Templet Kiyomizudera i vinterskrud nere i Kyoto.
Som vanligt inga större julkänslor här i Tokyo-trakten. Ingen snö, vilket givetvis inte förvånar. Temperaturen ligger över plus tio på dagen och går ned till kanske plus tre mitt på natten. Förvisso ska vi tydligen få minusgrader under annandagen, men jul handlar ju inte enbart om kyla. Det faktum att julhelgen inte är en officiell helg i Japan, vilket betyder att om den infaller på vardagar så arbetar alla precis som vanligt, gör också sitt till. Visserligen gör den kommersiella delen av samhället allt man kan för att skapa julkänslor för att öka konsumtionen, men att damerna i kassan på snabbköpet har tomteluva på sig och att amerikansk julmusik strömmar ur högtalarna hjälper inte så mycket i det stora sammahanget, i alla fall inte för mig.
Hemmavid ska vi dock göra vårt bästa för att ha något som liknar jul. Ett mindre men dock svenskt julbord med skinka, köttbullar, sill, lax och Janssons frestelse kommer att serveras. Nu när ungarna är vuxna är det inte samma hets kring julklappar, vilket ju faktiskt inte skadar, men samtidigt tycker de om att titta på Kalle Ankas Julafton som jag har sparat som en datafil. Det är vintage-versionen med Bengt Feldreich som talar och sjunger.
Så här veckorna före årsslutet är det normalt kutym att ha så kallade “glömma året-möten”, antingen på firman eller ute på stan med kollegor, diverse affärsrelaterade personer eller kompisar. Och under själva julhelgen är det ofta en middag med pojk-flickvännen som gäller för den som råkar ha en sådan relation. Men i år, liksom i fjol, är det relativt dämpat på grund av pandemin.
Vi hoppas att alla läsare ska få en fin och avkopplande julhelg! Ta det försiktigt, då faran inte är över med covid-19. Det är lätt att ta ut segern i förskott och därmed förlänga perioden fram till dess att vi kan leva normalt igen.
