Japan nära toppen i global säkerhetsrankning för Covid-19

Analysföretaget The Deep Knowledge Group har sedan i juni publicerat och uppdaterat en rapport under namnet “COVID-19 Regional Safety Assessment - 250 Countries, Regions & Territories”. Här analyserar man fler än 140 olika parametrar med fler än 35,000 datapunkter för att komma fram till hur “säkert” ett land är i dessa pandemitider. Det handlar om hur pass väl förberedda nationella och regionala styrelser är inför extrema situationer som denna, hur pass väl sjukvården fungerar, hur befolkningen ser på och följer eller inte följer lämpliga förordningar för att minska smittorisker, etc, etc.

Tio-i-topp ser ut så här just nu:

1. Tyskland

2. Nya Zealand

3. Sydkorea

4. Schweiz

5. Japan

6. Australien

7. Kina

8. Österrike

9. Förenade Arabemiraten

10.Singapore

Japan ligger alltså nära toppen på 5:e plats. Sverige hamnar på 49:e plats, inte speciellt långt före USA på 55:e plats.

Ni kan läsa en artikel i Forbes som sammanfattar rapporten och ni har hela rapporten här.

Vad detta tyvärr innebär ur vårt och läsarnas perspektiv, är att vi förmodligen inte kan återfå något som liknar normal persontrafik, det vill säga med resenärer med turistvisum, mellan Sverige och Japan (eller mest troligt EU och Japan) förrän vi har en relativt total lösning på Covid-19-problemet via ett fungerande vaccin. Jag vill givetvis hoppas på ett under, men om jag känner våra japanska byråkrater och politiker rätt, så lär man inte släppa in turister från länder så länge som de allmänt anses vara "mindre säkra" än Japan.

Robotarbetare i japanska närbutiken - en lösning på jakt efter ett problem?

Den japanska närbutikskedjan Family Mart planerar nu att börja använda robotar som arbetskraft i sina butiker. Och de ser typiskt japanskt "gulliga" ut. En spännande utveckling som vi dock inte tror får ett snabbt genomslag i sin nuvarande form. 

Man kör nu en försöksverksamhet där en robot styrs på distans av en operatör som ser via robotens kameror till ögon och kan röra armar och fingrar via VR-kontroller på händerna.

Det är imponerande, men jag skulle vilja påstå att detta knappast är vare sig tekniskt eller ekonomiskt redo för total implementering. Problem som återstår att lösa är ganska uppenbara om man tittar på videon här nedan. 

- Roboten tar plats och är relativt inflexibel. Den kommer att spärra gångar, som i väldigt många fall är ganska smala i japanska närbutiker, medan den arbetar.

- Den har för långa och inflexibla leder för att fungera i trånga utrymmen och med relativt små varor som ska placeras i ofta smala fack.

- Den är långsam och ineffektiv då alla rörelser är manuella och inte förprogrammerade. Den verkar inte ha någon automatik överhuvudtaget, faktiskt.

- Det blir inte någon ekonomisk fördel att använda en robot då man som synes behöver en människa för att styra den. 

- Att roboten är en smula tafatt och inte speciellt flexibel kan man se då hyllorna där den ställer in PET-flaskor har hyllplan som sluttar inåt (inte det normala; de sluttar oftast utåt så att en bakomvarande vara ska glida framåt när kunden tar varan längst fram). Den kan alltså ställa flaskan längst fram i hyllan, men inte föra in den hela vägen längst in. Armen skulle behöva fler leder för att klara av en sådan operation och dessutom kameror och sensorer på fler ställen än i huvudet.

Det är alltså möjligt att man kan komma att få se en robot av det här slaget ute på prov i butikerna, men jag tvivlar som sagt på att vi får ett större deltagande av den här typen av "humanoida" robotar i närbutikerna inom den närmaste tiden. Till det behöver man robotar som klarar sig på egen hand och kan röra sig smidigt på trånga ytor. Det kommer, var så säker, men inte än.

Då tror jag hellre på en miniatyrisering av de suveräna robotiserade lagersystem som de japanska storföretagen använt sig av länge. Tänk er att produkterna kommer ut på en skena ur en öppning i ena väggen och automatiskt stoppas in i respektive hylla utefter väggen, alternativt plockas bort när bäst-före-datum tangerats. Betydligt enklare, snabbare och lättare att automatisera. 

Jag hade hand om ett svenskt besök på ett automatlager som Nissan Motors hade (och förmodligen fortfarande har) nere i Yokohama i början av 90-talet. En stor, anonym lagerbyggnad med 10,000 bilar instoppade i ett tio våningar högt kassettsystem som kunde skötas av en enda person. Bara att knappa in önskade bilar så poppade de ut ur systemet för att sedan snabbt köras ut och på en väntande båt för leverans till annan hamn i Japan eller någonstans ute i världen. 

Äkta hälften ställer ut svenska motiv i Shibuya

Tänkte be om att få göra reklam för min frus kreativa ådra, i alla fall en av dem då hon har ett antal. När vi träffades 1986 så var illustration hennes heltidssysselsättning. Det var gigantisk bubbelekonomi och jobben bara haglade in från tidskrifts- och bokförlag, skivbolag och reklambyråer. Det hände inte bara en gång att hon fick telefon mitt i natten med en bön om en färdig illustration till kl 09 samma morgon.

Idag är situationen en annan. Om man inte har några krav på originalitet eller kvalitet så kan man köpa loss en illustration på nätet för några dollar (om den inte är gratis), och samtidigt så har tidskriftsförlagen hårdare tider än man sett sedan andra världskriget. Därför är det tur att min kära hustru har fler än en sträng på sin lyra. Hon jobbar med matlagning, både som kock och som kursledare, hon fotar och hon skriver. Men bildskapandet är nog det hon helst av allt vill pyssla med, och det gör hon då genom att ställa ut alster som hon säljer högkvalitativa tryck av.

Efter en framgångsrik månad på ett galleri ute i Machida, så ställer hon just nu ut på ett kombinerat bageri, kafé och galleri i Shibuya, fram till den 12:e september. Är du i stan och har vägarna förbi, så varför inte titta in på en kopp kaffe och lite visuell stimulering? Allt finns inramat och klart om du vill ta hem och sätta upp på väggen.

Motiven är i princip uteslutande inspirerade av hennes år i Stockholm med mat, dryck och miljöer.

Lokalen är Pain au sourire, Shibuya 1-4-6, 1F, Shibuya-ku. Telefon: 03-3406-3636

Klicka för större bild.

2010-09-13

Ett stort tack till alla som kom för att fika och beskåda min frus konstverk. Vi kommer att sätta igång en butik på nätet där man kan köpa tryck, t-tröjor och andra saker med tryck av Riekos bilder, och det kommer vi givetvis att annonsera här på bloggen när den ligger klar. Under tiden kan man titta på hennes egen sajt som du hittar här.

Nu får utlänningar komma “hem” till Japan igen

Föreställ er detta: En icke-japan, i det här fallet er trogne bloggare som är svensk medborgare men har ett permanent uppehållstillstånd i Japan sedan ett par decennier, åker med sin japanska hustru till Sverige i mars 2002. Deras återresa till Japan är bokad till en månad senare. Efter en ganska typisk kombinerad arbets- och semesterresa, med många möten med uppdragsgivare, gamla vänner och den tjocka svenska släkten, så ska paret återvända till deras gemensamma arbets- och boendeplats strax utanför Tokyos sydvästra stadsgräns. Men, se det går inte som planerat, för Japan har under tiden infört inreseförbud för personer från ett stort antal nationer, detta för att minska risken för en ökning av antalet smitto- och dödsfall på grund av covid-19. Detta innebär i praktiken att trots att både jag och min hustru har åkt med samma flygplan, besökt samma platser och umgåtts med samma människor under resan, så får hon åka hem till Japan, men jag får inte återvända till det land där jag bor, har min familj, arbetar och betalar skatt. Och det av den enkla anledningen att jag inte har japanskt medborgarskap.

Detta specifika fall har alltså inte inträffat, då vi båda varit i Japan under hela året, men det är ett öde som drabbat tusentals andra i Japan långtidsboende utlänningar. 

En bit in augusti mjukades regeln upp en aning, till att medge inresa under “speciella förhållanden”, vilket kan ha handlat om en resa som varit nödvändig på grund av en nära anhörigs frånfälle eller en kritisk operation man behövt som man inte kunnat få utförd i Japan (tyvärr ganska vanligt i Japan att i många fall inte i detalj specificera vad som kan tänkas utgöra grund för beslut - “case by case”), men det är först i morgon, den 1:a september, som man inte längre behöver några speciella skäl till att vilja återvända till Japan. Om man har visum av typen “Permanent Resident”，”Spouse or Child of Japanese National”, “Spouse or Child of Permanent Resident” och “Long Term Resident” så kan man komma in om man har testat sig för corona-viruset före återresan och fått ett negativt resultat, låter sig testas igen vid ankomsten och sätter sig i karantän i två veckor efter ankomsten. Turisterna får vackert fortsätta att stanna kvar utanför Japan ett tag till.

Japan har varit ensamt bland G7-länderna om att i detta sammanhang ha haft en regel som specifikt skiljer på folk och folk beroende av medborgarskap, och man har fått en hel del negativ kritik. Bland andra tyska, franska och amerikanska handelskammare i Japan har inte skrätt orden när man menat att detta varit ett allvarligt hinder för utländska företags verksamhet i landet. Man har faktiskt gått så långt som att antyda att framtida beslut om investeringar i Japan kan påverkas av denna sorts åtskillnadspolitik. Och det är nog, tyvärr får man säga, det sistnämnda som till sist fått japanska byråkrater att ändra på regeln då man inte vill riskera den dubbla risken av sämre internationellt rykte och sämre ekonomi till följd av färre investeringar.

Tokyo Cheapo har en bra sida med information kring de nya reglerna. Betänk dock att reglerna kan ändras med kort varsel igen.

Värmestressindex för hela Japan

Det som kan göra den japanska sommaren mindre behaglig är inte bara värmen utan även den ofta höga luftfuktigheten. Antalet grader ger alltså inte hela bilden. Det gör däremot något som kallas våttemperatur, wet bulb globe temperature på engelska och shikkyukokkyuondo (shikkyuukokkyuuåndå) på japanska. Detta tal, som även kallas värmestressindex, mäter förutom temperaturen även luftfuktighet, vindhastighet, solvinkel och molnighet för att ge en realistisk bild av hur miljön för stunden kan upplevas.

NHK, Japans statliga radio- och TV-bolag, har en engelskspråkig sida på nätet som visar detta värmestressindex för hela Japan. Man kan ange prefektur och ort i en meny eller klicka på en karta över landet och genast få en siffra för orten ifråga som är högst några timmar gammal. Man får också, på ett typiskt japanskt vis, en tydlig anvisning om hur läget är med en tecknad person som går från att vara sval och harmonisk till kokhet och extremt besvärad. 

I år kan man säga att sommaren känns extra varm, då man som i princip alla andra bär en ansiktsmask för att inte smitta eller bli smittad. En bärbar bastu framför näsa och mun.

Japan is only a telephone call away

När det i dagsläget är svårt eller omöjligt att åka till eller från Japan, är man tacksam för att vi har internet. Obegränsat med kommunikation med text, ljud och bild för en mycket blygsam penning; bara tidsskillnaden som kan ställa till med problem. Visst saknar man personliga möten, men så länge vi inte har riktigt realistisk VR, så får man vara nöjd med vanlig audio och video. Men det är lätt att bli bortskämd, och är man tillräckligt ung så har man heller inte de referenser som gör att man riktigt förstår hur bra det är ställt jämfört med hur det var när till exempel undertecknad började resa utomlands.

När jag var ny i Japan hade landet en helt reglerad telekommunikationsmarknad (vilket vi i och för sig även hade i Sverige och dessutom längre än i Japan), där NTT skötte den inhemska telefonin och KDD den internationella. Mobiltelefoni fanns visserligen som etablerad teknologi, men det var ännu långt ifrån var mans egendom - inte ens varje firmas egendom, och internet var ett okänt begrepp för gemene man. 

Det blev en hel del telefonerande och faxande mellan Japan och olika svenska tidskriftsredaktioner jag arbetade med på den tiden. I de värsta fallen så uppgick min utlandstelefoninota till drygt 150,000 yen per månad, nästan 14,000 kr med dagens kurs, med andra ord vad en mycket kompetent dator kostar idag. 

Idag, via VOIP - “Voice Over Internet Protocol” - med program som Skype, LINE, Viber, Telegram, Facebook Messenger, Apples FaceTime, WhatsApp, etc, är mina samtal till resten av världen i princip gratis, faktum är att jag knappt ens använder normal telefoni inom landet idag, det är både billigare och dessutom bättre ljudkvalitet utanför det normala inhemska telenätet.

På samma sätt som så många andra teknologier undan för undan kommit ned i pris och därmed demokratiserats, så har telefonin nu nästan inga monetära begränsningar, inte ens i dagens mindre rika länder. Så länge man känner någon som kan låna en sin mobil några minuter, så kan man ringa till hela världen utan att det påverkar ens förmåga att betala för hyra och mat. 

Ovanstående affisch är från 1956 och föreställer som synes en ung dam i Japan. Det är gamla monopolföretaget Bell i USA som gör reklam för sina utlandstelefonitjänster, och som synes kostade ett tre minuter långt samtal till Japan 12 USD. I dagens pengar är det ca 115 dollar. Man kan med andra ord idag flyga tur och retur till Japan för vad en halvtimmes telefonerande kostade för inte alltför länge sedan.

Japanska glosor under värsta sommarvärmen

Idag har temperaturen här i Tokyo-trakten nått drygt 36 grader i skuggan. Inget ovanligt så här i mitten av augusti, och det är tyvärr bara att vänja sig, då det kommer att vara riktigt varmt fram till åtminstone mitten av september.

Ett av de vanligaste japanska ord man hör yttras vid den här tiden på året är "atsui", dvs varmt eller hett. Det skrivs 暑い och handlar om att just vädret är varmt. Om man vill säga att något är varmt vid beröring så heter det också "atsui", men då skrivs det med ett annat tecken, nämligen 熱い. Detta andra "atsui" används också för att beskriva bland annat varma och passionerade känslor, entusiasm eller ilska.

Om det dessutom är fuktigt, vilket det tyvärr ofta är under sommaren i stora delar av Japan, så är det "mushiatsui", 蒸し暑い。"Mushi" används oftast i betydelsen "ångkokt", så det passar väldigt bra när man ska beskriva kombinationen fuktighet och värme.

När man vill fly undan hettan i en japansk tätort, så är varuhusen, snabbköpen eller jourbutikerna härliga oaser mitt i all betong. Luftkonditioneringen brukar vara mycket effektiv, och det är ofta snudd på alltför kyligt inne i butikerna (eller kontoren, för den delen). Om man upplever temperaturen som skönt sval, så säger man "suzushii", 涼しい, svalt, medan man, om temperaturen är så lågt satt att man börjar frysa, säger "samui", 寒い, kallt. Om något känns kallt vid beröring använder man dock istället adjektivet "tsumetai", 冷たい.

En solfjäder är bra att ha tillhands om man måste tillbringa en tid utomhus under varma japanska sommardagar (de är inte fel att ha en varm svensk sommardag heller, i och för sig). En sensu till vänster och en uchiwa till höger

Rör man sig ute på stan under varma japanska sommardagar, så vill vi rekommendera att man har en solfjäder och en liten handduk i väskan. Svetten kommer nämligen att lacka, nästan oavsett hur man beter sig. En solfjäder man vecklar ut heter "sensu", 扇子; mycket praktisk då den är mycket lätt och liten när den är ihopfälld. En annan icke-ihopfällbar variant är en "uchiwa", 団扇, ursprungligen tillverkad av bambu, men numera allt vanligare i plast, en grej man tacksamt nog ofta kan få gratis på gatan med ett påtryckt reklambudskap. En annan produkt man ofta kan få gratis på gatan är små paket med pappersservetter, något jag aldrig missar att ta emot när det erbjuds. Bra att ha i väskan även om det inte är varmt.

Många äldre lider när termometern närmar sig eller till och med överstiger 40 grader. Ett flertal tas in på sjukhus och ett antal avlider varje år i värmeslag, necchusho (nettjuushåå - 熱中症) på japanska.

Även Japan har nu Covid-19-skeptiker

Trots allmänt konsensus hos den japanska befolkningen vad gäller de enkla beteenderegler myndigheterna önskar se åtlydas under den pågående pandemin, så har det dykt upp en liten grupp personer som aktivt protesterar mot begränsningar i det tidigare normala levernet.

Det handlar om de som stöder ett nytt och mycket litet politiskt parti vid namn Popular Sovereignty Party (国民主権党 - kokumin shukento). Partiledaren är en ung man vid namn Masayuki Hiratsuka som skaffat sig viss berömmelse på YouTube genom att mycket ihärdigt hävda att Covid-19 är en bluff och en konspiration. Han gick till val i Tokyos guvernörsval här i början av juli med denna enda fråga, hans valspråk var “Corona-viruset är en vanlig förkylning”, men han fick inte speciellt många röster, knappt 9,000 röster mot de nästan 3,7 miljoner röster som sittande guvernören Yuriko Koike erhöll.

Gruppen förespråkar att man ska strunta i alla påbud om ansiktsmask, social distansering, flitigt handtvättande, etc, och istället leva och agera precis som innan Covid-19 slog till. Häromdagen hade man en demonstration på torget framför stationen i Shibuya med ett mindre antal sympatisörer som alla, inklusive mödrar med barn, visade sig utan ansiktsmask.

Här en video med Hiratsuka med ett tal som alla partiledare fick göra inför guvernörsvalet. Det är textat på engelska utom under den sista minuten ungefär, där inget drastiskt avviker från det redan sagda.

Att det går att diskutera hur stränga regler man behöver för att stoppa viruset är givetvis en självklarhet, men att mena att Covid-19 inte alls innebär någon fara utöver vad som redan föreligger i form av den årligen återkommande influensan, är ju en smula extremt. Jag tror knappast att detta blir någon folkrörelse, men det kan säkert ge några extra smittofall på vägen. Var därför fortsatt försiktiga ute på stan, ni som befinner er i Japan (och annorstädes, givetvis).