempel. Om de är hyfsat små så bärs de runt på ett antal mäns axlar men är de så här stora så går de på hjul som synes.

Jag föredrar nog att besöka festivaler på kvällarna. Mera godis för ögat, liksom.

Det finns alltid ett otal gatustånd med japansk “street food”, allt tillagat där och då. Ingen risk att behöva gå på krogen efteråt.

Som sagt så rekommenderar jag kvällarna. Mycket fint att titta på.

Setsubun - gränsen mellan vinter och vår

I torsdags, den 3:e februari, firade vi setsubun här i Japan. Det skrivs 節分, "säsong" och "delning", med vilket menas den dag som utgör gränsen mellan årstiderna vinter och vår.

Det är i princip nyår nummer två i Japan. Man firar ju samma nyår som vi gör i västvärlden i slutet av december och början av januari, men enligt den gamla japanska kalendern så är det istället nyår just nu. Det känns faktiskt ganska logiskt att välkomna det nya året i och med vårens ankomst. Sedan finns det faktiskt också ett sorts nyår nummer tre, då både det japanska skolåret och de flesta företags räkenskapsår startar i början av april.

Som alla gamla traditioner i Japan - setsubun lär ha influerats av en liknande kinesisk sedvänja redan på 700-talet - så är det hela fyllt av för västerlänningar exotiska ritualer. Den viktigaste kallas mamemaki, där man kastar ut rostade sojabönor för att “mota iväg demonerna”. Sedan är det också meningen att man ska äta samma sorts bönor i det antal som motsvarar den ålder man uppnår under det kommande året (något jag numera undanber mig av naturliga skäl).

Ehomaki kallas den futomaki som man äter på setsubun.

Foto: Mc681, Creative Commons 4.0

Apropå äta, så brukar man laga eller köpa så kallade ehomaki (恵方巻き), ungefär “tursam riktning-rulle”, en ganska tjock och lång futomaki som ska ätas i sin helhet under tystnad med kroppen riktad åt det håll som sedan gammalt anses vara tursamt för just detta år (kanske att jämföras med Kinas feng shui) .

Många firar detta enbart i hemmet, men självklart kan man också gå till närmaste Shinto-tempel för att be om ett tursamt år.

Här på Japanbloggen önskar vi därmed läsekretsen och alla andra ett tursamt och lyckligt Tigerns År (igen).

Hatsuhinode - årets första soluppgång

Hatsuhinode - 初日の出 - “första dagens soluppgång”, är en gammal nyårstradition i Japan där man stiger upp tidigt på nyårsdagen för att beskåda årets första soluppgång. Man ber om ett lyckligt och givande år och man kanske även avlägger ett eller ett par nyårslöften.

Fotot här ovan togs denna morgon av en god vän nere i Chigasaki, i samma Kanagawa prefektur som vi bor i, men ca en timmes tågfärd från vårt hem. Om man vänder sig om där han stod, så ser man att Fuji ligger ganska nära.

Foto: Hans Rhodiner

Japan i januari

Här en liten video från en herre vid namn Scott Wild. Titeln är January in Japan och det är en vacker berättelse utan ord från den här tiden på året på Honshu, Japans största ö.

I kronologisk ordning förevisas platser och fenomen såsom Tsukijis fiskmarknad, sushikrogen, sumobrottning, Shinkansen, onsen-bad, snöapor, teceremoni, Tokyo Sky Tree, Shibuya, yakitori, tempelbesök i Kyoto och ett ståtligt Mount Fuji sett på håll.. Filmen är, som så många andra filmer från Japan, inte så lite idealiserande, då man är helt avskärmad från den jäkt och stress som genomströmmar det japanska samhället, men som besökare kan man undvika den delen och enbart hänge sig åt alla positiva aspekter, varav många alltså står att beskåda i den här filmen.

När jag för första gången landade på Tokyos Nya Internationella Flygplats ute i Narita, sade almanackan 31:a augusti 1982. Den första vändan skulle vara t o m den 5:e januari, så jag fick drygt fyra månader av “första intryck”, och jag fick givetvis uppleva både jul och nyår i Japan.

Julen var i princip osynlig då. Liksom idag så jobbade man givetvis om julhelgen inföll på vardagar och detta med att festa under julhelgen med pojkvän/flickvän eller kompisar var inte heller så inrotat som det är idag. Istället var det Kentucky Fried Chicken och Christmas Cake som var de två karakteristiska symbolerna för jul i Japan (liksom det faktiskt är än i denna dag även om det nu finns andra yttringar också, som champagne och hummer på fina krogen)..

Nyåret var då liksom nu den största högtiden under året, men det finns klara skillnader mellan 1982 och 2017. För det första var i princip allt stängt och igenbommat under nyårshelgen vilket kom som en stor överraskning och orsakade nästan akut nöd i både plånbok och mage, då det på den tiden bara fanns bankomater på banken, inte som idag nästan överallt. Nästan alla tvingades faktiskt vara lediga. Idag är både synen på öppettider och den allmänna arbetsmarknaden förändrade; nu vimlar det av kedjekrogar och närbutiker som har öppet även under nyårhelgen, ofta under hela eller större delen av dygnet. Dessa anställer i princip bara “baito” (ordet kommer från tyskans Arbeit, men har i Japan fått den någon ändrade betydelsen av “timanställd”, dvs med en timlön men utan fördelar i form av betald ledighet eller försäkringar som fast anställda har), och då dessa har både långa arbetstider och relativt låg lön - normalt inte över fyra svenska tjugor i timmen, så vimlar det idag av både ungdomar och äldre som kanske inte har vare sig tid eller råd med att åka hem till tjocka släkten på landet för att avnjuta den speciella nyårsmaten. Den finns att köpa på alla varuhus, snabbköp och även närbutiker, men den är minsann inte billig; räkna med en svensk tusing om det ska räcka en dag för två personer, och det är meningen att den ska räcka tre dagar!).

Allt detta, plus fenomenet med en explosiv ökning av utländska besökare under hela året, gör att nattlivet i Tokyo under nyåret är helt väsenskilt från hur det var förr. I stadsdelar som Shinjuku, Shibuya och Ginza är det mesta öppet och skrålande människor från stora delar av världen festar sig igenom nyårsnatten. Shibuya är nog “värst” med många tiotusentals människor som samlas för att räkna ned till tolvslaget. Så är du här och gillar festlig stämning med många människor att trängas med, så rekommenderar vi Shibuya.

För den som uppskattar det mer traditionsbundna Japan, så finns det många tempel man kan besöka under nyårsnatten, likaledes med tiotusentals andra. Man kastar en slant i kollektkistan och ber en bön om ett gott, kommande år. Sedan finns det många sobakrogar (serverandes bovetenudlar) som har nattöppet så att man kan slinka in (om man får plats) för att äta “toshikoshi soba” - 年越しそば - att “gå över” till det nya “året-nudlar”). Dessa är då lite ovanligt långa för att symbolisera att man levt ett år till av ett förhoppningsvis långt liv. Soba-nudlar finns också att köpa på närmaste 7-Eleven. Family Mart eller Lawson för den som inte vill trängas på krogen.

God Jul till alla läsare världen över

Det lackar mot jul, och även om vi saknar både snö och kyla här i Tokyo-trakten, så försöker vi uppleva någon sorts julkänsla, om inte på annat vis så med lite svensk julmat med glögg och nubbe.

Japanerna, vars jul nästan enbart handlar om kommersiella jippon, har egentliga inga åsikter i frågan.. De sätter upp fuskgranar och massor av mer eller mindre blinkande lampor på torg och i butiker och det verkar numera nästan vara lag på att butikspersonal ska ha en tomteluva på huvudet. En nyhet i vårt grannskap är ovanstånde "renar" som arbetar på ett av våra lokala snabbköp.

När jag berättar att vi har renar i Sverige och att vi mer än gärna avnjuter renkött blir många japanska damer lite förskräckta. Deras bild av renar inskränker sig nämligen till de gulliga djur som drar tomtens släde i tecknade serier. "Får man äta renar!?"

Den tjänst vi använder för att administrera våra två bloggar erbjuder numera en världskarta där man lätt kan se vilka länder våra läsare befinner sig i. Det ger en god bild av hur geografiskt spridda svenskarna är i dagens värld. Självklart är läsare i Sverige i klar majoritet, men vi hittar också läsare i länder som Kanada, USA, Mexiko,  Haiti,  Argentina, Sydafrika, UAE, Iran, Irak, Turkiet, Cypern, Marocko, Portugal, Spanien, Storbritannien, Island,  Frankrike, Italien, Rumänien, Serbien, Ungern, Slovakien, Tjeckien, Polen, Österrike, Schweiz, Tyskland, Belgien, Holland,  Estland, Lettland, Litauen, Norge, Danmark, Finland, Ryssland, Sri Lanka, Indien, Kina, Vietnam, Kambodja, Thailand, Malaysia, Indonesien,  Filippinerna, Australien,  Taiwan, Sydkorea och, sist men inte minst (tvåa efter Sverige i antal läsare), Japan. 

Vi önskar våra läsare, var de än befinner sig, en riktigt God Jul! Vi hörs, om inte förr, i mellandagarna.