Japansk statistik #2: Miljontals varuautomater

I Japan ser man varuautomater i princip överallt. Jag har t o m sett en alldeles ensam automat ståendes på ett snötäckt risfält uppe i japanska Norrland en gång när jag provkörde en bil för Teknikens Värld (och automaten fungerade trots snö på taket!).

I år beräknas antalet varuautomater i drift vara mellan 2,6 och 2,7 miljoner. Detta är en minskning från tidigare; antalet var som mest nästan 5,5 miljoner. Minskningen beror dels på att 24-timmarsöppna närbutiker exploderat i antal senaste decenniet och att befolkningen på landsbygden har en hög medelålder då man framför allt dricker grönt te istället för läskedrycker. Befolkningen har som helhet också minskat; i fjol minskade befolkningen med nästan en halv miljon personer. Men trots detta har Japan fortfarande världens största mängd automater relativt sin landyta. Det handlar om ca en automat per 47 invånare. Jag skulle gissa att vi har minst 100 av dem bara här runtomkring vår järnvägsstation. 

En majoritet av automaterna säljer läsk, kaffe, olika sorters te och vatten, antingen på burk eller på PET-flaska. Många automater kan både värma och kyla dryckerna beroende av årstiden. Dryckesautomaterna utgör knappt 84% av totala antalet. Resterande 16% fördelas mellan dagligvaror, mat (snabbnudlar, chips, mm), cigaretter och olika typer av biljetter.

Ofta står de i grupp på det här viset.

Foto: Georgi Tashkin via Pexels

En intressant utveckling är dels att man börjar se till att det hela drivs med hållbar energi. Under Världsexpot i Osaka i fjol debuterade automater som drivs med vätgas. De blir också allt smartare tack vare AI. Med hjälp av QR-koder och kontaktlösa betalningsformer kan maskinen komma ihåg vad kunden köpt tidigare och antingen rekommendera ett nytt köp av samma produkt eller en annan produkt baserat på vädret för dagen. Även sedan tidigare har det handlat om relativt smart teknik. Coca-Colas automater har sedan länge en radiolänk till närmaste distributionscenter så när lagret i maskinen börjar sina så “ringer den upp” centrallagret och beställer ny leverans.

Två detaljer: Jag har aldrig sett en japansk varuautomat som inte har fungerat, ej heller någon som är vandaliserad eller nedsprayad med graffiti. Det säger en del.

Japansk statistik #1: Alkohol i Japan

Uttrycket "alkoholistens paradis" hörde man rätt ofta yttras när jag var ny i Japan på 80-talet. Jag blev faktiskt lite shockad över de otroliga mängder alkohol som konsumerades på den tiden. Flera saker har dock hänt i samhället sedan dess som påverkat japanernas alkoholvanor. Dels så är kutymen att gå ut och dricka med chefen och kollegorna på väg ut. Det starkt hierarkiska samhället, både i politiken, byråkratin och industrin, har tappat en hel del av den då inbyggda tron att man med automatik måste lyda chefen när han vill gå ut och ta ett glas med sina undersåtar på kontoret. De yngre anställda har fått lite skinn på näsan och kan numera tacka nej till förslagen. Sedan har pandemin gjort att folk fått vanan att dricka hemma, vilket gjort att mängden ofta blir lägre då det myckna skålandet och ovanan att pressa kompisarna att "dricka ur" innan man fyllde på mera inte finns om man sitter ensam framför TVn. Till detta kommer nya dryckesval, dels "alkoläsk", sk chuhai, som kan ha en alkoholhalt mellan 1% och 9%, och dels de allt fler alkoholfria alternativen. En annan faktor är att även om alkohol finns tillgänglig i princip överallt och till väldigt låga priser jämfört med Sverige, så har en specifik säljkanal försvunnit (i alla fall här i Tokyo-regionen). I de miljontals dryckesautomaterna som man hittar på nästan varje gata i de större städerna fanns det inte bara läsk, te, kaffe och vatten, utan på 80-talet kunde man köpa framför allt öl men även till och med ett helrör whisky på automat.

Sake, eller nihonshu som det också kallas, har sett försäljningen sjunka i Japan men istället har exporten ökat.

En faktor som faktiskt driver upp konsumtionen är en affärsmodell på många krogar, i huvudsak de relativt billiga ställena, det som på japanska heter "nomi-houdai" (nåmi-håådaj), vilket betyder "drick så mycket du vill" under en viss tidsperiod, oftast minst en timme. På en krog jag besökte för första gången tillsammans med en svensk kund i december hade man dock tre val, en, två eller tre timmar. En stor och fin kollektion med sake och shochu (japanskt brännvin). Givetvis öl och vin också. Det billigaste erbjudandet jag sett på senare tid handlade om drygt 30 olika sorters alkoholdryck som man fick drick under två timmar för ca 70 SEK! Jag är övertygad om att vi skulle få se personskador och kanske till och med dödsfall om vi hade denna sed i Sverige!

Men trots denna utveckling så har en relativt stor del av Japans befolkning ett alkoholberoende. Enligt färsk statistik så menar myndigheter att drygt tre miljoner invånare har ett beroendeförhållande till dropparna, ca 2,61 miljoner män och ca 430,000 kvinnor. Jag skulle vilja mena att de flesta japaner i dessa grupper är "funktionsdugliga alkoholister". Så länge man sköter sitt jobb så är det ingen som bråkar om en individs alkoholvanor. Detta gör då att Japan förmodligen är den största marknaden för diverse "energidrycker" med en blandning av näringsämnen och kemikalier som lindrar baksmälla. En liten flaska eller burk före partajet och en flaska till när man är klar så är man hyfsat pigg på jobbet dagen därpå.

Sonys TV-apparater blir 51% kinesiska

Det blev känt bara härom dagen att Sony kommer att plocka ut sin TV-tillverkning och lägga in den i ett nytt bolag som kommer att ägas till 51% av kineiska TCL (The Creative Life), en riktigt framgångsrik uppstickare på TV-marknaden de sista åren. Mycket aggresiva priser för till synes kompetenta produkter. Man är idag världens näst största tillverkare av TV-apparater efter Samsung. Sony är störst bland de japanska tillverkarna på sjätte plats i världen.

Eftersom Sharp såldes till taiwanesiska Foxconn för ett antal år sedan, så är det numera inte förvånande att japanska företag ser sig omkring utomlands för att bilda olika former av allianser.

När jag tänker tillbaka på mina barndomsår så tänker jag nostalgiskt på att vi hade ett flertal TV-märken med utveckling och tillverkning hemma i Sverige. Luxor, AGA, Luma, Dux, Radiola och Centrum (har jag glömt någon?); även Philips hade tillverkning i Sverige.

Vår första TV hade inget märke alls då min pappa byggde den från komponentnivån. Han jobbade på Boliden på den tiden, och lådan till apparaten hade innehållit dynamitgubbar innan pappa stoppade in TV-delarna och klädde den med trämönstrad plastfilm.

Sony blir majoritetsägare i Peanuts - Snobbens hemvist

Sony har sedan tidigare varit delägare med 39% i Peanuts Holdings LLC sedan 2018, ett dotterbolag till Wildbrain, ett kanadensiskt företag som äger rättigheterna till alla Peanutsfigurer tillsammans med arvtagarna till Charles M. Schultz, Peanuts skapare.

Det började 1950 med en seriestrip för dagstidningar som så småningom spreds till fler än 2,600 tidningar och som sedan ynglat av sig till tecknad film och ett myller av produkter med seriefigurernas bild på.

Här i Japan är Snobben en gigantisk merchandising-affär och det är nästan lögn att hitta en butik där det inte finns någon leksak, något gosedjur eller klädesplagg med Snobben eller Charlie Brown på.

Sony har nu köpt 41% av aktierna till ett pris av 457 miljoner USD så man har totalt nu 80% av företaget med resterande 20% ägda av familjen Schultz.

Sony, som numera alltmer distanserat sig från hårdvaruproduktion och istället aggressivt satsat på marknaderna för musik, film och spel, och med ett väl utvecklat internationellt nätverk så kommer Snobben säkert att bidra till än större omsättning för Sony, ett företag som faktiskt imponerar med sin flexibilitet.

Honda, Nissan och Mitsubishi i samarbete

Det märks att de japanska biltillverkarna börjar känna av konkurrensen från de många kinesiska uppstickarna som nu säljer de billigaste elbilarna på marknaden. Toyota har sedan en tid ett strategiskt samarbete med Daihatsu, Suzuki, Subaru, Mazda och Hino Motors med en kombinerad volym av 16 miljoner fordon årligen. Honda och Nissan kom överens om ett liknande arrangemang i våras och nu tar man in även Mitsubishi Motors där Nissan är delägare.

Huvudskälet till detta nya samarbete sägs vara en gemensam utveckling av den programvara som kommer att kontrollera framtidens bilar med möjlighet att kunna uppdatera funktioner på distans.

Man kommer även att diskutera hur man kan komplettera varandras utbud av bilar och lätta lastbilar. Honda gör t ex inga hybridbilar hemma i Japan och kan tänka sig ett OEM-arrangemang med Mitsubishi på den fronten.

Under 2023 sålde Nissan och Honda 140,000 respektive 19,000 elbilar globalt. Detta att jämföra med Teslas 1,8 miljoner fordon och BYD med 1,57 miljoner, så det gäller nu för japanerna att få upp varvet, så att säga.

Tokyo storsatsar kring Haneda - stadens egna flygplats

Den sista januari öppnade ett nytt stort hotellkomplex i Tokyo, tre år försenat pga pandemin. Platsen är Hanedas flygplats, Tokyos "Bromma", Japans största flygplats och rankad som världens näst bästa flygplats enligt Skytrax's 2021/2022 World Airport Survey.

Haneda Airport Garden är en jättebyggnad som hyser förutom de två hotellen med sammanlagt fler än 1,700 rum ett stort shoppingkomplex och ett otal restauranger. Hotellen inkluderar även en luxuös 2,000 kvadratmeter stor spa-anläggning inklusive ett utomhusbad längst upp i byggnaden. Är vädret fint kan man beskåda Fuji åt ena hållet och alla planen som lyfter och landar åt andra hållet. Även om man inte är gäst på hotellet så har man tillgång till badanläggningen.

En badanläggning med magnifik utsikt hittar man på taket.

Foto: Sumitomo Fudosan Retail Management

Två hotell, det ena lite lyxigare än det andra, finns i byggnaden.

Foto: Sumitomo Fudosan Retail Management

Anläggningen inhyser också en 1,149 kvadratmeter stor sal för evenemang för ca 700 gäster samt tio något mindre utrymmen för konferenser och banketter.

Byggnaden är direktkopplad till flygplatsens internationella Terminal 3, och den är dessutom utrustad med en egen bussterminal med bussar inte enbart till Tokyos centrala delar utan även till mer avlägsna destinationer som Sendai, Kanazawa, Aomori, Yamagata, Nagano, Niigata och Ise. Många passagerare tycker nämligen att det är praktiskt och bekvämt att gå några meter till och från en bekväm motorvägsbuss istället för att behöva åka in till centrala Tokyo för att byta till ett Shinkansen-tåg.

HANEDA INNOVATION CITY

Några stenkast från flygplatsen slutför man just nu arbetet med att bygga Haneda Innovation City, ett multifunktionellt komplex för både forskning & utveckling och mångkulturella evenemang. Vad gäller forskningen kommer man att koncentrera sig på "smart mobility", dvs uppkopplade och självkörande fordon, robotteknik och medicinsk teknik. Den kulturella sidan handlar mest om att presentera den delen av Japan från alla synvinklar.

Haneda Innovation City är ett gigantiskt komplex med den smått unika kombinationen av forskning & utveckling och kultur.

Foto: Haneda Innovation City

Anläggningen är massiv med en tomtyta av 5,9 hektar och en golvyta av 130,000 kvadratmeter, och det är uppenbart, och smart ur min personliga synvinkel, att lägga detta precis vid "ingången till Japan" som ju Haneda de facto blivit idag. Forskningsutbyten kombinerat med en kulturell introduktion till både det traditionella och det nyskapande.

Till sist har vi Tamagawa Sky Bridge, en bro som färdigställdes i fjol, som sammanbinder Haneda med Kawasaki på andra sidan Tama-floden. Idén är att underlätta samarbetet med forskningsinstituten Life Innovation Center och National Institute of Health Sciences som ligger precis på andra sidan floden.

Allt som allt så visar detta att Japan inte vilar på sina lagrar, och att man trots hög statsskuld, pandemi, minskande befolkning och andra problem satsar aggressivt för att vara en attraktiv partner och marknad på den internationella arenan även framledes.

Flygande personbilar i trafik i Japan 2025

2025 kommer en världsutställning att anordnas i Osaka. Samma stad visade upp ett liknande expo både 1970 och 1990, Tsukuba i Ibaraki prefektur var värdstad 1985 (denne bloggare arbetade på svenska paviljongen den gången) och Nagakute i Aichi prefektur fick ta stafettpinnen 2005.

Något exakt program är ännu inte fastslaget, men temat uppges bli "Designing Future Society for Our Lives".

När man tänker på uttrycket "framtida samhälle" så kommer flygande bilar ganska snabbt upp för ens inre öga, och det verkar stå klart att det kommer att finnas sådana för persontransporter mellan mässområdet ute på den konstgjorda ön Umeshima och flera olika platser i och runt Osaka, Kobe och Kyoto, däribland dessa städers flygplatser.

Vem som ska tillverka fordonen och vem som ska sköta själva ruljangsen kommer att beslutas före detta räkenskapsårs utgång, dvs senast i mars 2023.

De två största japanska flygbolagen är mycket intresserade av denna nya marknad, och båda har investerat i företag som utvecklar dessa fordon; ANA har slutit avtal med amerikanska Joby Aviation om att använda deras fordon i Japan, medan JAL har gjort sammalunda med tyska Volocopter. Japanska Skydrive, med bland andra Suzuki som delägare, är just nu inne i certifieringsprocessen med sin produkt, som också ska flyga till och från världsutställningen 2025. Flygande drönare för godstrafik från Skydrive finns redan i trafik på den japanska landsbygden.

Regelverket för dessa fordon för persontrafik är inte fastlagt ännu, men man har nu alltså en deadline om bara några år, så man räknar med att den japanska byråkratin ska röra sig lite snabbare än vanligt i det här fallet.

Valet står mellan en fin bil och den här japanska skivspelaren

Japanska audioföretaget TEAC (Tokyo Electro-Acoustic Company) har tillverkat audioutrustning för både vanliga konsumenter och proffs sedan bildandet 1953. De sista 35 åren har man dessutom haft ett "sub-brand" vid namn Esoteric med extra avancerade produkter för audiofiler med tjocka plånböcker.

Märkets senaste produkt är den första skivspelaren från Esoteric; den heter Grandiose T1 och det är verkligen ett passande produktnamn. Allt är nämligen grandiost avancerat och med dimensioner som gör att man tappar hakan. Spelarens nätdel ligger i en separat låda, stor som en rejäl förstärkare, som väger 18 kg. Själva spelaren väger 45 kg, uppdelat på huvudchassit, 17 kg, skivtallriken, 19 kg, samt motorenheten, 9 kg. Totalt sett 63 kg! Spelaren kräver dock inte bara ett stabilt bord; den kräver även yta, då den mäter 497 × 210 × 456mm, exklusive den separata nätdelen.

Jag har träffat ett antal japanska audiofiler som menar att olika skivor kräver olika tonarmar och pickuper; japaner är nog bäst i världen på att nörda ner sig i sina hobbies.

Foto: TEAC

Den största tekniska nyheten är det man kallar Esoteric MagneDrive System. Det handlar om att motor och tallrik inte har någon mekanisk koppling. Vi är ju vana vid antingen direktdrift, mellanhjul, bälte eller tråd, men här sitter det istället en liten men kraftig magnet på motoraxeln som helt enkelt drar runt tallriken när den roterar. Att motorn sitter mekaniskt avskild på ett eget chassi bidrar också till att inga externa vibrationer kan störa tallriken. Nålen får därmed optimal arbetsro i skivspåret.

Det mest grandiosa i sammanhanget är nog dock priset, som hamnat på 7,15 miljoner yen, i skrivande stund drygt 550,000 kr! Om man vill kan man då dessutom köpa till extrautrustning för att montera upp till tre olika tonarmar (någon som minns Micro Seiki DDX-1000?).

Det är nu ett antal år sedan jag började hävda att framtidens audio är en intressant blandning av gammalt och nytt: LP-skivan upplever en mycket stark renässans å ena sidan, och å andra sidan har vi digital streaming. Den stackars CD-skivan är klämd i mitten, och ju större bandbredd och därmed högre möjlig kvalitet på den strömmade musiken, desto värre blir det för kompaktskivan.

Esoteric Grandiose T1 börjar säljas här i Japan under oktober.