Setsubun - gränsen mellan vinter och vår

I torsdags, den 3:e februari, firade vi setsubun här i Japan. Det skrivs 節分, "säsong" och "delning", med vilket menas den dag som utgör gränsen mellan årstiderna vinter och vår.

Det är i princip nyår nummer två i Japan. Man firar ju samma nyår som vi gör i västvärlden i slutet av december och början av januari, men enligt den gamla japanska kalendern så är det istället nyår just nu. Det känns faktiskt ganska logiskt att välkomna det nya året i och med vårens ankomst. Sedan finns det faktiskt också ett sorts nyår nummer tre, då både det japanska skolåret och de flesta företags räkenskapsår startar i början av april.

Som alla gamla traditioner i Japan - setsubun lär ha influerats av en liknande kinesisk sedvänja redan på 700-talet - så är det hela fyllt av för västerlänningar exotiska ritualer. Den viktigaste kallas mamemaki, där man kastar ut rostade sojabönor för att “mota iväg demonerna”. Sedan är det också meningen att man ska äta samma sorts bönor i det antal som motsvarar den ålder man uppnår under det kommande året (något jag numera undanber mig av naturliga skäl).

Ehomaki kallas den futomaki som man äter på setsubun.

Foto: Mc681, Creative Commons 4.0

Apropå äta, så brukar man laga eller köpa så kallade ehomaki (恵方巻き), ungefär “tursam riktning-rulle”, en ganska tjock och lång futomaki som ska ätas i sin helhet under tystnad med kroppen riktad åt det håll som sedan gammalt anses vara tursamt för just detta år (kanske att jämföras med Kinas feng shui) .

Många firar detta enbart i hemmet, men självklart kan man också gå till närmaste Shinto-tempel för att be om ett tursamt år.

Här på Japanbloggen önskar vi därmed läsekretsen och alla andra ett tursamt och lyckligt Tigerns År (igen).

Vintrigt Tokyo

I förrgår, den 6:e januari, föll det snö över stora delar av Japan, och den ligger fortfarande fläckvis kvar denna lördagsmorgon. I Tokyo fick man ett tio centimeter tjockt snötäcke, vilket innebär det största snöfallet på fyra år. Det är molnfritt och soligt idag, och förhoppningen är att den snö som legat på marken sista två dagarna ska smälta bort helt före kvällen.

Vi är alltså nu inne i den riktigt kalla perioden då det när som helst kan hamna under nollstrecket. Några minusgrader är givetvis inget att bråka om om man är bor i Sverige, men situationen är en helt annan i Japan, åtminstone här nere vid Stilla Havet.

Det blev riktigt vitt för en gångs skull.

Bor man i dessa mer tempererade landsdelar så får man nämligen ofta frysa mer än om man befinner sig i de mer vintriga regionerna (jag har vänner som är födda uppe på Hokkaido som anser att man fryser mer om man bor i Tokyo-trakten). Detta har sin enkla orsak i att man här inte bygger hus eller lägenheter för något som är kallare än ca 10 plusgrader. Tunna väggar med dålig eller obefintlig isolering, englasfönster och mycket bristfällig uppvärmning. De luftkonditioneringsanläggningar som numera ofta sitter standardmonterade (men inte nädvändigtvis i alla rum), fungerar bra när man behöver kyla ned bostaden under den varma sommaren, men de är inte optimerade för motsatsen; de är ofta inte dimensionerade för att klara kraftigare utomhuskyla än maximalt någon enstaka minusgrad. Bor man i villa har man därför ofta fotogenvärmare i de rum där man vanligen befinner sig. Vi som bor i lägenhet får inte använda fotogenvärmare, men vi har i vårt fall istället förmånen av att ha golvvärme i det rum där vi vistas mest.

I detta inlägg från 2015 beskriver vi några av de prylar som folk använder sig av för att hålla värmen när det är kallt inomhus i Japan.

Hatsuhinode - årets första soluppgång

Hatsuhinode - 初日の出 - “första dagens soluppgång”, är en gammal nyårstradition i Japan där man stiger upp tidigt på nyårsdagen för att beskåda årets första soluppgång. Man ber om ett lyckligt och givande år och man kanske även avlägger ett eller ett par nyårslöften.

Fotot här ovan togs denna morgon av en god vän nere i Chigasaki, i samma Kanagawa prefektur som vi bor i, men ca en timmes tågfärd från vårt hem. Om man vänder sig om där han stod, så ser man att Fuji ligger ganska nära.

Foto: Hans Rhodiner

Gott Nytt Tigerns År

Här i Japan är klockan fem över midnatt natten till den 1:a januari 2022 och vi önskar alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Vi hoppas att ni alla ska få ett lyckligt, friskt och allmänt välmående år. Att pandemin äntligen ska bli endemisk och att vi ska kunna resa lite mer obehindrat är nog vår största önskan inför det nya året.

Smittostatistik, antimaskare och antivaxxare

Samtidigt som Facebook och Twitter flödar över av desinformation ("en kalsong skyddar inte omgivningen från odören från dina fjärtar, så varför skulle en ansiktsmask funka som skydd mot corona-viruset?"), så talar statistiken sitt tydliga språk.

Så här ser det ut idag när vi jämför USA, Sverige och Japan:

Nya smittofall sista 28 dagarna (siffror från igår, 26/12, källa: Johns Hopkins University)

USA 3,887,243 - befolkning ca 327,000,000 - ett fall per ca 85 personer

Sverige 74,465 - befolkning ca 10,200,000 - ett fall per ca 140 personer

Japan 3,928 - befolkning ca 126,500,000 - ett fall per ca 32,000 personer

Japan är nog det land där man mest troget följt påbudet om att ha mask på sig i alla offentliga sammanhang, oavsett hur stor trängsel det råder, och också det land där det förmodligen finns flest flaskor med handsprit utställda för allas bruk. Ser man en person utan mask är det tråkigt nog oftast en utlänning. Med andra ord ytterst sällsynt med anti-maskare och lika sällsynt är det med antivaxxare; man kan ibland få höra talas om någon vars son eller dotter inte vaccinerar sig, men personligen känner jag bara en person här i Japan som vägrat vaccin, och han är född i Europa. En annan faktor är givetvis att Japan är ett örike och att man haft och har restriktioner på internationella resor.

Tyvärr är det nog så att de flesta anti-maskare/anti-vaxxare helt enkelt inte är emottagliga för sakliga argument som grundar sig i vetenskap och forskning. Då tror man hellre på någon slumpmässig individ på sociala media som baserar sina yttranden enbart på konspirationsteorier utan någon som helst koppling till verkligheten. Ironin är ju att dessa personer, som yrkar på att vi ska öppna upp allt och leva som om viruset inte existerade, då man ju tror och hävdar att pandemin är ett påhitt av liberaler, kommunister, judar och/eller stenrika personer (välj ett eller flera alternativ), i själva verket är de som kommer att försena återgången till ett normalt liv för alla.

God Jul!

Som vanligt inga större julkänslor här i Tokyo-trakten. Ingen snö, vilket givetvis inte förvånar. Temperaturen ligger över plus tio på dagen och går ned till kanske plus tre mitt på natten. Förvisso ska vi tydligen få minusgrader under annandagen, men jul handlar ju inte enbart om kyla. Det faktum att julhelgen inte är en officiell helg i Japan, vilket betyder att om den infaller på vardagar så arbetar alla precis som vanligt, gör också sitt till. Visserligen gör den kommersiella delen av samhället allt man kan för att skapa julkänslor för att öka konsumtionen, men att damerna i kassan på snabbköpet har tomteluva på sig och att amerikansk julmusik strömmar ur högtalarna hjälper inte så mycket i det stora sammahanget, i alla fall inte för mig.

Hemmavid ska vi dock göra vårt bästa för att ha något som liknar jul. Ett mindre men dock svenskt julbord med skinka, köttbullar, sill, lax och Janssons frestelse kommer att serveras. Nu när ungarna är vuxna är det inte samma hets kring julklappar, vilket ju faktiskt inte skadar, men samtidigt tycker de om att titta på Kalle Ankas Julafton som jag har sparat som en datafil. Det är vintage-versionen med Bengt Feldreich som talar och sjunger.

Så här veckorna före årsslutet är det normalt kutym att ha så kallade “glömma året-möten”, antingen på firman eller ute på stan med kollegor, diverse affärsrelaterade personer eller kompisar. Och under själva julhelgen är det ofta en middag med pojk-flickvännen som gäller för den som råkar ha en sådan relation. Men i år, liksom i fjol, är det relativt dämpat på grund av pandemin.

Vi hoppas att alla läsare ska få en fin och avkopplande julhelg! Ta det försiktigt, då faran inte är över med covid-19. Det är lätt att ta ut segern i förskott och därmed förlänga perioden fram till dess att vi kan leva normalt igen.

Viktelefonen vägrar att dö i Japan!

För drygt sex år sedan så förutspådde den japanska mobiltelefoniindustrin viktelefonens snara död, ett offer för iPhone och alla påföljande smartphones. Företagen själva ansåg att formfaktorn inte skulle hålla längre än till 2017, och jag var beredd att hålla med. Det visade sig dock att viktelefonen, som här i Japan går under benämningen "garakei" (en förkortning av "garapagos keitai denwa", eller "mobiltelefon från Galapagos-öarna", syftandes på att det är en typ av telefon som idag finns i större mängder nästan enbart i Japan), blev mer seglivad än man trodde då. Det finns ett antal modeller fortfarande till salu i alla mobiltelefonbutiker i landet.

När man tänker efter så är det faktiskt inte så förvånansvärt. Japan har världens största mängd åldringar i procent av totalbefolkningen, och de flesta av dessa äldre personer tycker att en smartphone är för krånglig, både för att finesserna är för många och svåra att lära sig, att ergonomin med pekskärm inte är idealisk och för att man är rädd för att tappa den då den ju bevisligen är ganska bräcklig utan någon form av extra hölje. Man är helt enkelt nöjd med en robust sak, med tangenter med taktil återkoppling, som man i princip bara ringer med. Att det är den sorts telefon man är van vid sedan länge är inget minus.

Det har precis kommit ut en sprillans ny viktelefon från Casio som fortsätter märkets tradition, som man överfört från sin G-Shock-serie av digitalklockor, av att göra extremt robusta lurar. Nya G'zOne TYPE-XX sägs klara fall från 1,8 meter och vara både vattentät (även i saltvatten) och dammtät, och detta alltså utan något extra hölje. En stor målgrupp, förutom de äldre, är arbetare och bönder som kan tappa luren i både mark och vatten under arbetets gång.

Designen är inte så lite inspirerad av anime som Evangelion eller Gundam.

Japan Airlines tror på nästan normal flygtrafik under mars-april 2022

Igår, den 10:e december, höll JAL - Japan Airlines - Japans näst största flygbolag, en presskonferens där man talade om det allmänna läget för bolaget och för flyget i Japan generellt. Glädjande nog kunde bolagets VD Yuji Akasaka berätta att man nu i november hade återfått svarta siffror då inrikestrafiken piggnat till ordentligt sedan reglerna för inhemskt resande lättats upp. Vad gäller utlandslinjerna så menade han att man nu, på grund av den nya omicron-varianten av covid-19-viruset, tror att det är först i februari som trafiken kan återupptas i någon större utsträckning. Han sade sig vara hoppfull om en återgång till mer eller mindre normal trafik i mars-april.

Yuji Akasaka, Japan Airlines VD

Det är ju fortfarande osäkert vad som eventuellt händer med nya varianter och nya spikar i smittofrekvensen, men så länge man kan hålla farten uppe på vaccinationerna (och fler människor inser vitsen med att vaccinera sig, för både sin egen och andras skull), så är jag nu ganska hoppfull om att vi kan börja leva relativt normala liv igen under första halvåret 2022.

Vi har på Japan Gourmet Guide börjat få in preliminärbokningar för dagar och kvällar från februari och framåt. Under pandemin har vi fått många förfrågningar om möjligheter till resande, så vi tror på ett uppdämt behov. Ni är välkomna att preliminärboka för att sedan boka om eller av om det fortfarande inte är grönt ljus vid det tillfället.