Mera tax-free i Japan

Hitintills har tax-free i Japan nästan varit ett skämt. För det första så har ju momsen varit blygsamma 5%, vilket har gjort att det i många fall varit billigare att köpa med moms på ett billigt ställe än på de relativt dyra butiker som erbjudit momsfria inköp. För det andra så har tax-free i princip bara erbjudits i några få stora elektronikbutiker eller på flygplatser.

Nu när momsen höjdes i våras blev momsfritt något mera attraktivt, och nu sedan 1:a oktober har man sedan utökat antalet produkter som får säljas utan moms till turister och dessutom låtit normala butiker inne i stan sälja momsfritt. Istället för bara elektronik och foto kan man idag köpa mat, dryck, medicin och kosmetik och andra förbrukningsvaror utan att betala moms.

Det finns några få regler, dock. Det man kallar förbrukningsvaror, dvs mat, dryck, medicin, kosmetik, etc, måste inhandlas för ett minimipris av 5,000 yen och ett maximipris av 500,000 yen vid ett och samma tillfälle i en och samma affär av en och samma person. När det handlar om “general goods”, dvs allt som inte förbrukas relativt snabbt (elektronik, kläder, väskor, etc), så är minimipriset 10,000 yen utan maxpris.

Momsen dras av redan vid inköpet, så det är inget direkt krångel på flygplatsen när man ska hem. Man lämnar bara in den lapp man får vid inköpet när man lämnar landet. Förbrukningsvaror förseglas och får inte förbrukas i landet.

Här har du mera information och en lista över butiker där du kan handla tax-free under din Japan-resa.

UPPDATERING:

Det berättas nu att man redan sett en ökning av tax-free-försäljningen jämfört med samma tid förra året. Hur mycket då? Jo, 240%!!! Man kan ju fråga sig varför man inte  gjorde det lättare att köpa diverse saker momsfritt tidigare? Och turistfloden ökar ständigt nu. Förra året kom det 10 miljoner utländska turister på besök. I år har man redan nu i början av oktober passerat 10-miljonersgränsen, så man räknar med att man ska landa på över 12 miljoner besökare i år.

Tips för dig som reser till Japan med barn

Det är alltid kul att hitta bra bloggar om ämnen man tycker om att läsa om. Resor är givetvis ett sådant ämne, och härom dagen fann vi en blogg från Australien som bara handlar om resande - Y Travel Blog. Det är en mycket omfattande blogg som jag misstänker är ett heltidsjobb för det par som skriver om sin familjs resande. Det finns gott om tips och länkar till andra nyttiga sajter för dig som vill komponera dina resor på ekonomiska och vettiga sätt.

Det inlägg vi vill peka särskilt på idag handlar om familjens resa till Japan förra hösten. Med tanke på att det finns fem ganska små barn i familjen, så kan man förstå att man ville planera väl, vilket man också gjorde. Ni får en detaljerad bild av deras korta, intensiva och uppenbarligt roliga (för hela familjen) resa till Tokyo, Osaka och Nara.  Bara en sak som måste klargöras. Det står längst ned att man ska stå till höger i rulltrappor. Detta gäller i Kansai, dvs Osaka, Kyoto, Nara och Kobe och däromkring. Det är motsatsen som gäller i Tokyo eller andra orter längre norrut.

Några andra råd för resande barnfamiljer har ni här och här.

Sova? Det kan man ju göra på helgen i Japan

När jag är hemma i Stockholm slås jag nästan alltid av det faktum att man ytterst sällan ser någon som sitter och sover på T-banan. Här i Tokyo är det nästan alltid någon i vagnen som sluter sina ögon (i princip är det bara tre saker man pysslar med i Tokyos T-bana: mailar med telefonen, läser något på telefon, läsplatta eller papper eller sover).

Att god sömn är nödvändigt för vår hälsa och vällevnad är ju ett vedertaget faktum som ingen argumenterar emot. Samtidigt så har vi här i Japan en kultur och en miljö som sannerligen jobbar för att sabotera detta strävande mot bättre hälsa. Detta gäller framför allt i storstäder som Tokyo eller Osaka.

För det första så är tomtpriserna mycket höga i städernas centrala delar, vilket gör att de allra flesta bor en bra bit ut från stan, vilket givetvis ger långa pendlingstider. Många har både en och två timmars stående eller i bästa fall sittande på tåget till och från jobbet. Att jobba hemma över internet är väldigt ovanligt.

Kontorstiderna brukar vara 9 till 18, men blickar man upp mot kontorsbyggnadernas fasadväggar efter 18 en kväll, så är det tänt nästan överallt. Man jobbar i princip alltid över. Gällande regel brukar vara att om chefen jobbar över, så jobbar alla andra över också. Det behöver dock inte handla om effektivt arbete; det är lika mycket en gest av solidaritet med den överordnade (och givetvis ett “krav” om man vill vi befordrad).

När jobbet äntligen är slut så är klockan kanske åtta, och då brukar det ofta handla om att chefen vill gå och ta sig ett glas eller fem. Bara att hänga på. Giltig orsak att tacka nej är i princip enbart att man måste ta sista tåget hemåt för att slippa åka dyr taxi eller ta in på ett hotell över natten. Man är alltså i värsta fall i sin bostad bara fem-sex timmar per dygn under vardagarna.

Företaget Jawbone, som bland annat säljer ett elektroniskt armband som känner av hur mycket bäraren rör på sig under ett dygn, har precis släppt statistik som visar hur deras kunder i olika städer världen runt. Tokyo-borna sover enligt den statistiken 5 timmar och 44 minuter per natt i snitt. I Stockholm sover man nästan 70 minuter längre i snitt, 6 timmar och 51 minuter.

Men då japanerna, trots den bild som man gärna själva vill tro på, inte är stålmän och stålkvinnor, måste den förlorade sömnen tas igen någonstans. Antingen på tåget, som kanske är det vanligaste, eller så på någon lokal. Man kan t ex se trötta kontorsarbetare ta sig en liten tupplur på stadens många kaféer dit man smitit in mellan två kundbesök. Det har nu börjat dyka upp kaféer där man faktiskt till och med kan få lägga sig ned och snarka en stund (det finns t o m ställen där man kan få en sovpartner med sig i bingen - dock utan sex, bara för sällskaps skull!). 

Att smita undan på arbetstid för att ta igen förlorad sömn är en ganska vanlig sport som numera är allt svårare att utföra då alla givetvis har mobiler som ju bör vara påslagna hela tiden. Men samtidigt är många företag relativt toleranta om det är en bevisligen arbetsvillig person som då och då tar sig en lur på jobbet. Men det ska vara förtjänad tid genom övertid (ofta obetald) utan knot.

Denna djupt kulturellt inrotade tendens att stirra sig blind på “tid på kontoret” istället för verklig produktivitet var kanske något som gjorde Japan starkt på den tiden då man hade en mycket svag valuta och det gällde att massproducera mindre avancerade produkter. Då var disciplinen ett sjävklart element i produktionsmaskineriet. Idag, när de flesta marknader börja mogna, yenen är relativt dyr och man samtidigt har all lågpriskonkurrens från Kina och andra länder i Asien att brottas med, är det viktigare med kreativitet och nya grepp för att skapa produkter med unika mervärden som gör att man kan ta betalt. 

Det är dock snålt med kreativiteten i en besättning som går omkring med ständig sömnbrist.

“Slow life” börjar dyka upp här och där i böcker och tidskrifter, men det är fortfarande en mycket liten minoritet som kan och vågar hoppa av det japanska ekorrhjulet. Det lär ta ytterligare några generationer innan japanen lär sig att det inte är fel att koppla av.

Unika Japan #12 Är du blodgrupp B?! Nej, då vill jag inte vara din flickvän!

Det är lätt att fastslå att Japan är ett av världens mest högteknologiska länder, och i ett sådant land så antar man givetvis att innevånarna är pragmatiska och rationella utan större tendenser till vidskeplighet och vilda fantasier. När man ska bygga världens bästa snabbtåg, rymdraketer, snabba motorcyklar eller avancerade mikrochips så räcker det ju liksom inte att tro, man måste veta.

Döm då om ens förvåning när man börjar inse att en stor del av befolkningen antar att diverse pseudo-vetenskapliga påstående är sanna. Det kan handla om att Japan är unikt i världen som ett land med fyra distinkta årstider, eller om att japansk snö är världsunik (och därför passar Yamaha-skidor bäst i den japanska skidbacken), eller att japanens tarmsystem är väsensskilt från den övriga världsbefolkningen, eller att japaner är dåliga på engelska just för att de är japaner. Listan kan göras lång, men det absolut vanligaste och mest utbredda exemplet på att japaner tror på saker som inte är vetenskapligt belagda, är den egendomliga teorin om att din blodgrupp bestämmer din personlighet!

Jag hade inte varit många veckor i Japan innan jag fick frågan om vilken blodgrupp jag tillhörde. Frågeställaren fick inget bra svar, eftersom jag helt enkelt inte visste vilken blodgrupp jag hade. Jag visste ju knappt vad begreppet blodgrupp betydde. Hade ju knappt sett insidan på ett sjukhus sedan jag blev förlöst!

Det stod snart klart för mig att alla dessa japaner som ville veta min blodgrupp frågade om detta på fullaste allvar. De var nämligen övertygade om att den jag var i princip bestämdes helt och hållet av om huruvida jag var A, B, AB eller O. 

Hur ser då facit ut enligt denna teori som blivit fakta för så många japaner? Jo, ungefär så här:

Blodgrupp A

Du är ganska snäll, seriös, uppriktig, hårt arbetande, detaljorienterad och renlig av dig.

Blodgrupp B

Du är ganska självcentrerad, passionerad, viljestark och påhittig. Lite av en rebell.

Blodgrupp O

Lättsam och bekymmerslös.

Blodgrupp AB

Kreativ, känslig och lite mystisk.

Jaha, det var ju himla enkelt och praktiskt. Bara att fösa in hela mänskligheten i fyra kategorier. Behändigt urvalsverktyg när man ska välja livspartner eller anställa någon!

Vänta! Anställa någon!? Jodå, ett inte försumbart antal företag i Japan ber dig att ange din blodgrupp vid anställningsintervjun, eller helst dessförinnan så att du kan filtreras bort redan innan den tidskrävande intervjun! 

Var kommer då detta nonsens ifrån? Jo, en herre vid namn Masahiko Nomi lanserade det hela i en bok som kom ut 1971. Titeln skulle på svenska bli “Förstå affinitet med blodgrupper”. Den blev en jättehit, och den följdes av tio böcker till på samma tema och av samma herre (som givetvis inte hade de minsta meriter inom vare sig biologi, medicin eller psykologi). Teorin är en repris på idéer som lanserades på 20-talet av en viss Takeji Furukawa, också han en herre utan torrt på fötterna i sammanhanget. Tänket är inte så lite rasistiskt, vilket gör det än mer bisarrt, för att inte säga tragiskt. Kan ni gissa vilken blodgrupp som är vanligast i Japan (åtminstone enligt vad folk tror att de vet)? Jovisst är det A!

Självklart är det så att de som borde veta hur det i verkligheten förhåller sig, dvs proffsen inom medicin, biologi och psykologi, alla ratar resonemanget som hjärnlöst nonsens. Det finns numera också seriös forskning som rimligen borde kunna sopa undan hela soppan. Men vidskeplighet har tyvärr en tendens att hålla mindre kritiska hjärnor fångna. Och ska vi vara självkritiska så är det ju egentligen ganska pinsamt att konstatera att vi ju faktiskt fortfarande har horoskop i svenska tidningar.

Apropå horoskop, så finns det då parallellt med blodgruppstänket även det gamla kinesiska horoskopet, där din personlighet bestäms av ditt födelseår (förenklat uttryckt). Vilket då man också tror på i många fall i Japan. 

När du i Japan får frågan om vilken blodgrupp du tillhör och kanske känner att du blir ratad för att du har “fel personlighet” till följd av ditt svar, så kan du t ex kontra med att Al Capone var en lättsam och bekymmerslös blodgrupp O eller att Adolf HItler var en ganska snäll, seriös och uppriktig blodgrupp A!

Jag brukar inte hålla under stolen med att jag tycker att den som frågar kanske inte riktigt var klassens mest lysande ljus, och när jag är på det humöret brukar jag kontra med att jag är “blodgrupp O, född i Vildsvinets år och dessutom i Jungfruns stjärntecken!" Den ekvationen brukar ge dem något att grunna på.

Blodgrupp heter ketsuekigata på japanska (血液型 ) och blodgrupp A, t ex, förkortas då A-gata, dvs typ A.

PS. Detta är arkiverat under "Unika Japan", men faktum är att dessa teorier, förmodligen via de japanska kolonialisterna före och under andra världskriget, spred sig både till Taiwan och Korea, så du kan nog få samma fråga där.

500 inlägg sedan starten för Japanbloggen!

I dagarna firar vi 500:e inlägget på Japanbloggen (ja, det här är faktiskt inlägg nr 503). När vi startade i januari förra året var målsättningen ett par inlägg i veckan, men det blev några fler än så i genomsnitt.

Som jag skrivit tidigare så är jobbet med Japanbloggen och systerbloggen på Japan Gourmet Guide ett både kärt och smått bekymmersamt värv. Det är fantastiskt kul att dela med sig av det man kan kan förmedla från detta evigt fascinerande land, men det är samtidigt svårt att få tiden att räcka till och att kunna välja och vraka bland allt det man vill skriva om. Det saknas minsann inte intressanta ämnen att ta upp.

Är det något du som läsare saknar? Är det något vi tagit upp, men där du skulle vilja veta mera? Skriv gärna och berätta!

Under tiden tackar jag för alla uppmuntrande ord, länkar till bloggen och gillanden på Facebook! Sprid gärna budskapet om våra bloggar till alla du tror kan vara intresserade.

Fika utan röka i Tokyo

Även om japanen röker betydligt mindre än tidigare, så finns det ingen lagstiftning om rökfritt på baren, krogen eller fiket. Det kan därför vara lite bökigt att hitta helt rökfria etablissemang, då ägarna till de flesta utskänkningsställen är rädda att tappa den rökande delen av kundkretsen.

Till vår undsättning (dvs vi som gärna umgås i rökfria lokaler) kommer en australiensare vid namn Brad Stephenson. Han har bott i Tokyo i ungefär 10 år vid det här laget och han har tagit på sig bördan att kartlägga alla rökfria kaféer i Tokyo och Yokohama. Detta gör han på sin utmärkta blogg 25cafes.com. Alla kaféer han recenserar är alltså 100% rökfria, men han anger tacksamt nog även förekomsten av gratis internet, uteservering, etc. 

Observera att termen “café” i Japan oftast innefattar servering av riktig lagad mat!

Supertyfonen är nu väck

Supertyfonen hann krympa en del innan den nådde Tokyo. Inga egentliga skador på huvudstaden.

Foto: NASA

Innan “supertyfonen” Vongfong hann nå Tokyo hade den mojnat betydligt. Den hade blivit nedgraderad till “tropisk storm” på vägen upp över landet. Visst regnade och blåste det en hel del igår natt när den gick förbi, men det var betydligt lugnare än befarat och igår hade vi klarblå himmel och i princip en torr och lagom varm svensk sommardag med 24 grader mitt på dan.

Kontentan blev två bekräftade dödsfall, två fortfarande saknade samt 96 skadade enligt statliga TV-bolaget NHK. 800,000 blev anmodade att evakuera och 150,000 hem saknade tillfälligt ström.

Nu hoppas vi att tyfonsäsongen ska vara över för i år. För den som är intresserad av tyfonsäsongen i dessa trakter, så har Wikipedia en sida ägnad åt fenomenet.

Komplett karta över Tokyos spårbundna trafiknät

Vi pratade tidigare om den relativa avsaknaden av kompletta kartor över Tokyos spårbundna trafik. Det är väl ganska naturligt att det förhåller sig så, då antalet linjer och stationer är så stort att en fysisk karta av nödtvång blir både stor och svåröverskådlig.

Nu har vi upptäckt (via Sploid) en karta som verkar täcka hela Tokyo-områdets spårbundna nät på en och samma karta. Den är ritad av en koreansk designbyrå vid namn Zeroperzero. 

Kartan innehåller också ett antal sightseeing-platser som är värda att besöka, så den gör faktiskt dubbel nytta. Kartan har nog krävt en hel del jobb, då den inte bara verkar vara komplett, utan också erbjuder den vackraste och mest symmetriska vyn över tåg- och t-banenäten i stan vi har sett. Det är dock samtidigt på plats med en varning, då systemet inte alls är lika perfekt symmetriskt i verkligheten; det är viktigt att se kartan som enbart en linjesträckningsguide!

Enligt upphovsmännen innefattar kartan fler än 1500 stationer på fler än 100 linjer täckande inte enbart Tokyo utan även närliggande områden som Yokohama, Kawasaki, Chiba och Saitama.

Du kan köpa den här för 20 US Dollar.