Så kallade “gräsätande män”, en inte alltför smickrande benämning på lite blyga och timida unga män som skyr kvinnors sällskap, är en ökande andel av den yngre manliga japanska befolkningen. Politikerna vet inte hur detta ska tacklas.
Foto: Mac via Unsplash
I Japan beskriver uttrycket "gräsätande män" (草食系男子 - sōshoku-kei danshi) oftast yngre män som frivilligt lever i celibat och visar ringa eller inget intresse för äktenskap eller att aktivt söka romantiska relationer. Termen myntades av författaren Maki Fukasawa för att beskriva en ny typ av manlighet som inte definieras av typisk framåtanda. Filosofen Masahiro Morioka definierar dem som "vänliga och mjuka män som... inte ivrigt söker romantiska relationer och inte har någon fallenhet för att bli sårade eller såra andra." Namnet syftar på att dessa killar inte "jagar kött", dvs kvinnor, utan bara står och idisslar gräset.
Termen fick snabbt en mycket negativ klang i media, som sensationellt framställde den som ett tecken på att unga män förlorat sin "manlighet." De anklagades ofta för Japans sjunkande födelsetal och stagnerande ekonomi, och associerades med oansvariga, alltför feminina män som inte var intresserade av en normal karriär. Denna mediebild har gjort det svårt att definiera termen och uppskatta hur många män som identifierar sig med den. En japansk undersökning fann att nästan 40% av ogifta män ansåg sig vara "gräsätare," trots att definitionen var mycket bred.
Motsatsen är "köttätande kvinnor" (肉食系女子 nikushoku-kei joshi), vilket syftar på självsäkra, sexuellt aktiva kvinnor som jobbar hårt med sina karriärer. Jag har inga siffror på deras antal, men de har helt klart vuxit i antal sedan tidiga 80-talet när jag anlände till Japan. De unga männen har nog också hamnat i en jobbig sits psykologiskt, då kvinnor tidigare inte sågs som något hot på arbetsplatsen. Unga kvinnor både studerar och jobbar minst lika hårt eller hårdare än sina manliga kollegor, vilket anses vara en viktig orsak till det gräsätande släktets tillväxt. Män har helt enkelt i många fall tappat självförtroendet. En ond cirkel, med andra ord.
Totala motsatsen - här den gamla japanska manligheten. Ensam, stark, beslutsam, modig, snabbtänkt, seriös.
Bioaffisch för Akira Kurosawas film Yojimbo.
Enligt Morioka är denna trend ett resultat av Japans långa fred under efterkrigstiden. Med slutet av andra världskriget försvann den sociala normen att bli soldat för att betraktas som manlig, vilket ledde till mindre aggressiva män i alla livets aspekter, inklusive romantik. Titta på en gammal samuraj-film av Akira Kurosawa med skådisar som Toshiro Mifune och Tatsuya Nakadai så ser ni en perfekt bild av den klassiska japanska manligheten; Japan var ett väldigt utpräglat macho-samhälle när det begav sig.
Medias negativa porträtt länkar ofta "gräsätande män" till andra upplevda sociala problem, som freeters (unga män med deltidsjobb). Båda grupperna har använts som syndabockar för Japans ekonomiska problem, särskilt efter att 1980-talets ekonomiska bubbla sprack. Många yngre män avvisade det traditionella salaryman-idealet (mörk kostym, slips, långa timmar på ett väldigt hierarkiskt ordnat kontor och sedan hem med sista tåget efter några glas på stan med kollegorna), och 2007 var cirka 920 000 män freeters, av vilka många hade svårt att gifta sig på grund av kopplingen mellan fast anställning, manlighet och den ekonomiska verklighet som krävs för att skaffa barn och betala för deras skolgång upp till högskolan.
Denna likgiltighet inför äktenskap har bidragit till Japans låga födelsetal, som 2024 låg på 1,15 per kvinna i fertil ålder; 2,1 anses vara vad som krävs för att befolkningen inte ska minska. Befolkningen, som uppgick till 123,8 miljoner 2014, förväntas krympa till 107 miljoner år 2040.
Detta är killpopgruppen SMAP som här får stå för den attityd och det utseende som blev stilbildande en bit in på 2000-talet i Japan. Lite androgyna, lite tjejfrisyrer, ibland smink på läppar och ögon. Intressant nog mest populära bland lite äldre damer. Lite Lolita-komplex, fast åt andra hållet. De var verksamma mellan 1988 och 2016, mycket framgångsrikt - största bandet försäljningsmässigt i landets historia.
Trots den negativa mediebilden har "gräsätande män" en positiv roll i populärkulturen. Termen var ett av de mest använda modeorden 2009. Filmer som Sōshoku-kei danshi (2010) och TV-dramer som The Single Lady (2009) har utforskat konceptet. Dessutom har egenskaper som associeras med "gräsätande män," som ett mjukt, androgyniskt utseende (liknande bishōnen-estetiken), blivit populära inom J-Pop. Band som SMAP har till och med använt denna image för att upprätthålla positiva internationella relationer, med Sydkorea framför allt. Denna positiva skildring i media belyser en mer tilltalande, icke-påstridig form av manlighet som yngre generationer finner trendig och eftertraktad.
Kosmetik och hudvård för unga män är en stor marknad i dagens Japan.
Foto: Kao - ett av Japans större företag inom personlig skönhetsvård
Enligt en av våra döttrar, som vuxit upp till mer än hälften i Japan, så är J-Pop-stilen inte direkt kopplad till de gräsätande männen som ofta är introverta och blyga och tvekar inför att ha ett utseende som sticker ut.
Hur som helst, Japan är extremernas land. Från super-macho till blyga pojkar utan självförtroende som är rädda för tjejer. Lagom är liksom inte ett speciellt etablerat begrepp här.
