Tommy Lee Jones - en gigant i den japanska TV-reklamvärlden!

I början av 2026 har skådespelaren Tommy Lee Jones medverkat i över 95 enskilda TV-reklamfilmer för Suntorys kaffemärke BOSS i Japan. Serien har gått kontinuerligt på japansk TV sedan april 2006, vilket innebär att det med över två decennier i bakfickan är den längsta sammanhängande reklamkampanjen med en kändis i japansk reklamhistoria.

Konceptet är att en utomjording kommer till vår planet och tar sig an Tommy Lee Jones' utseende och heter sedan under seriens gång "Alien Jones". Han tar sig an en massa japanska arbetarklassjobb (såsom taxichaufför, butiksbiträde i en närbutik, snickare, poliskonstapel eller tjänsteman) för att rapportera tillbaka till hemvärlden om den mänskliga naturen.

Jones har alltid ett stenansikte och han får ofta använda sina ansenliga superkrafter för att hjälpa sig själv och andra. Och varje reklamfilm slutar givetvis med att han, eller han tillsammans med kollegor, dricker varsin burk med Suntory Boss Coffee.

Den traditionella burken till vänster och den mycket praktiska varianten i flaskform med skruvkork. Man kan dricka en slurk och san ha den i väskan utan att spilla något.

Foto: Suntory

Här nedan har vi en länk till en video med en radda av dessa reklamfilmer med engelsk text. Väl värda att beskåda; man lär sig nästan alltid något om hur japaner fungerar i samhället och ute i yrkeslivet. Och de har en varm humor som jag gillar.

Jag kan nämna att drickfärdigt kaffe på burk är en japansk uppfinning. Ueshima Coffee Company, allmänt förkortat till UCC, skapade produkten 1969. Idag är det ett dussintal dryckesföretag som säljer burkkaffe (eller ofta idag även på en mindre PET-flaska). En stor produktkategori i framför allt närbutiker och dryckesautomater. I det senare fallet brukar kaffeburken vara uppvärmd när den kommer ut ur maskinen om man handlar under vinterhalvåret, en detalj som uppskattas en kylig kväll.

Historiska platsnamn i Japan

Om du är intresserad av både Japans historia och det japanska språket så kan detta vara av intresse för dig. Det handlar om att Japan var uppdelat i 68 provinser, till skillnad från dagens 47 prefekturer (dvs motsvarande våra län i Sverige), fram till 1871. Dessa provinser var givetvis betydligt mindre i storlek än prefekturerna vi har idag, och varje provins hade ett namn som inte alls påminner om dagens prefekturnamn. De kan dock ha samröre med en plats i provinsen som fortfarande bär det gamla provinsnamnet. Ett mycket vanligt fenomen är att maträtter och dess ingredienser eller sake får det gamla provinsnamnet som varumärke.

Exempelvis har vi wagyu-kött från Shiga prefektur som kallas Oomi-gyu efter det gamla provinsnamnet; samma sak är att många tågstationer i Tokyo har prefixet Musashi eller att nuvarande Kagawa, känt för sina udon-nudlar, har en specifik sorts nudlar med namnet Sanuki-udon. Samtidigt har grannlänet Tokushima en årlig dansfestival, Japans största, som då heter Awa-odori. En vacker dam från Tokushima brukar då kallas Awa-onna, en kvinna från Awa.

Här kan du ladda ned en PDF med alla de gamla provinsnamnen med både kanji-teckan och latinska bokstäver och med en beskrivning av det område som provinsen omfattade. Vill du imponera på japaner när du kommer till Japan så kan det vara en god idé att lära sig de gamla namnen på de platser du tänker besöka.

Japaner som fyllt 100 år överstiger 100 000 personer för första gången!

Att japaner är i snitt väldigt långlivade är ju ett bekant faktum, men nu har man verkligen nått en milstolpe i statistiken. Fler än 100 000 japaner har otroligt nog fyllt 100 år enligt statistik som offentliggjordes den 1/9.

Kanske än mer imponerande är att det också är 56:e året i rad som antalet hundraåringar slår rekord.

Japans hälso-, arbets- och välfärdsministerium meddelade att det nu finns 107 677 hundraåringar som bor i Japan – vilket är en ökning med 7 914 personer från föregående år.

Som jämförelse fanns det bara 153 dokumenterade hundraåringar när ministeriet började samla in data 1963, och antalet passerade 50 000 för första gången 2012. Idag är den äldsta levande kvinnan den 114-åriga Fuyo Kishimoto från Kyoto, och den äldste levande mannen är den 112-årige Hikaru Kato från Kumamoto nere på Kyushu.

Av årets rekordsiffra är 94 298 kvinnor – vilket är precis under 90 procent – medan 13 379 är män. Rapporten säger inget om orsaker till denna ojämna fördelning. Jag skulle gissa på att det handlar om helt andra mängder tobak och alkohol på den manliga sidan.

Intressant och på sitt sätt förståeligt är att den högsta koncentrationen av 100-åringar återfinns på den japanska landsbygden i prefekturer som Shimane, Kochi och Tottori, alla tre avfolkningsbygder. Prefekturerna med det lägsta genomsnittet är tvärtom storstadsområden som Saitama, granne och sovstad bredvid Tokyo, Aichi (Nagoya som huvudort) och Osaka.

Vi hade Respekt för de Äldre-dagen nu den 21/9, för bara en dryg vecka sedan, så denna data var vältajmad.

Foto: Jab Wang via Pexels.

Kraftig tyfon på väg in

Vädret är ju något som alla pratar om och i alla länder skulle jag tro. Just nu har vi lite extremare väder på väg in mot Kanto-regionen (se nålarna på kartan här nedan för de län som regionen omfattar). Årets hittills kraftigaste tyfon är på väg mot oss och det har redan börjat regna även om den kraftigaste delen kommer först i morgon. Det väntas stora regnmängder och kraftiga vindar, så om ni befinner er i regionen så är mitt förslag att göra undan praktiska ärenden ute på stan idag och sedan hålla er torrskodda i morgon måndag.

Vi brukar här i Tokyo-regionen faktiskt slippa de värsta tyfonerna. De kommer oftast söderifrån och har en tendens att svänga av österut ut i Stilla Havet innan de når oss med full styrka. Men jag har varit med om några riktigt muskulösa exemplar. De där som kan slänga iväg både butiksskyltar och cyklar genom luften och där regnmängden överskridit vad gatubrunnarna klarar av så att man får vada med vatten upp till knäna.

Faran med allt regn är tvådelad; dels att floder kan rinna över bräddarna och orsaka skada och dels att regnet löser upp jord i sluttningar med eventuella jordskred som följd.

Videon här ovan om tyfonen ifråga har engelskt tal om ni klickar på YouTube-knappen nere till höger i videon, så titta gärna på den om ni finns i området.

EFTERRAPPORT: Vi kan berätta att det blev som det oftast blir, dvs att stormcentrum avvek österut före Tokyo-regionen så vi fick mycket regn men inte alltför mycket och ganska lite destruktiv vind. Inga cyklar flygande! Kompisar nere i Kansai (Osaka. Kyoto, Kobe)) tyckte också att det var relativt lugnt.

Men vi har rapporter om dödsfall nere i Chiba, så nyheter om oväder är absolut inget att negligera!

Dragonball Z får en egen temapark i Frankrike!

En nyhet för manga- och anime-fans där ute i Europa: Dragonball Z ska få en alldeles egen temapark i Cergy-Pontoise, en förstad till Paris. Det hela är intensivt påhejat av president Emmanuel Macron, en självbeskriven manga-fantast. Det hela finansieras av Saudi-Arabien, närmare bestämt Qiddiya Investment Company — en saudisk statlig fond med kronprinsen som ordförande. Han är tydligen också en manga- och anime-fan.

Det är unikt att en familj av tecknade figurer får en egen temapark. DisneyLand har ju inte bara Disneyfigurer, utan också Star Wars och Marvel, bland annat. Samma sak med Universal Studios.

RÄTTELSE: Vår manga-fantast till dotter berättar att det finns en POKE PARK i Tokyo med allt möjligt Pokemon.

Det finns ingen fastställd tidsplan, men det lär nog dröja ett år eller två innan det hela kan besökas då det är ett gigantiskt projekt med en budget på 6 miljarder Euro!

Världens äldsta företag är japanskt

Kongō Gumi Co., Ltd. (uttalas kångåå) är ett japanskt byggföretag med högkvarter i Osaka. Det grundades år 578 och är därmed utan konkurrens världens äldsta dokumenterade företag som dessutom fortfarande är verksamt. Tanken svindlar lite när man inser att den här firman var igång över 200 år före skandinavisk vikingatid!

Kärnverksamheten är design, konstruktion, restaurering och reparation av helgedomar, tempel, slott och kulturarvsplatser (bland annat Osakas slott som du ser i fotot här ovan). Det drevs som ett familjeägt företag i över 1400 år, vilket innebär 40 generationer! Familjens kontinuitet upprätthölls genom både manliga och kvinnliga efterkommande (det senare en ovanlighet förr i världen), samt mågar som tog familjenamnet Kongō, en väldigt vanlig sedvänja ända till moderna tider om familjen inte hade någon egen son. Efter finansiella svårigheter i början av 2000-talet på grund av tunga skulder och ökad konkurrens, förvärvades tillgångarna i januari 2006 av Takamatsu Construction Group, men det fortsätter att drivas idag som ett helägt dotterbolag.

Låt oss titta på några viktiga punkter i företagets historia: 

År 578: Företaget grundas av Kongō Shigemitsu, en Miyadaiku (en specialiserad tempelsnickare) som bjöds in tillsammans med några andra snickare från Baekje (ett av de tre kungarikena på den koreanska halvön vid den här tiden) av prins Shōtoku för att bygga templet Shitennō-ji. Templet finns fortarande, fanns återuppbyggt flera gånger och det ligger mitt i dagens Osaka och är öppet dagligen. Det är ett av Japans äldsta buddistiska tempel vilket bara det gör att det är värt ett besök för den som är intresserad av historia. Dessutom ett väldigt vackert bygge.

Namnet Kongō Shigemitsu är givetvis taget, då han ju var korean. Detta med att låna över kunskap och färdigheter från både Kina men framför allt grannen Korea var ganska vanligt, och den processen upprepades senare efter Edo-periodens slut då man med blixtens hastighet moderniserade landet via importerad kunskap från Europa och USA.

Shitenno-ji på 1880-talet (handkolorerat). Dagens version är något mindre till formatet, men fortfarande imponerande.

År 593: Färdigställandet av Shitennō-ji. Företaget fungerade som dess huvudsakliga snickare i århundraden och återuppbyggde det upprepade gånger efter krig och katastrofer, inklusive bränder 1576 och 1614, samt skador efter en kraftig tyfon 1934. Man kan säga att jordbävningar och tyfoner var en sorts garanti för arbete för tempelsnickare (eller alla snickare för den delen) då det kom en större eller mindre naturkatastrof då och då som förstörde hela eller delar av byggnader.

År 1868: Man förlorade sitt officiella anslag från Shitennō-ji till följd av Meijirestaurationen, vilket tvingade företaget att expandera till bredare kommersiella projekt. 

År 1934: Återuppbyggde den fem våningar höga pagoden i Shitennō-ji under Yoshie Kongō, den första kvinnan att leda företaget som byggmästare. Detta måste ha varit en stor sensation, eller kanske skandal, i det extremt mansdominerade Japan, framför allt då, före kriget. 

År 1955: Blev ett formellt aktiebolag. 

År 2006: Verksamheten överfördes till Takamatsu Construction Group, vilket avslutade 1400 år som oberoende familjeföretag.

Antalet tempel har nu minskat under ett antal år, och det byggs inga nya från grunden så vitt jag vet, så de arbeten man har idag handlar mest om att renovera eller på andra sätt underhålla äldre tempel och andra historiska byggnader.

Kumi, eller gumi om det sitter längst bak i ett sammansatt ord, betyder ett antal saker, för att nämna några:  ett set med saker, en grupp av personer, en skolklass, ett företag (framför allt inom konstruktionssektorn), en familj (läs: maffia-klan) eller ett team.

E-böcker står nu på schemat

Efter 13 år med Japanbloggen har vi nu ca 1250 inlägg under bältet och fler än 1500 inlägg om vi räknar in systerbloggen Japan Gourmet Guide. Det är ju en ansenlig mängd information och resultatet av ett arbete som krävt ett oräkneligt antal timmar, och jag har beslutat mig för att det är en investering som jag borde kunna göra mer av. Därför tänkte jag publicera några e-böcker, av vilka flera har kommit en god bit i planerings- och utvecklingsarbetet.

Har du som läsare sett något i alla våra inlägg som du skulle vilja läsa mera om, en längre och mer djupdykande inblick i något eller några japanska fenomen? Hör i så fall gärna av dig så kanske det kan bli en e-bok av det. Det behöver i och för sig inte ha en direkt koppling till något av inläggen, det kan vara något i Japan som jag har missat under årens lopp. Man blir ju lite hemmablind när man varit i Japan två tredjedelar av livet och man glömmer hur man såg på landet när man var nyss anländ. Det extremt exotiska då har blivit det alldeles normala nu.

Tankar och idéer är varmt välkomna i ett mail!

Stor fyndighet med sällsynta jordartsmetaller i havet utanför Japan

Minamitorishima är en av Japans drygt 14,000 öar, belägen drygt 160 mil sydöst om Tokyo. Det är en liten ö utan fast befolkning. Här finns en väderobservationsstation och en landningsbana för ett japanskt militärflygplan som kommer med förnödenheter till det fåtal som arbetar på ön. Man kan med fog säga att det inte är ett namn som låter bekant i de allra flesta japaners öron.

Nu börjar det hända saker kring ön som väcker uppmärksamhet. Man har nämligen upptäckt en stor fyndighet av sällsynta jordartsmetaller på havsbotten strax utanför ön. Problemet är att havsdjupet där är sex kilometer, så det är ingen barnlek att komma åt de åtråvärda metallerna.

Men nu har de politiska relationerna mellan Japan och Kina gjort att man på allvar planerar för göra verklighet av det hela. Efter att premiärminister Takaichi i fjol sa att Japan skulle komma Taiwan till undsättning om Kina försökte invadera det lilla öriket, så svarade Kina med att strypa leveranser av just dessa jordartsmetaller till Japan. Då Kina äger en stor majoritet av tillgången av dessa idag kritiska råvaror som behövs i allt från halvledare till elbilars batterier och robotstyrningssystem, så har man ett kritiskt problem för flera av Japans viktigaste industrisektorer. 

Från prover som hämtats upp av japanska undersökningsfartyg uppskattar japanska forskare att slammet på havsbotten söder om Minamitorishima innehåller mer än 16 miljoner ton sällsynta jordartsmetaller. Fyndigheterna av ett av grundämnena, yttrium, som används i LED-skärmar och halvledarutrustning, beräknas vara tillräckliga för att täcka 780 år av global efterfrågan!

Då USA också har handelsproblem med Kina, så menar Donald Trump att USA gärna går med i ett samarbete med Japan om utvinningen av fyndigheten.

Eftersom vi talar om ett djup av sex kilometer där vattentrycket är ca 600 gånger större än vid havsytan, så diskuterar man möjligheten att suga upp slammet till ytan där man då kan separera ut metallerna.

Japanska experter menar att om projektet blir verklighet så krävs det sannolikt investeringar på miljardtals dollar under mer än ett decennium för att få fram praktiskt användbara metaller, till ungefär tre gånger kostnaden för landbaserad utvinning i Kina.