Yakuza-filmer är en gammal etablerad japansk genre, extremt populär på 60-talet, här med Ken Takakura som “hedervärd mafioso”, en roll han spelade i flera filmer. Takakura är mest känd i västvärlden som Michael Douglas’ japanske polispartner i filmen Black Rain.
Yakuza är ett relativt internationellt känt begrepp idag. Det handlar givetvis om den japanska maffian. I Japan kallas den oftast boryokudan, "våldsgrupper".
När jag först landade i Tokyo 1982 var yakuza ett synligt fenomen i det japanska samhället, något som förvånade mig storligen. De skämdes inte alls för sig. Man hade ett utpräglat mode där de lägre nivåerna ofta hade kort permanentat hår, mycket skrikiga kostymer och gärna vita lackskor; de syntes lång väg. Man körde stora vräkiga amerikanska bilar (som sedan byttes ut mot Mercedes när man insåg att amerikanska bilar inte längre ustrålade status) och man hade skylt på dörren till det lokala kontoret. Verksamheten handlade mest om olagliga spel, droghandel och "försäkringar" ("betala en månatlig premie så att inget händer med din fina lilla butik").
På 60-, 70- och 80-talen var yakuza ett fenomen som visserligen sågs på med viss rädsla bland folk i gemen men samtidigt så var det japanska polisväsendet positivt inställt då man ansåg att yakuza höll ordning på det vanliga "buset". Idag har dock den bilden radikalt förändrats. Regeringen har infört lagstiftning i syfte att sabotera maffians traditionella verksamhet. Det är nu olagligt att överhuvudtaget ha något att göra med yakuza. Att vara medlem i ett syndikat är dessutom idag lika med svårigheter att leva ett normalt liv ute i samhället. Är man en känd medlem så kan man inte hyra en lägenhet, inte öppna ett bankkonto eller teckna ett mobiltelefonkontrakt för att ta några exempel. Och även om man lämnar yakuza-livet, så anses man vara "kopplad" till syndikatet under fem års tid med samma begränsningar, vilket givetvis gör att det blir svårare att rekrytera nya medlemmar. En annan hämsko är att ledarna i gruppen numera blir juridiskt ansvariga om deras underordnade begår brott.
Allt detta har gjort att antalet yakuza-medlemmar har gått från nästan 200,000 i början av 60-talet till 17,600 medlemmar och medarbetare i de olika syndikaten förra året enligt japanska polismyndigheter. Siffrorna har stadigt dalat de sista 21 åren, 1,200 personer enbart mellan 2024 och 2025. Förutom att det har blivit svårare att rekrytera nya medlemmar, så har maffian samma problem som samhället i övrigt med en allt högre snittålder. Många mafioso är idag fyllda 70 och är så klart inte lika pigga som förr.
Yakuzan finns förvisso kvar, men den håller sig på mattan på ett helt annat sätt än tidigare. Även om det även idag förekommer våldsamheter, oftast mellan olika yakuza-grupperingar, och narkotikabrott, så har man skiftat fokus till bedrägerier, ofta internet-baserat, och faktiskt även legal verksamhet.
På ett av mina gamla vattenhål i mitt omedelbara grannskap så var en annan stammis en äldre herre med ett ovanligt kort lillfinger på ena handen. Han ursäktade inte sin gamla tillvaro som maffia-medlem, utan tyckte bara att det "var en del av livet som jag lämnat bakom mig".
