Bild: Bell Systems 1956
När det i dagsläget är svårt eller omöjligt att åka till eller från Japan, är man tacksam för att vi har internet. Obegränsat med kommunikation med text, ljud och bild för en mycket blygsam penning; bara tidsskillnaden som kan ställa till med problem. Visst saknar man personliga möten, men så länge vi inte har riktigt realistisk VR, så får man vara nöjd med vanlig audio och video. Men det är lätt att bli bortskämd, och är man tillräckligt ung så har man heller inte de referenser som gör att man riktigt förstår hur bra det är ställt jämfört med hur det var när till exempel undertecknad började resa utomlands.
När jag var ny i Japan hade landet en helt reglerad telekommunikationsmarknad (vilket vi i och för sig även hade i Sverige och dessutom längre än i Japan), där NTT skötte den inhemska telefonin och KDD den internationella. Mobiltelefoni fanns visserligen som etablerad teknologi, men det var ännu långt ifrån var mans egendom - inte ens varje firmas egendom, och internet var ett okänt begrepp för gemene man.
Det blev en hel del telefonerande och faxande mellan Japan och olika svenska tidskriftsredaktioner jag arbetade med på den tiden. I de värsta fallen så uppgick min utlandstelefoninota till drygt 150,000 yen per månad, nästan 14,000 kr med dagens kurs, med andra ord vad en mycket kompetent dator kostar idag.
Idag, via VOIP - “Voice Over Internet Protocol” - med program som Skype, LINE, Viber, Telegram, Facebook Messenger, Apples FaceTime, WhatsApp, etc, är mina samtal till resten av världen i princip gratis, faktum är att jag knappt ens använder normal telefoni inom landet idag, det är både billigare och dessutom bättre ljudkvalitet utanför det normala inhemska telenätet.
På samma sätt som så många andra teknologier undan för undan kommit ned i pris och därmed demokratiserats, så har telefonin nu nästan inga monetära begränsningar, inte ens i dagens mindre rika länder. Så länge man känner någon som kan låna en sin mobil några minuter, så kan man ringa till hela världen utan att det påverkar ens förmåga att betala för hyra och mat.
Ovanstående affisch är från 1956 och föreställer som synes en ung dam i Japan. Det är gamla monopolföretaget Bell i USA som gör reklam för sina utlandstelefonitjänster, och som synes kostade ett tre minuter långt samtal till Japan 12 USD. I dagens pengar är det ca 115 dollar. Man kan med andra ord idag flyga tur och retur till Japan för vad en halvtimmes telefonerande kostade för inte alltför länge sedan.
