ANA- All Nippon Airways - Japans största flygbolag, släppte en lite egendomlig reklamfilm härom veckan.
Det är två män som föreställer två typiska företagskillar som står på Hanedas flygplats (Tokyos Bromma) och ska iväg åt varsitt håll. Dialogen är på engelska med japansk textning.
Man pratar först om att det ju numera går väldigt många flyg till utlandet från Haneda. Helt plötsligt säger den ena: “Vill du ha en kram?” varpå den andre ser lite frågande ut men säger ingenting.
I den takt som den japanska delfinslakten blir känd, desto kraftigare blir protesterna. Bild: WikiMedia Commons
I den takt som den japanska delfinslakten blir känd, desto kraftigare blir protesterna. Bild: WikiMedia Commons
Japan är som bekant ett örike, och som sådant har japanerna givetvis i alla tider käkat allt det ätbara man kunnat fånga i havet. Under många år var det största och mesta man kunde fånga valar (när min fru var liten, var valkött det absolut vanligaste köttet i den japanska skolmaten), men det blev politiskt ganska svårt när världens samlade expertis (minus den japanska) kom fram till att många valarter hotades av utrotning. Japan fångar fortfarande val, men enbart i “forskningssyfte”, vilket kanske förklarar varför man kan hitta valkött här och var på krogarna här i stan.. (den norska valfångsten är också en fråga… som jag lämnar därhän här på grund av bristande kunskap)..
Valar är nu en sak, men en sak som nog kan anses vara ännu värre, åtminstone ur PR-synvinkel, är Japans mindre kända fångst av delfiner. Den är visserligen mycket begränsad, i princip sker den i organiserad form bara i Taiji-bukten i södra Wakayama, men den har trots det numera fått blickfånget på sig, mycket tack vare dokumentärfilmen The Cove.
Vad som händer är att hundratals delfiner drivs in en mindre bukt, där de hägnas in med nät. Sedan väljer man ut de vackraste exemplaren för försäljning till akvarier, medan många av de andra (men inte alla, som om det vore en förmildrande omständighet) slaktas för det goda köttets skull.
Visserligen förstår jag att man i gamla tider fångade och åt precis allt ätbart man kom över, och att man inte hade lyxen att avstå från vissa djur för att de var mera intelligenta än andra (och var ska man då egentligen dra gränsen?), men det är ju idag ingen som riskerar svält om man slutar upp med det hela; möjligen är det ett litet problem för den lokala ekonomin.
Man ska för rättvisans skulle påpeka att detta faktiskt händer i andra länder också, men där har staterna gjort mer för att kväsa aktiviteten.
Fiskerinäringen i Japan är världens största och därför givetvis en mycket viktig del av ekonomin, vilket kanske förklarar varför japanska politiker helst inte gör sig ovän med fiskeriet. Därför bråkar man inte om några hundra delfiner per år..
Vad som är annorlunda i år, är att nyblivna ambassadören för USA i Japan, Caroline Kennedy, öppet protesterat mot delfinslakten, och nu har även Yoko Ono, John Lennons änka, gett sig in i debatten med mycket klarsynta kommentarer.
Här en video från CNN om det hela.
Ja, ett år går ju sanslöst fort, eller hur? Det första inlägget på Japanbloggen publicerades den 21:a januari 2013, så nu är vi alltså redan framme vid ettårsdagen av denna bloggs födelse.
“Tiden flyger” kan skrivas på olika sätt på japanska. Här har vi två som jag gillar:
Utosousou (u-tå-såå-såå) skrivs korpen kaninen skyndar, skyndar. Den svarta korpen och den ljusare kaninen symboliserar natt och dag.
Kouinyanogotoshi (kåå-in-ya-nå-gåtåshi) skrivs ljus-skugga-pil liksom, där ljus-skugga står för dag och natt, dvs tidens gång. “Liksom en pil som flyger genom tiden”, ganska likt engelskans “time flies like an arrow”.
Jag vill tacka alla läsare för er uppmärksamhet, era kommentarer, er kritik och era ryggdunkningar under året som gott. Det har varit fantastiskt roligt att få börja ösa dels ur “arkivet” och dels ur den aldrig sinande strömmen nyheter och bulletiner från landet som samtidigt både står blickstilla och skyndar framåt snabbare än något annat land; det är bland annat dessa ständiga paradoxer som gör Japan lite magiskt.
Det enda lite smärtsamma kruxet är att man inte har tid att skriva mer! 2014 ser ut att bli lite matigare på jobbfronten, vilket ju är bra i sig, men jag hoppas kunna köra vidare i ungefär samma takt även på Japanbloggen!
Jag har funderat mycket på om jag skulle begränsa mig till någon enskild nisch av den stora japanska kakan, men jag tror att jag i alla fall tills vidare fortsätter på det här spåret, där jag väljer och vrakar och skriver om ditt och datt som jag råkar känna för att skriva om just den dagen. Vi får se hur detta utvecklas med tiden.
OK - då kör vi vidare i full gallop i Hästens år! Hoppas på en god fortsättning och att ni alla får ett toppenår, utan avkastningar och med träffsäkra pilar varje gång!
En lite knäpp uppfinning med en seriös bakgrund. Många japaner har inte tid att sova tillräckligt hemma på natten, så man tar igen det på tåget eller kanske på ett fik mellan två möten på stan. Skylten på damens hjälm berättar om inför vilken station hon skulle vilja väckas. Sugkoppen förhindrar att hon sover mot någons axel.
Japaner har ju en tendens att känna att de måste tillbringa så mycket tid som möjligt på jobbet. Det är faktiskt så sorgligt ställt att det bara är ca 47 % av de anställda i Japan som tar ut de lediga dagar man har rätt att ta ut varje år. Vissa tar aldrig ledigt, och andra utnyttjar semesterdagar när de är hemma med en influensa som de annars effektiva japanska förkylningsmedicinerna går bet på. Svensken, som ser den lagstadgade ledigheten som en i sten skriven icke-förhandlingsbar rättighet, undrar omedelbart om japaner månne har en skruv lös! Vad beror detta på?
Suntory, Japans största tillverkare av whiskey och landets fjärde största tillverkare av öl (för att inte tala om alla möjliga andra drycker och diverse matvaror), startades som en vinimportfirma 1899 i Osaka av en viss Shinjiro Torii.
Som alla kanske vet, så är man noga med titlarna i Japan, och om man inte är doktor eller professor eller något annat med en alldeles egen titel, så är de vanligaste att man lägger till ett “san” för både herr, fru och fröken. Herr Torii blir då alltså Torii-san.. När firman byggde Japans första whiskeydistilleri 1923 och lanserade sin och landets första whiskey året därpå, tyckte man att en såpass västerländsk dryck borde ha ett varumärke med latinska bokstäver. Torii-san blev då raskt vänt fram och bak och Suntory var fött.
I början av veckan kom beskedet att Suntory köper Jim Beam, USAs tredje största tillverkare av whiskey (bourbon), och firman blir därmed världens tredje största tillverkare av alkoholhaltiga drycker.
Kvinnor i Japan för en ytterst ojämn kamp mot ett system, ett samhälle och åtskilliga industrier som vill förhindra att kvinnoidealen förändras i Japan. Budskapet om att du som tjej framför allt ska tänka på hur du ser ut, vilket givetvis då ska resultera i kopiösa inköp av bantningspreparat, kosmetika, kläder och accessoarer, är närvarande alltid och överallt. Ett parallellt budskap är att du knappast tjänar på att vara för intelligent eller för “seriös” i din karriär eller dina åsikter. Du ska gärna vara lite mjuk till sättet, okunnig, undfallande, artig och “trevlig”.
Den lägre värderade yenen och visumavskaffande för sydostasiatiska länder är två av förklaringarna till varför 2013 blev ett rekordår för utlänningars turistande i Japan. Hela 11,25 miljoner blev sluttalet. Den största kundgruppen kom från Sydkorea, med 2,3 miljoner personer, följt av Taiwan med 1,16 miljoner och Kina med 980,000. Att kineserna blev relativt få har givetvis att göra med det politiska bråket länderna emellan kring Senkaku-öarna, men siffran är återigen i stigande efter att ha fallit skarpt när Japan förstatligade öarna i september 2012.
En intressant notering är att det är kineserna som har de största spenderbyxorna på sig när de besöker Japan. Den gruppen svarar för en fjärdedel av alla turisters konsumtion i landet varje år.
Valutavärderingar slår ju åt båda hållen, så den lägre yenen gjorde då också att antalet japaner som reste utomlands sjönk med en dryg miljon, till 17,47 miljoner.
Turismen in och ut ur Japan är dock minimal jämfört med den inhemska. Bara som ett exempel, så besöks den gamla kejsarstaden Kyoto av fler än 30 miljoner turister varje år!
Toyota, världens största biltillverkare, har ett litet problem med sin märkesimage. Många uppfattar nämligen inte Toyotas bilar som speciellt sexiga nuförtiden. Och, det är klart - är man mest känd som tillverkare av välbyggda men opersonliga bilar som Camry eller Corolla eller som den största tillverkaren av politiskt korrekta hybridbilar, så är det ju inte SEX det första man tänker på.
Toyota vill dock göra något åt den här saken. Inte för att man kommer att sluta med sina paradgrenar, pengar luktar ju som bekant inte.. Nej, man ska försöka addera lite fjong i märket genom att helt enkelt lägga till nya bilar som luktar lite mera testosteron än de sedvanliga produkterna.
Den här konceptbilen, som avtäcktes härom dagen i Detroit, ger en bra hänvisning om vart man vill ta märket framledes.
Toyota FT-1 är som sagt ett koncept, men ett koncept som med lätthet skulle kunna bli en produktionsbil utan längre varsel. Några data om motor och annan teknik är inte offentligt, men det räcker ju kanske en bit att visa upp något som får folk att titta en gång till. Kul med en röd värstingbil utan baksäte i ett land där hälften av alla bilar är vita sedaner!
JAPANBLOGGEN
Efter drygt 40 år i och med Japan berättar vi här om allt som gör Japan till ett av världens mest fascinerande länder. Allmänna råd och tips, resor, platser, människor, upplevelser, design, teknik och lite ekonomi och politik.
NU 1169 INLÄGG
Klicka för mera information!
