Automater, automater, automater!

Det finns otroliga 5,6 miljoner försäljningsautomater i Japan, en maskin för var 23:e person i landet. I städerna ser man dem i princip överallt. Den vanligaste typen säljer läskedrycker, buteljerat vatten, kaffe och te, men det finns varianter för alkohol, godis, tobak, tidskrifter och t o m underkläder. Ett litet smått otroligt faktum är att jag under 31 år i Japan aldrig stött på en maskin som varit trasig eller synbarligen utsatt för våld eller klotter.

Förr var det enbart mynt som gällde i automaterna, men idag går det även bra med sedlar, elektroniska kontantkort eller mobiltelefoner med RFID-sändare. 

Ibland har automaten en sorts tombolafunktion, där man kan vinna en läskburk om man har tur.

I de flesta fall ser man den fysiska produkten bakom en ruta, men på senare tid har den modell ni ser på bilden ovan dykt upp. Den har en gigantisk beröringskänslig bildskärm med högupplösta fotografier av produkterna. Nere i högra hörnet visas reklamfilmer för produkterna i maskinen. Väldigt snyggt gjort.  

Automaterna säljer prylar för mer än 50 miljarder dollar per år i Japan, så det är ju inte så konstigt att tillverkarna gör vad de kan för att locka kunderna.

Androgyna japanska män - ugh!

Jag har tidigare nämnt begreppet soushokukei danshi, "gräsätande män", den nya generation yngre japanska män som är relativt ointresserade av tjejer. Givetvis skapar detta en ond cirkel, då tjejerna självklart nog inte blir intresserade av killar som visar noll entusiasm inför en relation.

Här har då vi ytterligare en faktor som kan påverka relationen mellan damer och herrar i Japan: den accelererande andelen unga män som anammat ett mode som i princip går ut på att se ut nästan som en tjej. Dessa mer eller mindre androgyna män har visserligen kostym och slips, men de klipper sig, rakar sig, mejkar sig och parfyrmerar sig på ett sätt som de flesta killar inte gör. 

Här har vi pojkbandet Kis-My-Ft2 (Kiss My Feet Two) som gör reklam för tuggummit Watering Kissmint. Både produktens namn, gruppens namn och "framförandet" i reklamfilmen får mig att rysa till lite grann. Jag känner mig inte inspirerad till att springa ut och köpa tuggummit ifråga, om jag säger så.

Japanska produktnamn - ibland blir det lite fel

Jag har skrivit en del om hur japaner tyvärr inte får lära sig engelska på ett ändamålsenligt sätt. Eller, annorlunda uttryckt så är ändamålet inte det normala. Utbildningsdepartementet har valt att se på språkutbildning på samma sätt som man ser på t ex fysik, som ett teoretiskt ämne med regler och lagar som man slår in i skallen och sedan rapar ur sig vid ett prov. Det handlar alltså mera om grammatik och stavning än om att man använder språket i praktiken, som ett verktyg för kommunikation. Att lärarna har fått sin kunskap via samma system gör att inte ens lärarna kan prata engelska på ett begripligt sätt i många fall. De allra flesta japaner med hyfsad eller god engelska är med andra ord de som har bott utomlands, helst i unga år, och fått i sig språket på ett mera naturligt och verklighetsanpassat sätt.   

Det handlar dock inte enbart om ett vrickat undervisningssystem, utan också om traditionell japansk isolationism och den ofta mycket starka koncentrationen på den inhemska marknaden. Man anser sig i de flesta fall inte ha något behov av andra språk än japanskan (att japanska är ett sällsynt bökigt språk att lära sig gör ju också att tiden för andra språk blir mera begränsad).

Men - när man då i många fall bara säljer sin produkt i Japan och man i botten har medelmåttiga eller direkt undermåliga kunskaper i utländska språk, samtidigt som det då lite paradoxalt nog anses lite finare att ha ett produktnamn skrivet med latinska bokstäver, ja då kan resultatet bli lite hipp som happ.  

View fullsize

Calpis är en söt yogurtdryck som avnjutits sedan 1917.

Här har vi tre riktiga klassiker i kategorin "de borde kanske ha rådfrågat någon innan de bestämde sig för det namnet". Först har vi en läskedryck vid namn CALPIS. Det smakar som tur är inte kylt urin; det handlar om en sötad yogurtdryck som är ganska god. Den lanserades redan 1917 och blev en sådan hit att tillverkaren bytte namn på firman till samma namn som drycken. 

View fullsize

Vad är det som kryper i kaffekoppen? Jo, gräddersättningspulvret CREAP.

CREAP är namnet på den japanska versionen av PRÄDD, gräddersättningspulvret som Björn Gillberg saboterade genom att tvätta skjortor i det på TV. Att ha något som kryper i kaffekoppen känns inte speciellt roligt, men namnet CREAP är dock på sätt och vis förståeligt, då japaner älskar att förkorta ord så mycket det någonsin går. CREAP står  för CREAm Powder. Gräddersättning är mycket vanligt på kaféer i Japan, antingen i pulverform eller flytande form. 

Sist i dagens radda av mer eller mindre passande produktnamn finner vi så en annan klassiker, Pocari Sweat. Här man man då på ett sorts bakvänt sätt ansett att en sportdryck kan heta "svett". Meningen var tydligen att försöka säga att drycken ersätter alla ämnen som vi förlorar via svetten när vi sportar. 

Det finns ett oräkneligt stort antal exempel på misshandlad engelska i Japan. Det kan bli hur tokigt som helst, och jag lär få anledning att återkomma till ämnet. Inte för att retas, utan för att belysa problemet som jag hoppas och tror ska lösas när Japan nu så smått börjat inse att hemmamarknaden inte kommer att räcka till när befolkningen krymper samtidigt som de äldre (som inte konsumerar så mycket prylar) blir allt fler.

FELIX Potatismos i Kawasaki!!

Döm om min förvåning när jag hittar en stapel med FELIX potatismospulver i en butik i varuhuset runt hörnet här i Kawasaki! Det är visserligen en affär som enbart säljer importerade matvaror, men det är verkligen långt mellan gångerna man ser en svensk matvara utanför IKEA i Japan.  Det är inte för att japanerna har något emot svensk mat, utan snarare för att de svenska producenterna inte ansträngt sig för att attrahera den japanska marknaden.

Jag tror att det är just IKEAs och H&Ms framgångar i Japan som gjort att intresset för Sverige har ökat markant. Det skrivs en hel del i tidningar och tidskrifter och Sverige förekommer numera ganska ofta på TV också.  Naturligt nog blir man nyfiken på maten på samma gång som man fattar tycke för svensk design eller svenska socialförsäkringssystem.

Jag skulle vilja ge IKEA rådet att öppna matvaruaffärer inne i städerna i Japan. Alltså utan möbler; bara en mindre variant av de matvaruavdelningar man har utanför kassan i sina möbelvaruhus. Japaner är galna i all sorts mat och ganska nyfikna på att pröva nya smaker. Dessutom är svensk mat ganska "ofarlig", om man undantar surströmmingen; det är ganska långt mellan smaker som japaner inte klarar av. Jag har bjudit massor av japaner på svensk mat, och allt har gått ned med belåtet smackande.

Dessa små IKEA FOOD-butiker skulle sälja mycket mat och samtidigt vara små skyltfönster för möblerna. Hade man dessutom en lite större lokal och kunde servera mat, desto bättre. Sedan ska givetvis en stor TV upp på väggen med trevlig video eller bildcollage av möbelsortimentet. 

Japans ekonomiska kräftgång - en myt?

De som levde i Japan på 80-talet kommer ihåg hur ekonomin gick som ett Shinkansen-tåg; mycket snabbt, mycket effektivt och mycket vinstgivande. Det lånades mycket pengar som investerades i både aktier, mark och fastigheter. Det blev en riktigt ordentlig bubbla som till sist  sprack i början av 90-talet, som bubblor ju plägar att göra förr eller senare. Från att ha varit ett framtidsoptimistiskt, högkonsumerande, hårt arbetande och ännu hårdare festande folk, blev japanen nästan över en natt deppad och pessimistisk. Siffrorna talar sitt tydliga språk, kan man tycka, med sänkta tillväxttal, högre arbetslöshet, färre fastanställda och en aktiemarknad som värderas till bara ungefär en fjärdedel av vad den var som högst.

Men det börjar faktiskt höjas röster som menar att saker och ting inte är så fasligt jobbiga som man har velat tro. Det handlar om att se statistiken i sin helhet, om att kanske sluta jämföra dagens Japan med det väldigt överdrivna Japan från 80-talet och om att se Japan ur ett global perspektiv. Då blir nämligen bilden lite annorlunda. Då ter sig Japans läge inte lika dystert. Tvärtom kan man mena att Japan lyckats rätt så bra de sista 20 åren. Ingen massarbetslöshet som i vissa EU-länder, BNP per capita är högre än vid bubblans sprickning och i vissa branscher, t ex avancerad maskinutrustning, är exportförsäljningen större än någonsin. Staten har mycket stora lån, men då allt är upplånat av de japanska hemmafruarna, är det inget gigantiskt problem. Tillgångarna utanför Japan växer, medan t ex USA blir högre och högre belånat utanför landet.

Min personliga åsikt är att Japan är otroligt starkt på många områden och att det idag framför allt handlar om att reformera det föråldrade och i många fall komplett kontraproduktiva utbildningssystemet och att se till att man bland annat börjar lära sig språk på ett mera optimerat sätt. Det finns en uppsjö av duktiga företag som lider av en krympande inhemskt marknad men som helt enkelt inte vet hur man ska bära sig åt för att sälja utomlands. När de får kunskaper om språk och kultur utanför Japan, kommer vi nog att få se en stor exportökning. Idag är exporten bara ca 15% av Japans BNP, medan den är ungefär 55% i Sverige. En bra bit kvar att växa där.  

En annan viktig reform som är kvar att göra, är för Japan att en gång för alla överge tanken om att man måste konkurrera med låglöneländer. Istället borde man bli Asiens Schweiz (eller Tyskland eller Sverige), dvs koncentrera sig på högteknologisk produktion med goda marginaler. Den tekniska kompetensen finns ju onekligen där. Det handlar istället om politik, ett område i Japan där det finns både systemfel och brist på kompetens. 

Intressanta Japan-fakta, del 2

Här har vi nästa del av min sammanställning av mer eller mindre okända intressanta fakta om Japan. 

 Många säger att Japan har smeknamnet "Den uppåtgående solens land", men det är faktiskt vad Japan betyder. På japanska skrivs Japan såhär: 日本 , vilket uttalas nihon eller nippon. Tecknen betyder "sol" och "ursprung", och det hela kommer från att namnet myntades i Kina och då Japan ligger öster om Kina, var det någon som tänkte att det kanske är därifrån solen stiger upp varje morgon. Det västerländska namnet har, via Marco Polo, kommit från Kina, och givetvis masserats med geografi och tid.

Japaner dricker ofantliga mängder grönt te, men de är också stora kaffedrickare idag. Man ligger på 38:e plats i förbrukning per capita, vilket gör att man ligger före t ex Australien och England och t  o m före flera latinamerikanska länder. Japan importerar enligt uppgift nästan 85% av Jamaicas totala kaffeproduktion. I snitt dricker varje japan 3,3 kg kaffe per år att jämföras med de 8,2 kg svensken häller i sig.

Japanskt kaffe har förändrats genom åren. När jag kom till Japan 1982, var det ofta amerikanskt vattnigt. Nu har man greppat vad gott kaffe är och det är inte svårt att få sig en doppio som smakar som i södra Europa. Starbucks gör mycket bra business i Japan, men min favoritkedja är japanska Doutor. Gott kaffe och jättegoda mackor till överkomligt pris.

Japan är etniskt sett ett av världens mest homogena länder. 98% av befolkningen är japaner.  För 30 år sedan kunde mindre barn nyfiket peka på en utlänning och utbrista "mite, gaijin da" (kolla, det är en utlänning) . Idag händer inte sånt i Tokyo, men väl på landsbygden ibland.

Japan jagar fortfarande val under ett sorts kryphål som tillåter valfångst i "vetenskapligt syfte". Tesen är att man måste fånga x antal valar per år för att förstå hur valstammen mår och utvecklas. Australien har nyligen försökt att på juridisk väg få stopp på det hela. Det går med andra ord att äta val på restaurang i Japan även idag. Förr i världen, då valfångsten var fri, var valkött en av de vanligaste proteinkällorna i Japan, och ungarna i skolan klagade bittert över att det serverades val lite väl ofta.

Karaoke betyder "tom orkester". Kara är samma kara som i karate, dvs tom hand, utan vapen, och oke är förkortning för ookesutora, orkester med japanskt uttal. Karaoke får nog räknas till en av de mest framgångsrika inhemska koncepten någonsin. Mycket populärt över hela Asien idag.

Det har bott människor i Japan sedan åtminstone 30,000 år. 

Kyoto har mer än 1,600 tempel. Gillar du gamla tempel, så är det dock ingen brist på dem någonstans i landet. Kyoto har dock flest per capita. Om du har begränsat med tid, så rekommenderar jag åtminstone besök i Kiyomizudera och Kinkakuji.  

360 graders superfoto över Tokyo

När man plåtar något med sin mobil, handlar det om kanske åtta eller 12 megapixel i upplösning, dvs åtta till 12 miljoner bildpunkter. Här har vi något från en helt annan värld när det gäller fotografisk upplösning. Det är en 360 graders panoramabild över Tokyo taget från Tokyo Tower. BIlden har en upplösning av hela 15 gigapixel, dvs 15 miljarder bildpunkter! I videon som länkats här ovan, kan man se hur fotografen zoomar in ganska så ordentligt utan att tappa upplösning. Tekniskt sett häftigt samtidigt som det ger en bra bild av hur centrala Tokyo ser ut.

Komplett onödigt!!

Jaha. Då har man precis skrivit om en till synes ganska onödig pryl när det dyker upp något som är så kvalificerat onödigt så att det inte är sant! En trosa för att dölja din home button på din smartphone! Det var Takara Tomy som stod bakom pippifågeln som pratar när du öppnar kylskåpsdörren och här är det huvudkonkurrenten Bandai som slår till. Tydligen säljer den rätt så bra - fråga mig inte varför.. Och man kan ju stilla fundera på reaktionen om man körde en sån här reklamfilm på svensk TV. 

Fick en intressant kommentar till inlägget om Lilla Kalla Fågeln. Barn är duktiga på att stå och hänga framför kylen med öppen dörr och fundera på vad som kan vara ätbart. För den kundgruppen kan pippin kanske vara ganska så effektiv, fick jag höra. Kan nog stämma. 

Videon via länken ovan är lågupplöst, men du kan gå in via kugghjulsikonen och ändra till högre upplösning.