80-talets Tokyo

Jag har ju som bekant varit större delen av tiden från mitten av 80-talet och framåt i Japan, till nästan 100% i centrala Tokyo, men sedan 2006 är vi för närvarande hustru och make i Kawasaki, en närförort till Tokyo på den västra sidan. Stadsmiljön skiljer sig väldigt lite från de mer centrala delarna av Stor-Tokyo, förvisso inte lika många höga hus. Byggnaden vi bor i är nog den högsta med hyreslägenheter på 10 våningar.

Jag hittade en video, med stor säkerhet AI-genererad, som ger oss en bild av livet i Tokyo på 80-talet för en så kallad salaryman, dvs en man som jobbar på kontor. Det var ju mitt i den stora bubbelekonomin och landet gick verkligen på högfart på alla sätt och vis. Huvudpersonen i videon, av någon anledning porträtterad i form av ett skelett i kostym, kanske för att illustrera hur hårt livet kunde vara för en kontorsanställd person på den tiden och i den staden, visar upp de flesta inte alltför positiva sidor för en kontorsslav i den tidens Japan. Hur som helst så stämmer faktiskt det mesta som beskrivs här. Långa arbetstimmar, med relativt låg timlön, då obetald övertid var legio. Små och dyra lägenheter. Krav från överordnade att man skulle hänga med ut och dricka (alldeles för mycket!) för att sedan dricka ännu mer samtidigt som man brölade slagdängor på karaokebarer.

Jag hade faktiskt förmånen att slippa salarymannens liv till nästan 100%. Jag hade ett liv med kostym och slips varje arbetsdag under tre år, men det var relativt lindrigt då det handlade om ambassaden, dvs svenska UD, och ett Sverige-ägt dotterbolag, så arbetstiden var betydligt bättre reglerad än på ett typiskt japanskt företag.

Många aspekter av det dystopiska livet som beskrivs i videon har förbättrats de sista 40 åren. Arbetstiderna är mänskligare, de yngra på kontoret har i allt högre utsträckning börjat vägra alla dessa försupna kvällar och förekomsten av så kallad o-miai (arrangerade bröllop där någon moster väljer ut en potentiell livspartner ur hennes nätverk) har minskat i betydelse. Nu är det dejting-appar som gäller och man vill nog för det mesta själv välja lämplig partner. Nyblivna pappor har också börjat ta ut den pappaledighet de har rätt till. Men visst är det fortfarande stor skillnad mellan Japan och Sverige vad gäller jämlikhet, arbetsvillkor och löner för de som inte kommer upp på höga nivåer i organisationen. Men det går trots allt framå, om inte med raketfart.

Japanska fabriksarbetare kan nu tjäna mer än kontorspersonal

Vi har brist på japanska proletärer nuförtiden, och det verkar förbli så då arbetskraftsimporten inte håller jämn takt med behoven. Det har fått till följd att företagen måste betala en hyfsad lön till arbetare på fabriksgolven, ofta en högre lön än en kontorsarbetare i samma ålder.

Återigen rekordlågt barnafödande, men Japan är långt ifrån ensamt i sammanhanget

Japan sätter återigen rekord i lågt barnafödande. Det föddes 705,809 barn under 2025, vilket är en minskning med 2,1% jämfört med året innan. Detta innebär att barnafödandet stadigt minskat sista decenniet. Regering och byråkrater menar givetvis att något måste göras, och det innebär mest troligt förändringar i socialförsäkringssystemet. Problemet är dock att det finns gränser för vad regeringen kan göra, då mycket av problemet ligger i att företagen betalar för låga löner vilket mer eller mindre tvingar ut kvinnorna i arbetslivet vilket då är svårt att kombinera med familj och barn i ett land med relativt dåliga villkor vad gäller barnledighet och organiserad barnomsorg utanför hemmet. Många fall av social mobbning för att kvinnor inte är på jobbet förekommer också.

Men Japan är långt ifrån ensamt i ligan över länder med lågt barnafödande; det är en trend i stora delar av världen idag och då inte minst i Asien. Här är listan med de tio länder som föder lägsta antalet barn, där siffran under landets namn är antalet födda barn 2025 per tusen invånare. Därunder en liten kommentar om orsaker till läget.

1 Taiwan

4.62

Rekordlåga nivåer 2025; höga boendekostnader.

2 Hong Kong

4.7

Extrem befolkningstäthet och sena giftermål.

3 Sydkorea

5.0

Allvarlig demografisk kris, även om en viss återhämtning skett från 2024.

4 Ukraina

5.65

Påverkan av pågående konflikt och omfattande utvandring på grund av den..

5 San Marino

5.79

Liten, åldrande befolkning som speglar europeiska trender.

6 Japan

6.08

Ihållande nedgång under ett decennium.

7 Kina

6.15

Snabbt åldrande samhälle efter årtionden av politiska restriktioner.

8 Italien

6.47

Äldsta befolkningen i Europa; ekonomisk press.

9 Andorra

6.85

Höga levnadskostnader och begränsad arbetsmarknad.

10 Grekland

6.86

Ekonomisk instabilitet som bidrar till senare bildande av familj.

Men tittar man på antal födda barn per kvinna i barnafödande ålder så förändras det något. Då kommer Japan först på 10:e plats med 1,2 födslar per kvinna. Detta är ju inte speciellt goda nyheter i och för sig, då den så kallade ersättningsnivån, det antal födslar per kvinna som krävs för att befolkningssiffran ska vara stabil, är 2,1 barn per kvinna.

Det återstår att se vad Sanae Takaichi, Japans första kvinnliga premiärminister, och hennes regering kan göra för att åtgärda detta på något sätt. Det faktum att hon är kvinna tycker jag borde ha en viss effekt på hennes tankesätt i frågan. Men samtidigt är hon väldigt konservativ i många frågor så det återstår att se vad som händer. Det är en utveckling som i ett relativt förändringsobenäget land som Japan kan beskrivas som en skuta som kan vara svår att vända, i alla fall i en handvändning.

Japans rikemanslista

Jag fick en läsarfråga om hur det ligger till med förmögenhetsklyftor i Japan. Det korta svaret är att den stora huvuddelen av japaner räknar sig som tillhörande medelklassen. De mycket förmögna är relativt få, i alla fall jämfört med USA. Här har vi en lista över Japans tio rikaste personer och deras nettoförmögenheter i USD. Det handlar om entreprenörer, där den mest kände nog är Masayoshi Son på Softbank, och personer som har ärvt ett företag som pappa eller farfar byggde upp.

Yanai på Uniqlo och Son på Softbank brukar turas om att inneha förstaplatsen i denna liga.

1 Tadashi Yanai

$56.2 miljarder Fast Retailing (Uniqlo)

2 Masayoshi Son

$53.7 miljarder SoftBank Group (AI/Teknologiinvesteringar)

3 Takemitsu Takizaki

$17.5 miljarder Keyence (Sensorer/Automatisering)

4 Nobutada Saji

$10.5 miljarder Suntory Holdings (Drycker)

5 Yasumitsu Shigeta

$6.9 miljarder Hikari Tsushin (Telekom/Energi)

6 Takao Yasuda

$5.4 miljarder Don Quijote (Varuhus)

7 Takahisa Takahara

$5.3 miljarder Unicharm (Blöjor och dylikt)

8 Familjen Sekiya

$5.0 miljarder Disco Corp (Utrustning för tillverkning av halvledare)

9 Syskonen Ito

$4.9 miljarder Seven & i Holdings (7-Eleven)

10 Akira Mori

$4.7 miljarder Mori Trust (Fastigheter)

Jag har inte träffat någon av dessa personer, men jag satt i samma styrelse i ett företag tillsammans med Sons lillebror Taizo Son för drygt 20 år sedan. Taizo flyttade sedan till Singapore för “sonens utbildnings skull”.

Japansk statistik #3 Rekordlågt antal dödsolyckor i trafiken 2025

Japan har fört statistik över antalet trafikolyckor i landet varje år sedan 1948, och glädjande nog så var antalet dödsfall i trafiken lägre under 2025 än under något annat år sedan man började förra bok. Antalet var 2,547, vilket var en minskning med 116 personer, eller 4,4%, jämfört med 2024. Totala antalet trafikolyckor och antalet skadade i trafiken föll också under 2025.

Rekord åt andra hållet hade man 1970 då hela 16,765 personer omkom i trafiken.

Förklaringar till minskningen är dels att yngre människor, som i allt högre utsträckning söker sig till de större städerna för studier och arbete, har ett försumbart behov av bil då de allmänna kommunikationerna håller en mycket hög nivå. De äldre, som står för den större delen av olyckorna, har uppmanats att lämna in sina körkort i utbyte mot presentkort på snabbköp i närheten av bostaden, vilket många men inte alla nappar på.. Sedan har polisen blivit tuffare med kampanjer för att övertyga folk om faran i att köra med alkohol i kroppen eller att köra samtidigt som man pratar i mobilen.

En detalj som är intressant är att på landsbygden, där man kanske inte kan åka kommunalt till den lokala puben, ofta har företag som erbjuder så kallad daiko-tjänst. Man ringer till firman när man vill åka hem så kommer en bil med två gubbar, där en kör hem gänget från puben och den andra mannen kör hem pubkundernas bil! En fyndig tjänst som gör att man undviker rattfylla på vägarna på ett smidigt och bekvämt sätt.

Delad vårdnad efter skilsmässan - äntligen!

Detta har suttit långt inne. Den 1/4 2026 blir det nämligen möjligt att ansöka om delad vårdnad av barn vid en skilsmässa i Japan. Fram till dess har det alltid varit så att enbart en av föräldrarna fått vårdnadsrätt och den har då i 85% till 90% tillfallit mamman; logiken har varit att eftersom de flesta mödrar är hemma med barnen när de är små, så är det naturligt att barnen ska få fortsätta vara med mamman. Mamman kan också i princip vägra att låta pappan träffa sina barn. Detta är en ganska så grym tradition. Jag känner flera japanska män som är skilda och som inte träffat sina barn på 10-15 år!

Men nu blir det alltså andra bullar. Nu finns dock fortfarande möjligheten att ansöka om vårdnadsrätt för enbart ena parten. Om maken varit våldsam mot frun eller barnen så är det exempelvis ett gott skäl att bevilja en sådan ansökan. Problemet är givetvis bevisföringen i sådana fall.

Intressant att denna lagändring kommer väldigt tidigt under nya premiärminister Sanae Takaichis regering. Hon är nämligen även med japanska mått mätt konservativ och hon har t ex menat att “när man gifter sig så ska makan ta makens efternamn”.

Andra saker Takaichi hunnit med (hon är redan känd för att sova bara några få timmar per natt) är att driva igenom en förstärkt försvarsbudget, hotat Kina med att Japan kommer till Taiwans försvar om Kina försöker invadera (vilket gjort att Kina med kraft uppmuntrat kineser att inte åka på semester till Japan) och hon försöker nu få de stora arbetsgivareorganisationerna att gå med på att ge sina anställda löneökningar som överstiger inflationen! Sedan ska hon till Washington i början av 2026 för att charma Trump och, kan man förmoda, prata handels- och försvarsfrågor.

Nästan 100.000 japaner över 100 år!

Det är ett välkänt faktum att japaner lever längre än de flesta andra nationaliteter. Det finns säkert genetiska orsaker men jag och många andra är övertygade om att det handlar om diet och aktivitet. Även om det är lång kö vid lunchtid på vår lokala McDonalds, och vi har nästan 3000 McDonalds i landet, så är det få japaner som äter västerländsk snabbmat för jämnan. Istället är merparten av måltiderna i Japan japanska rätter med ris eller nudlar, fisk eller kött, soppa och grönsaker, både färska och inlagda. Sedan åker väldigt få personer till jobbet med bil i städerna, där merparten av befolkningen bor. Man tar tåget eller bussen, ofta med en promenad eller cykeltur från och till hemmet. Och på många arbetsplatser börjar dagen med ett gymnastikpass. Och många går på gym; vi har inte mindre än fyra stora gym här runt vår tågstation.

Nu på måndag är det röd dag i Japan. Det handlar om Respekt för de äldre-dagen, en helgdag som borde finns överallt om man frågar mig. Lagom till den dagen så har det kommit några officiella siffror från japanska Hälsoministeriet. Livslängden för japanska män är 81,09 år och för damerna är den 87,13 år. Imponerande siffror och än mer imponerande är antalet japaner som lever längre än 100 år. Den gruppen består nu av 99.763 individer!

Man började föra bok över 100-plussare 1963 då man hittade 153 personer över 100. 1981 hade man kommit upp i 1.000, 1998 var det 10.000, 50.000 2012 och 90.000 2022. Och nu alltså nästan 100,000, så takten ökar.

Damen i fotot här ovan är äldst i Japan med sina 114 år! Bra kämpat!

Japanska egenheter #5: Gräsätande män

I Japan beskriver uttrycket "gräsätande män" (草食系男子 - sōshoku-kei danshi) oftast yngre män som frivilligt lever i celibat och visar ringa eller inget intresse för äktenskap eller att aktivt söka romantiska relationer. Termen myntades av författaren Maki Fukasawa för att beskriva en ny typ av manlighet som inte definieras av typisk framåtanda. Filosofen Masahiro Morioka definierar dem som "vänliga och mjuka män som... inte ivrigt söker romantiska relationer och inte har någon fallenhet för att bli sårade eller såra andra." Namnet syftar på att dessa killar inte "jagar kött", dvs kvinnor, utan bara står och idisslar gräset.

Termen fick snabbt en mycket negativ klang i media, som sensationellt framställde den som ett tecken på att unga män förlorat sin "manlighet." De anklagades ofta för Japans sjunkande födelsetal och stagnerande ekonomi, och associerades med oansvariga, alltför feminina män som inte var intresserade av en normal karriär. Denna mediebild har gjort det svårt att definiera termen och uppskatta hur många män som identifierar sig med den. En japansk undersökning fann att nästan 40% av ogifta män ansåg sig vara "gräsätare," trots att definitionen var mycket bred.

Motsatsen är "köttätande kvinnor" (肉食系女子 nikushoku-kei joshi), vilket syftar på självsäkra, sexuellt aktiva kvinnor som jobbar hårt med sina karriärer. Jag har inga siffror på deras antal, men de har helt klart vuxit i antal sedan tidiga 80-talet när jag anlände till Japan. De unga männen har nog också hamnat i en jobbig sits psykologiskt, då kvinnor tidigare inte sågs som något hot på arbetsplatsen. Unga kvinnor både studerar och jobbar minst lika hårt eller hårdare än sina manliga kollegor, vilket anses vara en viktig orsak till det gräsätande släktets tillväxt. Män har helt enkelt i många fall tappat självförtroendet. En ond cirkel, med andra ord.

Totala motsatsen - här den gamla japanska manligheten. Ensam, stark, beslutsam, modig, snabbtänkt, seriös.

Bioaffisch för Akira Kurosawas film Yojimbo.

Enligt Morioka är denna trend ett resultat av Japans långa fred under efterkrigstiden. Med slutet av andra världskriget försvann den sociala normen att bli soldat för att betraktas som manlig, vilket ledde till mindre aggressiva män i alla livets aspekter, inklusive romantik. Titta på en gammal samuraj-film av Akira Kurosawa med skådisar som Toshiro Mifune och Tatsuya Nakadai så ser ni en perfekt bild av den klassiska japanska manligheten; Japan var ett väldigt utpräglat macho-samhälle när det begav sig.

Medias negativa porträtt länkar ofta "gräsätande män" till andra upplevda sociala problem, som freeters (unga män med deltidsjobb). Båda grupperna har använts som syndabockar för Japans ekonomiska problem, särskilt efter att 1980-talets ekonomiska bubbla sprack. Många yngre män avvisade det traditionella salaryman-idealet (mörk kostym, slips, långa timmar på ett väldigt hierarkiskt ordnat kontor och sedan hem med sista tåget efter några glas på stan med kollegorna), och 2007 var cirka 920 000 män freeters, av vilka många hade svårt att gifta sig på grund av kopplingen mellan fast anställning, manlighet och den ekonomiska verklighet som krävs för att skaffa barn och betala för deras skolgång upp till högskolan.

Denna likgiltighet inför äktenskap har bidragit till Japans låga födelsetal, som 2024 låg på 1,15 per kvinna i fertil ålder; 2,1 anses vara vad som krävs för att befolkningen inte ska minska. Befolkningen, som uppgick till 123,8 miljoner 2014, förväntas krympa till 107 miljoner år 2040.

Detta är killpopgruppen SMAP som här får stå för den attityd och det utseende som blev stilbildande en bit in på 2000-talet i Japan. Lite androgyna, lite tjejfrisyrer, ibland smink på läppar och ögon. Intressant nog mest populära bland lite äldre damer. Lite Lolita-komplex, fast åt andra hållet. De var verksamma mellan 1988 och 2016, mycket framgångsrikt - största bandet försäljningsmässigt i landets historia.

Trots den negativa mediebilden har "gräsätande män" en positiv roll i populärkulturen. Termen var ett av de mest använda modeorden 2009. Filmer som Sōshoku-kei danshi (2010) och TV-dramer som The Single Lady (2009) har utforskat konceptet. Dessutom har egenskaper som associeras med "gräsätande män," som ett mjukt, androgyniskt utseende (liknande bishōnen-estetiken), blivit populära inom J-Pop. Band som SMAP har till och med använt denna image för att upprätthålla positiva internationella relationer, med Sydkorea framför allt. Denna positiva skildring i media belyser en mer tilltalande, icke-påstridig form av manlighet som yngre generationer finner trendig och eftertraktad.

Kosmetik och hudvård för unga män är en stor marknad i dagens Japan.

Foto: Kao - ett av Japans större företag inom personlig skönhetsvård

Enligt en av våra döttrar, som vuxit upp till mer än hälften i Japan, så är J-Pop-stilen inte direkt kopplad till de gräsätande männen som ofta är introverta och blyga och tvekar inför att ha ett utseende som sticker ut.

Hur som helst, Japan är extremernas land. Från super-macho till blyga pojkar utan självförtroende som är rädda för tjejer. Lagom är liksom inte ett speciellt etablerat begrepp här.