En än så länge relativt sällsynt men allt vanligare syn är japanska idrottare som inte ser helt japanska ut. Det handlar alltså om ungdomar med en japansk och en icke-japansk förälder. Det mest kända exemplet på senare tid är tennisspelaren Naomi Osaka, som har en japansk mor och en far från Haiti. Hon heter Osaka i efternamn efter mamman, då hennes föräldrar, liksom i vårt fall med våra två döttrar när det begav sig, valde att registrera barnen i Japan med det enda japanska efternamnet i familjen.
Naomi Osaka blev den första japanskan att vinna en stortävling i singeltennis då hon slog Serena Williams i 2018 års US Open igår.
Hon är mörkhyad efter sin far, men ser i övrigt väldigt japansk ut. Enda problemet är att hon bott i USA sedan hon var tre och att hennes japanska därför inte är perfekt, på gränsen till att hon behöver tolk när hon intervjuas på japansk TV. Men det verkar inte göra något - Japan älskar henne ändå då hon ju de facto är japanska och, givetvis, är väldigt duktig på det hon gör (undantaget är givetvis de anonyma rasisterna på nätet som anser att hon inte är “riktig” japanska med en pappa från Haiti). Hon är rankad 7:a i damtennisvärlden och kommer nog att stiga i graderna då hon bara hunnit bli tjugo år.